Ett två tre så har det gått ett år till. Och jag är fortfarande kvar i Berlin! Tur det, här har vi det bra och jag har aldrig någonsin ångrat att vi flyttade hit. Tänk om jag inte hade vågat ta steget, säga upp mig och börja frilansa? Om jag stannat i Stockholm och levt på i 140
som jag gjorde förut, vem hade jag varit då? Eller rättare sagt, vem har jag blivit av att bo här? En mindre stressad människa, helt säkert. En människa som har tid att känna efter och göra det som lusten pekar på och som kan planera dagen när den börjar istället för tre veckor tidigare.
2009 har varit ett helt underbart år. Jag har gift mig (och haft en hejdundrande bröllopsfest med utsikt över tevetornet), fått det finaste barn man kan tänka sig och tillsammans i vår lilla familj har vi har format vår vardag här till ett liv som gör mig väldigt lycklig. Ibland känns det som om den här staden har gjort mig fri från all stress och press jag kände förut - även om jag vet att jag mest har mig själv att tacka för det. Fast nog har Berlin med sitt sköna tempo och avslappnade stämning hjälpt till en hel del.
Sen i juli har min vardag mest bestått av bebis och hemmaliv vilket förstås varit väldigt mysigt, men under 2010 planerar jag att komma ut mer igen. Jag längtar efter att oftare uppleva Berlins knasighet, både med och utan barnvagn. Jag ska gå på fler utställningar, fler roliga restauranger och fler skönt pretentiösa minikonserter och poesiuppläsningar. Det får bli mitt nyårslöfte.
Gott nytt år!
2009/12/30
2009/12/21
O Tannenbaumtider
Tyskjul i år igen och eftersom julen är en jämförelsernas tid (hemma hos oss gör vi si och hos oss gör vi så bla bla bla) så har jag de senaste dagarna funderat en del över vilka skillnader det finns mellan att fira i Sverige och att fira här. Här kommer resultatet.
Maten
Tyskar kan tydligen lägga upp det här med julmaten på alla möjliga sätt, men det verkar ändå som om det vanligaste är att äta schnitzel och potatissallad eller något annat klassiskt tyskt på julafton för att sedan slå på stort på juldagen. Då dukas gåsen fram med buller och bång och släktingar och grannar och hela faderuttan är ofta med och äter. Kein julbord och kein plågad gris till jul alltså (men mycket surkål).
Julteve
Naturligt nog visas ingen Kalle Anka eller Karl-Bertil Jonsson, men alla som längtar efter att se "O Tannenbaum" sjungas playback med barnkörer i bakgrunden (som också mimar förstås) kommer att få sitt lystmäte. Tyskarna älskar ompaompasjungprogram och på julafton blir det förstås extra festligt. I morse visades det en show från 80-talet. Den hette "Zwischen Frühstuck und Gänzebraten" (mellan frukost och gåsen, typ) och bortsett från att värdinnan hade enorma axelvaddar, tjocka guldkedjor kring halsen och pratade om Västberlin så var det vad jag kan se inte så stor skillnad mot hur de tyska tv-showerna är nuförtiden. Varför ändra på något som funkar så bra? Och playback är ju så praktiskt!
Kakorna
Här är kakorna gladare än i Sverige. Det är strössel och glasyr i massor av färger och ibland sätts två kakor ihop med sylt som klister. Väldigt fint, men de färgglada kakor jag provat smakar inte så mycket tyvärr. Hårda pepparkakor verkar inte vara någon tysk tradition, här används bara vad jag kunnat se pepparkaksdegen till att bygga hus med. Här ser jag ett tillfälle för lite crossover igen, nästa år blir det pepparkakor med strössel på!
Röjigare midnattsmässa
Vi bor i Friedrichshain, här kan allt kan hända och även i kyrkan. Förra året satt två punkare och skrek "aber das ist Scheisse" (men det där är ju skitsnack) när prästen började prata om de tre vise männen. Prästen höjde rösten lite för att överrösta dem men det funkade inte alls - punkarna blev mer och mer upprörda över det kristna temat och det hela slutade med att de muttrandes stegade ut ur kyrkan. "Gott und Maria und Jesus, alles ist scheisse" (Gud, Maria och Jesus, allt är bara skit). Det är den roligaste och mest bisarra midnattmässa jag varit på, och då vill jag tillägga att jag varit på en där kantorn fick en tuppjuck på den högsta tonen i O helga natt. Det var också kul.
Inte så olikt så man häpnar direkt, men det hade nog ingen väntat sig heller. Vi snackar ju ändå Sverige vs Tyskland här. Det är i stort sett samma samma, fast lite tyskare.
Maten
Tyskar kan tydligen lägga upp det här med julmaten på alla möjliga sätt, men det verkar ändå som om det vanligaste är att äta schnitzel och potatissallad eller något annat klassiskt tyskt på julafton för att sedan slå på stort på juldagen. Då dukas gåsen fram med buller och bång och släktingar och grannar och hela faderuttan är ofta med och äter. Kein julbord och kein plågad gris till jul alltså (men mycket surkål).
Julteve
Naturligt nog visas ingen Kalle Anka eller Karl-Bertil Jonsson, men alla som längtar efter att se "O Tannenbaum" sjungas playback med barnkörer i bakgrunden (som också mimar förstås) kommer att få sitt lystmäte. Tyskarna älskar ompaompasjungprogram och på julafton blir det förstås extra festligt. I morse visades det en show från 80-talet. Den hette "Zwischen Frühstuck und Gänzebraten" (mellan frukost och gåsen, typ) och bortsett från att värdinnan hade enorma axelvaddar, tjocka guldkedjor kring halsen och pratade om Västberlin så var det vad jag kan se inte så stor skillnad mot hur de tyska tv-showerna är nuförtiden. Varför ändra på något som funkar så bra? Och playback är ju så praktiskt!
Kakorna
Här är kakorna gladare än i Sverige. Det är strössel och glasyr i massor av färger och ibland sätts två kakor ihop med sylt som klister. Väldigt fint, men de färgglada kakor jag provat smakar inte så mycket tyvärr. Hårda pepparkakor verkar inte vara någon tysk tradition, här används bara vad jag kunnat se pepparkaksdegen till att bygga hus med. Här ser jag ett tillfälle för lite crossover igen, nästa år blir det pepparkakor med strössel på!
Röjigare midnattsmässa
Vi bor i Friedrichshain, här kan allt kan hända och även i kyrkan. Förra året satt två punkare och skrek "aber das ist Scheisse" (men det där är ju skitsnack) när prästen började prata om de tre vise männen. Prästen höjde rösten lite för att överrösta dem men det funkade inte alls - punkarna blev mer och mer upprörda över det kristna temat och det hela slutade med att de muttrandes stegade ut ur kyrkan. "Gott und Maria und Jesus, alles ist scheisse" (Gud, Maria och Jesus, allt är bara skit). Det är den roligaste och mest bisarra midnattmässa jag varit på, och då vill jag tillägga att jag varit på en där kantorn fick en tuppjuck på den högsta tonen i O helga natt. Det var också kul.
Inte så olikt så man häpnar direkt, men det hade nog ingen väntat sig heller. Vi snackar ju ändå Sverige vs Tyskland här. Det är i stort sett samma samma, fast lite tyskare.
2009/12/18
Salt som i Sverige
Vi hade ett litet glöggparty häromdagen och en av våra tyska vänner hade med sig en påse skandiavisk saltlakrits. Vilken lycka! Det finns ju saltlakrits att köpa här också för den som letar, men några S-märken och salta bumlingar har det ju knappast blivit tal om. Förrän nu!
Presentgodiset kom från ett ställe i Kreuzberg, Kadó, som säljer lakrits från hela Europa. Fast mest från de länder som fattat det fantastiska med salt godis som till exempel Sverige, Finland och Holland.
Nu är det snart bara filmjölken som fattas i mitt tysk-svenska kök, men lite ska man väl ha att längta till också.
Presentgodiset kom från ett ställe i Kreuzberg, Kadó, som säljer lakrits från hela Europa. Fast mest från de länder som fattat det fantastiska med salt godis som till exempel Sverige, Finland och Holland.
Nu är det snart bara filmjölken som fattas i mitt tysk-svenska kök, men lite ska man väl ha att längta till också.
2009/12/15
Mera bajs
Jag ber om ursäkt för att jag tar upp det här äckliga ämnet igen, men med tanke på hur stor del av min vardag det upptar så tycker jag ändå att jag både pratar och skriver om det förhållandevis lite. Det handlar om hundbajset. På trottoarerna.
Det som från början var en ocharmig liten detalj i mitt berlinerliv har nu vuxit till ett riktigt problem. Jag som tycker det är tillräckligt svårt att se korvarna när jag bara har mina fötter att tänka på - förstå hur dåligt det går nu när jag dessutom har barnvagnens fyra hjul att hålla reda på! Jag skulle uppskatta att jag står i vårt badrum och bajssanerar en sisådär tre, fyra gånger i veckan. Det är dåligt alla årstider, men värst var det nog ändå under höstlöveckorna. Utsmetade bajskorvar är förvillande lika blöta och knöliga höstlöv och det hände mer än en gång att jag körde över riktiga bajskalas i tron om att det var helt ofarliga lövhögar.
Alla som följer den här bloggen vet ju att jag älskar Friedrichshain, och jag vet - hundbajs finns i hela Berlin - men jag tror ändå att den här stadsdelen är värst. Vi har nästan alltid en stor hög som väntar på oss precis utanför vår port och om det inte låg tre andra högar bara några meter bort skulle jag börja ta det personligt. Nu kan jag bara konstatera att jag måste bli bättre på bajskryssning.
Det som från början var en ocharmig liten detalj i mitt berlinerliv har nu vuxit till ett riktigt problem. Jag som tycker det är tillräckligt svårt att se korvarna när jag bara har mina fötter att tänka på - förstå hur dåligt det går nu när jag dessutom har barnvagnens fyra hjul att hålla reda på! Jag skulle uppskatta att jag står i vårt badrum och bajssanerar en sisådär tre, fyra gånger i veckan. Det är dåligt alla årstider, men värst var det nog ändå under höstlöveckorna. Utsmetade bajskorvar är förvillande lika blöta och knöliga höstlöv och det hände mer än en gång att jag körde över riktiga bajskalas i tron om att det var helt ofarliga lövhögar.
Alla som följer den här bloggen vet ju att jag älskar Friedrichshain, och jag vet - hundbajs finns i hela Berlin - men jag tror ändå att den här stadsdelen är värst. Vi har nästan alltid en stor hög som väntar på oss precis utanför vår port och om det inte låg tre andra högar bara några meter bort skulle jag börja ta det personligt. Nu kan jag bara konstatera att jag måste bli bättre på bajskryssning.
2009/12/13
2009/12/10
Berlin med i toppen
Berlin har ökat rejält som weekendstad under året som gått. Enligt resebyrån Airtours har antalet svenskar som åker hit gått upp med 54 procent och nu ligger Berlin på deras tio-i-topplista över weekenddestinationer. Inte ett dugg konstigt, tycker jag. Klart alla vill åka hit! Det är ju här det händer. Hipp, hippare, Berlin.
Nu ska jag baka fler tevetornspepparkakor.
Nu ska jag baka fler tevetornspepparkakor.
2009/12/04
En dag i Dresden
Berlins julmarknader i all ära, men nu har jag varit på ärkejulmarknaden nummer ett här i Tyskland - Striezel Markt i Dresden. Alla julståhej jag varit på innan känns som fåniga wannabees i jämförelse. Inte nog med att Striezel Markt är Tysklands äldsta julmarknad, den är full av små ånglok som barnen kan åka i, jultomtar som delar ut klappar, tomteverkstäder och såklart, ett oändligt antal stånd där de säljer glühwein och kanderade äpplen. Dessutom är det här du hittar världens högsta julpyramid (en slags dockkarusell i trä), världens största nötknäckare och - som att ni inte typ håller på att svimma av allt wowande redan - världens största stollenkaka.
En stollen är ett bakverk som serveras varje jul här Tyskland. Det är en tung kaka och tyngden kommer av mängder med torkad frukt (den är sjukt kompakt) och kanske också av all stolthet som de tyska bagarna bakar in i den. I Dresden utser de varje år en stollenflicka som får representera kakan och för att skära upp den finns det speciella skärbrädor och knivar - allt för att utvinna så mycket som möjligt av smaken. I år var Dresdens stollenkaka dryga fyra meter lång, knappa 2 meter bred och vägde omkring 4 ton. Stolligt.
I övrigt är Dresden en fin stad, väldigt pampig. Och lite märklig måste jag säga, med tanke på att alla gamla hus i barock stil inte alls är särskilt gamla - Dresden blev ju totaltbombat under natten mellan den 13 och 14 februari 1945 och har sedan dess pö om pö byggts upp igen. Den mest kända nygamla byggnaden är den ståtliga Frauenkirche som ligger mitt i den gamla delen av staden. Direkt efter bombningarna såg det ut som att kyrkan hade klarat sig ganska bra, men på morgonen den 15 februari 1945 kollapsade den och blev till en enda enorm stenhög. Genom privata donationer från hela världen har den nya Frauenkirche kunnat byggas. Den stod klar 2005.
Vi strosade runt på stan, i sällskap med kanske en miljon andra turister, och avslutade vår dresdendag med att gå på det stora hygienmuseet. Vi hade läst någonstans att det skulle vara kul och det var det. Inga toaletter från 1600-talet som jag hade väntat mig men massor av berättelser om människans förhållande och kunskap till kroppen genom åren. Det var allt från filmer som visade våra tarmkanalers veck (blä) till vackra bilder på hur ett barn blir till och gamla tanter som berättade om sina sexuella äventyr. Det är ganska sällan som jag brukar tycka att museum är roliga men det här gillade jag! Vi var där tills det stängde och sen autobanade vi oss hem till gamla kära Berlin igen.
En stollen är ett bakverk som serveras varje jul här Tyskland. Det är en tung kaka och tyngden kommer av mängder med torkad frukt (den är sjukt kompakt) och kanske också av all stolthet som de tyska bagarna bakar in i den. I Dresden utser de varje år en stollenflicka som får representera kakan och för att skära upp den finns det speciella skärbrädor och knivar - allt för att utvinna så mycket som möjligt av smaken. I år var Dresdens stollenkaka dryga fyra meter lång, knappa 2 meter bred och vägde omkring 4 ton. Stolligt.
I övrigt är Dresden en fin stad, väldigt pampig. Och lite märklig måste jag säga, med tanke på att alla gamla hus i barock stil inte alls är särskilt gamla - Dresden blev ju totaltbombat under natten mellan den 13 och 14 februari 1945 och har sedan dess pö om pö byggts upp igen. Den mest kända nygamla byggnaden är den ståtliga Frauenkirche som ligger mitt i den gamla delen av staden. Direkt efter bombningarna såg det ut som att kyrkan hade klarat sig ganska bra, men på morgonen den 15 februari 1945 kollapsade den och blev till en enda enorm stenhög. Genom privata donationer från hela världen har den nya Frauenkirche kunnat byggas. Den stod klar 2005.
Vi strosade runt på stan, i sällskap med kanske en miljon andra turister, och avslutade vår dresdendag med att gå på det stora hygienmuseet. Vi hade läst någonstans att det skulle vara kul och det var det. Inga toaletter från 1600-talet som jag hade väntat mig men massor av berättelser om människans förhållande och kunskap till kroppen genom åren. Det var allt från filmer som visade våra tarmkanalers veck (blä) till vackra bilder på hur ett barn blir till och gamla tanter som berättade om sina sexuella äventyr. Det är ganska sällan som jag brukar tycka att museum är roliga men det här gillade jag! Vi var där tills det stängde och sen autobanade vi oss hem till gamla kära Berlin igen.
2009/12/03
Ät godis barn, ät!
Det är nånting med barn och godis i det här landet. Eller kanske snarare med de vuxnas förhållande till att barn äter godis. Jag har sett det flera gånger nu - hur det tindrar till i den vuxne tyskens ögon när han eller hon ser en chans till att ge ett barn något sött. Det är som att alla barn måste äta godis, ofta och mycket. För det gör riktiga barn och det är gulligt. Eller nåt.
Min son är fem månader gammal och han har redan blivit itutad choklad. Ok, inte itutad, jag stoppade det hela innan det var för sent (då hade jag redan, på samma adventsfest, hindrat en annan människa från att ge honom en söt kaka). Det kändes inte helt rätt att han skulle gå från bröstmjölk raka vägen ner i godisträsket, om man säger så.
Om hela Tyskland dignade av härligt lösgodis och det bara inte gick att låta bli att äta hade jag haft större förståelse för godisbesattheten men som det är nu begriper jag inte varifrån den kommer. Jag kanske letar på fel ställe, men jag tycker det är svårt att hitta något annat än Haribo i affärerna och då är det mest trista gummibjörnar med hallonsmak och söta colaflaskor som gäller. Eller så är det så enkelt att sötsaker föder sötsug. En gottegris göder en annan. Generation efter generation. Tysk efter tysk. Och så lägger man på lite krigstider utan socker på det och besattheten är ett faktum. Tyskar älskar sweets.
Ni hör ju, min framtid som sötsakspolis är redan utstakad, svensk som jag är. Eller ska jag ge upp på en gång och låta min bebis hugga in bland alla sötsaker på julbordet? Ett halvår gammal och redan en sockeroholic. Hujedannemig.
Min son är fem månader gammal och han har redan blivit itutad choklad. Ok, inte itutad, jag stoppade det hela innan det var för sent (då hade jag redan, på samma adventsfest, hindrat en annan människa från att ge honom en söt kaka). Det kändes inte helt rätt att han skulle gå från bröstmjölk raka vägen ner i godisträsket, om man säger så.
Om hela Tyskland dignade av härligt lösgodis och det bara inte gick att låta bli att äta hade jag haft större förståelse för godisbesattheten men som det är nu begriper jag inte varifrån den kommer. Jag kanske letar på fel ställe, men jag tycker det är svårt att hitta något annat än Haribo i affärerna och då är det mest trista gummibjörnar med hallonsmak och söta colaflaskor som gäller. Eller så är det så enkelt att sötsaker föder sötsug. En gottegris göder en annan. Generation efter generation. Tysk efter tysk. Och så lägger man på lite krigstider utan socker på det och besattheten är ett faktum. Tyskar älskar sweets.
Ni hör ju, min framtid som sötsakspolis är redan utstakad, svensk som jag är. Eller ska jag ge upp på en gång och låta min bebis hugga in bland alla sötsaker på julbordet? Ett halvår gammal och redan en sockeroholic. Hujedannemig.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
