Så tuffar det på

Ett två tre så har det gått ett år till. Och jag är fortfarande kvar i Berlin! Tur det, här har vi det bra och jag har aldrig någonsin ångrat att vi flyttade hit. Tänk om jag inte hade vågat ta steget, säga upp mig och börja frilansa? Om jag stannat i Stockholm och levt på i 140
som jag gjorde förut, vem hade jag varit då? Eller rättare sagt, vem har jag blivit av att bo här? En mindre stressad människa, helt säkert. En människa som har tid att känna efter och göra det som lusten pekar på och som kan planera dagen när den börjar istället för tre veckor tidigare.

2009 har varit ett helt underbart år. Jag har gift mig (och haft en hejdundrande bröllopsfest med utsikt över tevetornet), fått det finaste barn man kan tänka sig och tillsammans i vår lilla familj har vi har format vår vardag här till ett liv som gör mig väldigt lycklig. Ibland känns det som om den här staden har gjort mig fri från all stress och press jag kände förut - även om jag vet att jag mest har mig själv att tacka för det. Fast nog har Berlin med sitt sköna tempo och avslappnade stämning hjälpt till en hel del.

Sen i juli har min vardag mest bestått av bebis och hemmaliv vilket förstås varit väldigt mysigt, men under 2010 planerar jag att komma ut mer igen. Jag längtar efter att oftare uppleva Berlins knasighet, både med och utan barnvagn. Jag ska gå på fler utställningar, fler roliga restauranger och fler skönt pretentiösa minikonserter och poesiuppläsningar. Det får bli mitt nyårslöfte.

Gott nytt år!