Berlin och livspusslet

Min vän Johanna, som sitter vid skrivbordet bredvid mig på vårt frilanskontor här i Berlin, har en intressant serie om livspusslet på sin blogg. Hon är i sin tur inspirerad av Jo som har intervjuat ett gäng olika arbetande småbarnsmammor, många av dem egenföretagare, om hur de gör för att hinna med både familj och jobb (flera av de intervjuade bor dessutom i New York där subventionerade dagis och bussar med plats för med barnvagn är en exotisk dröm).

Det är superspännande att läsa om hur andra, som lever på andra ställen i världen, formar sin vardag och nu har Johanna utmanat mig att berätta om hur jag och min man lägger vårt familjelivspussel här i Berlin. Jag nappar förstås, och vill samtidigt uppmana fler, var ni än bor, att göra samma sak. Hur pusslar ni?

Jag gör precis som Johanna och svarar helt enkelt på Jo's frågor en efter en. 
Here we go.

1. What's your work schedule?
Jag brukar komma till kontoret mellan nio och tio, beroende på om det är jag eller min man som lämnar sonen på dagis. När R jobbar kväll eller är ledig är det han som lämnar. Samma sak, fast tvärtom, gäller för hämtningen. Är R ledig eller har jobbat tidigt är det han som hämtar. 
Kort sagt, om min man har möjlighet att hämta eller lämna så gör han nästan alltid det. För att ge mig så mycket tid att arbeta som möjligt. 
 
I snitt brukar jag ha omkring sex timmar arbetstid varje dag. Det är egentligen för lite för att jag ska hinna med det jag har som mål att hinna med och jag är ofta frustrerad över att jag inte kan vara mer effektiv. Jag skulle så gärna vilja vara en sån där som kan skriva en krönika på en halvtimme eller pitcha tio idéer på en dag, men där är jag inte ännu.

Hämtar jag vår son från dagis lämnar jag kontoret vid tre, sedan går vi till lekparken, något lekkafé eller gör en utflykt. Efter det är det kvällsrutiner och nattning fram till tiotiden ungefär. Det är egentligen på tok för sent för en tvååring tycker jag – men inte han. Han har från födseln visat tydligt att det här med att gå och lägga sig inte är något för honom, varken på dagarna eller kvällarna. Under spädbarnstiden var det riktigt jobbigt (och vissa kvällar är det ett rent helvete nu också). Jag jobbade även då –  under de få tillfällen sonen sov. Resultatet blev att jag jagade minuter för att kunna skriva klart den där artikeln eller krönikan som jag lovat att leverera. Somnade sonen i vagnen under en promenad sprang jag hem för att hinna skriva lite innan han vaknade. Inte så avspänt.

Onkel Albert. Ett lekkafé.

Det här med att arbeta på kvällarna är ingenting för mig. Efter nattningen är jag oftast så trött att jag knappt orkar borsta tänderna. Att sätta mig vid datorn då och vara kreativ... No.

Periodvis reser jag mycket i jobbet och då blir det ju såklart knepigare. Inte sällan kommer uppdragen bara några dagar innan de ska utföras och innan jag tackar ja måste jag, så snabbt det bara går, kolla upp hur R:s schema ser ut, om och när vi behöver barnvakt, fråga om barnvakten kan, kolla att inte flygbiljetterna är för dyra och, om det handlar om att vi behöver barnvakt även på nätter eller kanske hela dagar, fråga min mamma eller någon av R:s föräldrar om de kan komma hit. Det är omständligt, dyrt och stressigt – men ändå värt det. Jag får alltid världens kick av att åka iväg och att kunna kombinera vårt lugna berlinliv med intensiva och spännande jobbresor är superlyxigt. 

"Godnatt alla bilar, godnatt alla punkare, godnatt alla hundar"...

 























2. How do you handle childcare?
Det tyska systemet påminner väldigt mycket om det svenska, med betald föräldraledighet under barnets första 14 månader.  En liten skillnad dock är att den svenska lösningen är mer flexibel, här var vi innan sonen föddes tvungna att veta exakt under vilka hela månader vi ville ta ut föräldraledighet  under de närmaste tre åren. Att dryga ut penningen och ta ut halvdagar och trekvartsdagar var det inte tal om, tyvärr.

Vår son går på dagis och vi erbjuds subventionerad förskola – som blir helt gratis (förutom maten) när han fyllt tre år (det här kan jag tänka mig är en av anledningarna till att så många tyska föräldrar, mest mammor, är hemma med barnen de första tre åren). Vi har beviljad barnomsorg i 5-7 timmar om dagen och för det betalar vi ungefär samma summa som vi skulle ha betalat i Sverige.


3. Where do you work during the day?
Jag sitter på det helt lovely kontoret Golden, som jag och min kära vän Kristina startade upp i våras. Tidigare jobbade jag hemifrån men det funkade dåligt. Tvätthögar, leksaker och brist på kollegor fick mig att bli ofokuserad och ganska deppig. Hu. Jag har sedan jag flyttade till kontoret upptäckt hur nyttigt det är för mig "gå till jobbet" och sedan lämna det när arbetsdagen är slut. Jag behöver verkligen den strukturen för att må bra och – kanske viktigast av allt – vara en närvarande mamma när jag är med min son.

Lola, kontorshunden.

4. What do you like about your current set-up? What do you dislike?
Jag tänker ofta på hur fantastiskt bra jag har det, och hur glad jag är över att vi lyckats ordna det så fint för oss. Att mannen har sitt drömjobb och jag mitt och att sonen är glad och nöjd på sitt dagis. Visst, det är bökigt att styra upp allt när jag ska ut och resa och visst, jag kan vara frustrerad över att mina jobbdagar går så fort och att jag aldrig hinner allt jag vill hinna men är samtidigt så tacksam över allt vi har tillgång till. Ett bra dagis, en underbar barnvakt som ofta ställer upp med kort varsel och som sonen fullkomligt älskar, ett gym med fantastisk barnvaktsservice (vi går dit flera gånger i veckan) och kanske framför allt – en skön stad där även barnfamiljer "är med" i det sociala rummet. Mer om det har jag skrivit om här.

På ett sätt är det jobbigt att min karriär hela tiden anpassas till R:s. Att hans jobbtider, anställd som han är, alltid går före mina. Samtidigt älskar både han och jag att han inte jobbar vanliga kontorstider. Det har gjort att han har varit med vår son precis lika mycket som jag sedan han föddes (vi tog också ut lika mycket föräldraledighet) och oregelbundenheten gör att vi känner oss väldigt fria. Hans konstiga schema har dessutom många gånger gjort det möjligt för mig att sticka iväg på jobb som jag annars aldrig hade kunnat ta. Och så förstås, hans fasta inkomst är en trygghet för oss. Inte minst eftersom mina förtjänster åker rätt så mycket berg-och dalbana.

Det skulle förstås vara fint om sonen bestämde sig för att somna tidigare om kvällarna, vi har verkligen försökt med allt utan resultat och på grund av att han somnar så sent har det blivit rätt dåligt med tu-man-hand-tid för mig och R. Men, vi försöker tänka att det går över och hey – vi är ju ändå småbarnsföräldrar. Som på det stora hela har det ganska så oförskämt bra.

Nu har det blivit dags att ta färjan över till Sverige för några veckors semester. Men som sagt, ni andra småbarnsföräldrar – berätta hur ni tänker och har fixat det för er! Jag vill veta och säkert många med mig.

Ciao!