Hoppsan

Ok, det är bara att inse. Klockan är hämta-på-dagis och arbetsdagen som skulle bli min effektivaste någonsin är snart slut utan att jag fått färdigt... öh... någonting. Men så är frilanslivet, i alla fall mitt. När inga tider är benhårt fasta är det lätt att allting halkar runt lite och hoppsan, där gick visst en dag.

Nåväl. Jag kan ju alltid rätta till det en annan dag genom att jobba extra länge då (och ja, det gör jag också, annars skulle jag inte tjäna många kronor).

Det var en havererad bil som ställde till det. Jag och mannen skulle bara plocka upp några saker som kontoret fått till skänks av fina Johanna och Daniel som snart flyttar tillbaka till Stockholm efter ett år här i Berlin (lite svårt att få med sig en mikro på flyget). Allt inpackad och klart – och då dog bilen. Det kostade oss en och en halv timme och 99 euro, sen var den som ny (tack vare biltjänsten ADAC, också kallad "gula ängeln". Bra grejer).

Ok, sakerna på plats. Dags att börja jobba! Tänkte jag tills jag insåg att jag var så hungrig att jag absolut inte skulle få något gjort förrän jag fått näring i mig. Avgjort, det blev en berlinerfrukost på Schmitt's här vid Traveplatz, ett ganska typiskt friedrichshainställe med helt okej frukosttallrikar. Inte det smartaste kanske för någon som har massor att göra och lite tid, men ändå. Frulle med mannen, vilken lyx!

Så. Inte mycket jobbvettigt gjort, men väl en mysig morgon med mannen, ett litet äventyr (bilen), en god frukost och inte minst … en mikro, en kaffekokare, två stora blommor, utemöbler, en vattenkokare och en flaska gin till Golden. Verkligen inte så dumt. (Men i morrn är det skärpning).