Tebaks

Vi vadar omkring bland kassar, resväskor och smutsiga kläder. Sonen studsar lyckligt, ropar "meine kök! Mitt tåg! Meine kläder!". Kylskåpet är tomt och blommorna dammiga men åh, vad det är skönt att vara hemma.

Utvilad, solkysst och förmodligen en aning förgiftad av en blålerebehandling jag gjorde på mig själv för några dagar sedan (lera från Östersjön, säkert full av tungmetaller) och alldeles för mycket rosé välkomnar jag hösten med öppna armar. Kyla och mörker, pah! Ingen match. Jag har för mycket kul som väntar för att hinna tänka på sånt.

Och när leran hade torkat var hon redo för hösten.