Småbarnsmorsans äventyr i snygglandet

På grund av den där himla stormen så sladdade Julia aldrig in i Köpenhamn i måndags. Hon blev fast i Malmö och jag fick söka logi annorstädes. Eller, alltså, Julia ringde sin kompis som tog emot mig med öppna armar och det blev en supertrevlig kväll tillsammans med ett helt gäng sköna musiker- och dansartyper som jag aldrig träffat förut. Alles gut alltså och jag var så tacksam över att slippa ta in på ett dyrt hotell i all min ensamhet. Och igår morse kom till slut Julia över den där bron och vi kunde börja hänga. 

Det som, som vanligt, slog mig mest med Köpenhamn, (och jag jämförde ju såklart med Berlin hela tiden) är att allt är så jäkla snyggt överallt. I vartenda hörn! Det här är ju inget nytt alls, det vet ju varenda människa att danskar kan det här med design. Men ändå. Allt är ju fint! Kaféerna, kläderna, butikerna och människorna. Jag blev alldeles snurrig av allt vackert. 

Det brukar jag inte bli i Berlin. Oh no. Visst finns det massor av fina ställen och välklädda typer här med såklart, men inte alls i lika stor utsträckning som i Kph. Och visst går det att hitta fina inredningsprylar utan att leta halvt ihjäl sig, men det har framför allt kommit de senaste åren (och i många av de populäraste butikerna finns bara svenska och danska saker).

Det har väl varit lite för mycket krig och elände i Tyskland för att de ska ha hunnit bry sig om snyggness, antar jag. Och på sätt och vis är ju det rätt bra (alltså inte kriget och eländet) - en blir ju så köpsugen när allt är så fint hela tiden. I Berlin kan man gona in sig i sina noppiga kläder ett tag till utan att känna sig sunkig och det är väldigt lite snack om inredning och märken och sånt. I alla fall i mina kretsar. 

Nu ska ni få se hur Köpenhamns absolut hippaste hipsterkiosk ser ut. Jag vet, jag visste inte heller att det ens fanns hipsterkiosker. Vad är det liksom? Men det gör det. I Köpenhamn gör det det. Det har både Karen Sofie och mina nya vänner från i går berättat.