Jösses, vad Sverigeresorna väcker mycket tankar nuförtiden. Det är ett himla ältande i stil med borde vi flytta tillbaka? och borde barnen få växa upp nära resten av sin familj" eller skulle det vara mindre tungt för mig om vi bodde i Sverige? Såna tankar.
Och visst, jag är nere i någon slags svacka just nu. Det ÄR tungt att ta hand om två barn ensam så mycket, jag har gjort det i ett år nu, och jag längtar ofta något alldeles ofantligt efter mina syskon och gamla vänner i Sverige. Men jag vet att svackan också beror på att jag inte vilat upp mig ordentligt när R väl är hemma. Gjort egentidsgrejer. Dels för att jag istället passat på att jobba så mycket jag bara mäktar med när jag väl haft tiden, och dels för att jag såklart vill umgås med R och njuta av att hela familjen är samlad. Så jäkla svårt det där, när man vill så mycket på en gång.
Just nu är jag ändå, mitt i svackan, i ett läge där jag återigen är vansinnigt förälskad i den här stan. Och i dag – när solen har värmt, när jag har träffat älskade vänner, när R är hemma och barnen är friska – vill jag inte vara någon annanstans än i Berlin.
Men ältandet. Jag är så trött på det. Men jag har kommit på en metod som hjälper lite grann. Jag låtsas att jag är en äldre version av mig själv som är klok och erfaren och ser tillbaka på mitt liv. Och gammel-Johanna säger alltid såhär till ung-Johanna:
Tagga ner. Sluta oroa dig för allt. Njut av barnen, njut av R, njut av Berlin, njut av livet. Allt är ju så himla fint.
Du är en klok, varm människa. Vad jag ens skulle göra utan dig i Berlin går inte att föreställa sig. KRAM och tack för pratstunden idag.
SvaraRaderaDetsamma Hanna, detsamma! Och stor kram tillbaka!
RaderaÅh jag förstår verkligen att det måste vara jobbigt. Många dubbla känslor och tankar... Familjen (och möjligheten att pausa lite) är verkligen det man längtar efter allra mest (minns Australien...). Men sen när man väl är hemma igen, gått igenom ett par vintrar och står inför en tredje i Sverige, längtar själ och hjärta till nya länder och äventyr (trots dubblad barnaskara ;) . Så jag tycker du har en skön inställning ändå, njut nu! När/om det är dags att förändra något så kommer det kännas och allt läggas på plats. Kram!
SvaraRaderaÅh tack Annelie! Och du har nog rätt. Stor kram tillbaka!
RaderaDet låter som att gammel-Johanna har en del bra saker att säga. Även om jag kan förstå att det känns svårt att vara ensam som du är. Svackor är svåra att hantera ibland, speciellt om man är outvilad. Att det bara blir mörkare och mörkare ute gör att åtminstone jag blir lite mer deprimerad för var dag som går. Även om jag älskar hösten och att få pälsa på mig massor av sjalar.
SvaraRaderaHelt sant. När Berlin är vårigt, somrigt, festligt och allmänt underbart är det lätt att bara vara nöjd och glad. Vintern (och tröttheten) gör att funderingarna och deppen kommer oftare.
RaderaÅh, det där är en ständig pendel. Jag längtar konstant efter Sverige, men vet samtidigt att jag nog skulle bli galen på mycket om vi bodde där, och jag skulle nog längta konstant efter Colombia då.
SvaraRaderaJa, suck. Att man inte bara kan vara helt harmonisk där man är? Vi får jobba på det!
Radera