Det blev ju bra det här

Jag som trodde att hösten skulle bli deppig. Ni vet, slask och grått, sjuka barn och massor av tid utan R. Men så blev det inte alls. Jag har varit ute och rest i flera omgångar, haft kul uppdrag, umgåtts som attan med vänner, hittat flera nya restauranger (läs tehus) här i stan, startat upp spännande projekt, varit på hamam och på inte mindre än två konserter (Ane Brun och The National. Båda var sehr gut, men Ane Brun kommer jag att minnas längst). Och barnen har inte varit så farligt sjuka. Faktiskt. Kunde varit betydligt värre i alla fall.

Och som en grand final på den här inte alls särskilt gråa tiden (för i mitten av november börjar ju vintern, n'est-ce pas?) så ska jag för första gången följa med R runt halva jorden på fredag. Till Rio de Janeiro, närmare bestämt. Och medan barnen har kvalitetstid med farfar och mormor så ska jag ha kvalitetstid med min farfar som också råkar vara där just då. Och så ska jag och R ta igen för all förlorad tid, pimpla caipis och bada i havet – och jag ska äntligen få se vad han gör där ute i den stora vida världen hela tiden. Det ska bli mycket, mycket intressant.

Så. Nu ska jag sluta drygskryta om allt härligt som händer här just nu. Lovar att återkomma när ruskhöstfeelingen infinner sig. För det gör den, det vet jag ju. Berlin är en obarmhärtig stad på det sättet.

Bildkälla här