2013/11/19

Tvåspråkigheten gånger två


Kitafröken ville veta i dag hur det går med Isas språkutveckling hemma. Om hon pratar på svenska eller tyska, om hon svarar och verkar förstå. Hon var nämligen lite orolig över att Isa ibland inte reagerar alls när de pratar med henne.

Bra att de kollar såklart. Men alltså. Det är väl inte så konstigt att hon inte förstår så mycket tyska ännu? Det var ju bara tre månader sedan hon började på sitt kita, och under de månaderna har hon varit sjuk eller i Sverige nästa halva tiden. Så sex uppstyckade veckor med ganska korta kitadagar har hon haft på sig. 
Och hemma säger hon både docka, bada, kaka, ja och nej, härmar oss i tid och otid, svarar på tilltal och gör det vi ber henne att göra (om hon är på det humöret). 

Men jag hoppas verkligen att hennes tyskaförståelse lossnar snart. Lilla vännen. Det måste ju vara så jobbigt att inte fatta vad sjutton alla omkring henne säger hela dagarna. Jag vet ju själv hur fullkomligt färdig jag var, back in the days, efter några timmar på bara tyska. En tysk parmiddag kändes som värsta maratonloppet. 

Hur går det för Eje då? Hans svenska är fortfarande bättre än hans tyska, även om han pratar på hej vilt när vi är med tyskar. Men det märks att han tycker att det är lite jobbigt med det tvåspråkiga ibland nu. Han är mer medveten och jag tror att han blir lite ledsen när han inser att kompisarna kan prata bättre än vad han kan. 

Samtidigt blir det mer och mer blandat här hemma, när han bara lärt sig det tyska ordet för det han vill säga. Vi gör så gott vi kan, ger honom de svenska orden, upprepar och läser massor på svenska. Jag tänker att mitt jobb är att göra honom så trygg det bara går med svenskan. 

Vad tror ni? Tänker jag rätt? Och visst är det inte så konstigt att Isa inte begriper tyska ännu?

13 kommentarer:

  1. Du tänker helt rätt, så klart. Det är ju verkligen inte konstigt alls men jätte bra att det frågar er från dagis och engagerar sig, det kan ju vara fall där det är hörselproblem etc. Men det är ju självklart att hon inte kan prata eller förstå efter så kort tid på Kita, det kommer! Visst är det spännande med flerspråkigheten och barn! De är så fantastiska och bara suger i sig allt och jag är helt säker på att det utvecklar deras hjärnor och sporrar utvecklingen i stort av att de får flera språk från start. Men självklart är det ju inte bara enkelt utan kan finnas lite frustration ibland. Generellt tror jag att barn lär sig på lite olika sätt, vissa lär sig alla språk samtidigt parallellt och blandar friskt i början medan andra tar ett språk i taget och liksom samlar på sig ord från det andra innan de börjar prata det.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Precis, bra att de engagerar sig. Nu har jag lugnat dem : ) De måste ju fylla i någon slags "sprachtagesbuch" här i Tyskland också, och än så länge är det väl rätt blankt i Isas, kan jag tänka mig.

      Radera
  2. Tror absolut inte du behöver oroa dig. Jösses, det är ju inte lång tid alls hon varit där. Min Olle som är 3,5 år har varit på kita ca 2 månader totalt, 5 h per dag. Han har börjat säga några tyska ord och förstår litegrann, men pratar svenska hejvilt med både fröknar och barn - för det är han mest bekväm med. Min Axel som är 5,5 år har efter 5 månader aktiv tid på kita nu börjat prata på riktigt, långa meningar och så. Men det tog ca 3 månader innan han verkligen började prata tyska alls. Han var bara tyst innan dess! Isa är ju mycket yngre och pratar kanske inte så mycket än överhuvudtaget - då är det ju inte alls konstigt att hon inte säger en massa på tyska. Det tar väl normalt sett lite längre tid att börja prata också när man är tvåspråkig, är det inte så? Det kommer säkert komma jättemånga ord helt plötsligt, när hon är redo för det.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nä, oroar mig inte. Det är nog tröttsamt för henne att inte begripa, men det kommer ju att lossna. Och tvåspråkigheten är ju en fantastiskt sak att ha sedan (och jo, inte alls ovanligt att språken kommer senare hos två- eller flerspråkiga). Vad häftigt med dina barn! Hur Olle bara snackar på på svenska hej vilt och Axel liksom samlade på sig tyskan ett tag innan den kom ut. Har de pratat om att de tycker att det är jobbigt med tyskan?

      Radera
    2. Jag tycker också det är helt fantastiskt att de får ett helt nytt språk. En gåva! Axel tyckte det var lite jobbigt i början, han är en försiktig kille som gärna vill känna sig säker på sin sak innan han provar något nytt. Dessutom hade han lite svårt att tolka kompisarnas signaler i början, eftersom han inte fattade vad de sa. Nu är det inget problem längre, som tur är. Olle har inte en enda gång sagt att det är jobbigt att han inte förstår. Men det måste ju vara tufft. Mycket märkligt egentligen, det är otroligt hur barn ändå anpassar sig. Båda killarna är jättetrötta på eftermiddagen när jag hämtar. Det tar nog mer på krafterna än man tror (och sedan hjälper det väl inte att de är över 20 barn på två vuxna...).

      Radera
  3. Men lilla gumman, hon måste ju tycka att det är hemskt svårt och jobbigt att inte förstå vad de säger. Jag vet ju själv när jag inte förstår någonting. Det är jobbigt, men det blir bättre med tiden. Hon är ju barn och de lär ju sig mycket lättare än vi vuxna. Jag tror precis som de ovanför här.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hon verkar inte så frustrerad där, står mest som ett frågetecken när de pratar med henne - eller reagerar inte alls. Men hon är vääääldigt trött på eftermiddagarna. Hade hon kanske varit ändå, men det kan nog ha lite med tyskan att göra också... Men det blir ju bättre snart!

      Radera
  4. Hej! Ville bara tipsa om en jättebra bok i ämnet om du inte redan läst den:) "Barn med flera språk- Tvåspråkighet och flerspråkighet i familj, förskola, skola och samhälle" av Gunilla Ladberg.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Åh, tack för tips! Har inte läst den och funderade precis på att jag skulle vilja läsa på lite mer om tvåspråkighet. Super!

      Radera
  5. Det blir säkert bra! Hon är ju så liten ännu.
    Jag kämpade inte själv så mycket med svenskan med mina barn och det märks nu när de är åtta. Visst, de tar upp nya svenska ord lätt och förstår vad svenska personer säger, men de kommer förmodligen aldrig känna att svenskan är deras modersmål. Vilket på ett sätt är synd. Men det viktigaste, tror jag, är att man inte stressar och känner sig pressad som förälder utan använder det språk som känns naturligt när man pratar med barnen. Språk kan man ju lära sig hela livet, även som vuxen, det har ju de flesta av oss utlandssvenskar gjort. Kram!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jo, men det tror jag med. Tyskan kommer ju att komma, och kanske att ta över mer och mer också ju större barnen blir. Och samtidigt har vi ju det rätt lätt att hålla svenskan stark här eftersom jag och R pratar svenska med varandra och vi dessutom har massor av svenskar omkring oss här i Berlin (och ofta Sverigebesök). Förstår verkligen att det måste varit tuffare för dig att hålla igång svenskan hos dina barn. Fast de har ju den ändå, även om det inte är deras modersmål. Kram!

      Radera
  6. Jag tror att nu när hon väl går på Kita kommer det att lossna supersnabbt! Barn är svampar. Sen kan det ju ta längre tid med talet för tvåspråkiga barn, så det är nog inget alls att oroa sig för.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det tror jag med. Hon verkar koncentrera sig rätt mycket på svenskan just nu dessutom, det bara rasar nya ord ur henne här hemma. Hon kanske kör lite ett-språk-taget-taktiken. Så att det inte blir overload!

      Radera

Follow JohannaPaues on Twitter Resor
Toppblogg.se