Liten lucka

Den senaste tiden har jag haft svårt att få tiden att räcka till till både jobbande, familjeliv och bloggande. Jag har helt enkelt haft för mycket att göra. Inga luckor under jobbdagarna och när sonen väl är hämtad från dagis är det bara glömma att kunna sitta framför datorn (dessutom somnar han nio av tio gånger senare än jag). Då ska det åkas rutschkanor, byggas kojor, konstrueras papphus, bakas och lagas mat (läs aktiveras, så att barnet blir trött innan midnatt. Han har begåvats med mycket litet sömnbehov). Nåväl, så är det ibland och med det inte sagt att jag inte har massor av att berätta. Jag får bara inte ut det lika ofta som tidigare.

Här kommer dock en liten rapport:

Berlin är ljuvligt just nu, höstfärgerna börjar komma och under fötterna knastrar löven. Solen skiner och det har blivit kallt, mösskallt. Idag har vi promenerat till Volkspark Friedrichshain, ätit grillad fläskkarré i bröd och lekt på lekplats som badade i sol. I går tittade vi på drakar uppe vid slakthusområdet här i Friedrichshain och förra helgen var vi i Tierpark. Jag måste säga att jag tycker mer och mer om det stället (det har med andra ord vuxit i mina ögon sedan jag var där och bara kunde hitta en inlagd gurka att äta). Framförallt är det fantastiskt att det är så stort – spelar ingen roll hur mycket folk det är där, det blir aldrig blir trångt och att gå omkring på området känns verkligen som att vara ute på promenad bland zebror och afrikanska bufflar. Fast i Lichtenberg.

Ok. nu måste jag jobba. Fast det är söndag. Det gäller att passa på, sonen sover för ovanlighetens skull middag.

Att ha besök

Det här är mitt nya land. Jag bor här - jo det är svårt att fatta. Det här är min gata och där borta, där ser ni min nya mataffär. Lite längre bort, åt höger, där ligger gymmet jag brukar gå till och går ni till vänster ser ni var jag brukar träffa mina vänner för att ta en weissbier. Titta på den där herrgårmangubben med hatten, den är östtysk. Och där är tevetornet, det kommer ni se var ni än är i Berlin, visst är det fint?

Så låter jag. Hela tiden. Det är underbart att ha besök av vänner och familj, men jag börjar känna mig som en förinspelad sightseeingrobot. Jag måste börja variera mig. Det här håller inte i längden.