Tyska dagisbarn går inte i luciatåg, det går i ett lanternatåg. Det är lite samma princip som luciafirandet, de ska med sina lanternor sprida ljus och värme, fast det är inte Lucia som är förebilden här utan helgonet Sankt Martin.
Själva Sankt Martindagen är den 11/11, men titt som tätt under hela november kan man höra barnen utanför fönstret. De går med sina lyktor i stora klungor på stadens gator och sjunger martinsånger. Ofta har de gjort lanternorna själva vilket gör det ännu rarare - vissa består mest av klister, andra av en hel buske med höstlöv.
Enligt legenden om Sankt Martin var han, surprise surprise, en ovanligt schysst kille. Den mest kända historien om honom handlar om hur han en väldigt kall natt mötte en uteliggare som frös. Utan att tveka en sekund rev Martin av en stor bit av sin kappa för att den hemlösa skulle ha något att värma sig med. Ni förstår, vilken kille. Helt klart värd ett tåg han med.
Detta förklarar vad jag såg den 11/11 och där omkring när jag var i Berlin. Fullt med söta små barn med de ännu sötare hemmagjorda lanternorna.
SvaraRaderaSom delvis tysk är jag lite förvånad över att jag inte växt upp med detta, när jag t ex växt upp med att få en strut full med presenter när jag börjat skolan, något jag trodde alla andra svenska barn fick. Ända tills jag var i gymnasieåldern rodde jag detta.
Tack för denna blogg, väldigt intressant. Jag länkade till ditt inlägg om Spreepark från min helt nya Berlinguide jag lade upp idag här.
Gisela
(fd berlinbo och 1/8 östtysk)
Kul att du gillar bloggen Gisela! Och vilken fin guide du har själv, tack för länken!
SvaraRadera