Hej, jag heter Svulla-Ulla

Det finns väldigt mycket bakelser i Berlin och det är lätt som en plätt att hitta caféer där du kan sätta i dig käsekuchen, marängkakor, sachertårtor. Barcomi's i Mitte är ett hett tips, och går du hit så ska du aboslut välja deras "fyra små rätter" (vet inte exakt vad det heter), alltså en tallrik med en liten bit av alla bakverk de har. Fast gör inte misstaget att tro att du ska få i dig allt själv, man behöver minst vara två och väldigt sugen.

Ett annat mycket mer urtyskt ställe är Opernpalais vid Deutsche Staatsoper på Unter den Linden. Där finns det hur många tårtbitar som helst att välja mellan, nästan för många! Ställ in dig på att ta ett snabbt beslut, annars blir det skitsvårt. Jag var där igår och åt deras passionsfruktcheesecake. Sjukt god!

Partyyyyyy!

I dag har jag varit på fest. Den började klockan två, en rosa flufftårta serverades och på golvet kravlade ett gäng ettåringar (en av dem fyllde år). Det är bara att inse. Hädanefter kommer de flesta fester jag går på knappast innehålla Berghainbögar, techno och taxi hem i gryningen. Men det är ok, barnkalas kan också vara roliga. Och dessutom blir utekvällarna ännu bättre nu när de inte händer så ofta.
Shit asså, ibland är jag så vuxen att jag blir rädd för mig själv.

Berlin+yoga=nakenyoga

Jag har surfat runt lite efter något schysst yogaställe och hittade Nude Yoga Berlin. Yoga i dess naturligaste form! Bara för män än så länge tyvärr så några solhälsningar au naturel för mig blir det inte (As if! Jag som precis börjat våga basta naken här!). På hemsidan står det betryggande att det inte är någon fara alls om man skulle råka få stånd mitt i en ashtangaövning, det är helt naturligt. Så sant så sant och very Berlin indeed.

Klonerna i P-berg

Prenzlauer Berg. Asså, det är ju fint och så, men är det inte lite läskigt att alla kring Kollwitzplatz ser ut som kloner? Ett visst kvarter därborta ska vara ett av Europas barntätaste områden och den typiska kring-Kollwitzplatz-bon är i trettioårsåldern, rätt snygg, trendigt klädd och skjuter en Bugaboovagn framför sig. En vän till mig, som tidigare hade sitt kontor i där, trodde länge att en och samma kvinna med barnvagn gick förbi hennes fönster säkert tio gånger om dagen. Tills hon insåg att det inte alls var samma tjej...

Nä, jag trivs bättre här bland grafittin och punkarna i Friedrichshain. Det ska inte vara så jäkla perfekt och krusidulligt överallt, då blir det bara tråkigt.

Midvinter i Mitte

I dag har jag gjort en Mitterunda. Det är alltid trevligt och särskilt kul nu eftersom Berlin Fashion Week pågår - det händer lite extra mycket och stadsdelen vimlar av hipsters med trendiga frisyrer och stora glasögon. Fast i dag är det sjukt kallt här och nästan alla såg ut att frysa rumpan av sig där de gick i sina snygga men alldeles för kalla jackor. Jag riktigt kände hur vuxentråkpoängen haglade över mig och min rejäla vinterjacka. Men, som jag brukar säga, det är lätt att känna sig gammal när man bor i en ungdomlig stad.

Rundan började på Lucas Carrieri Gallery på Torstrasse. Unga designers använde lokalen för att sälja sina kläder och på väggarna hängde foton som skulle visa en annan sida av Berlin Fashion Week, "den vi vanligtvis inte får se". Well, det var bilder på modeller som blev fixade innan de skulle ut på catwalken. Några såg kanske lite vilsna ut, men mer spännande än så blev det tyvärr inte. På andra stoppet däremot, fotokonstaffären Lumas i Hackescher Höfe, fanns det desto mer att se. Dit går jag varje gång jag bestämt mig för att bli en bättre fotograf. Lättillgängligt fotoinspiration kan man beskriva det som.

Efter ett tag började till och med min übertjocka vinterjacka bli för kall men innan kylan tog över totalt hann jag med en vända på Cos, HM:s preppyprojekt. Där var det som vanligt späckat av folk och bakom varje stickad oversizetröja lurade en svensk som undrade varför inte affären finns i Stockholm ännu. Den kommentaren hör man alltid på Cos. Kom till Berlin och handla i stället säger jag. Fast det kanske är lite omständligt och oklimatvänligt förstås.

Och så några tamedvårrullar från Monsieur Vuong (namnam) på vägen hem och plitt platt plätt så var Mitterundan komplett!


Det var inte bara jag och trendisarna som tyckte det var kallt.

Jordplättens år

Enligt de officiella planerna är det i år det ska ske. En kopia av de preussiska kungarnas residens, Stadtschloss, ska byggas. Och det ska stå mitt i Berlin, på exakt samma ställe som slottet stod på innan DDR-regimen rev huset för att senare använda platsen till sitt alldeles egna palats, Palast der Republik.

Det är ingen överdrift att säga att frågan om det nygamla preussiska slottets vara eller icke vara är och har varit en av Berlins mest laddade debatter sen muren föll. Och det är en debatt som egentligen varken handlar om ett preussiskt slott eller ett kommunistpalats - snarare om hur det tyska folket ska minnas sin historia.

Det hela började något år efter att muren fallit och till en början handlade diskussionerna om huruvida Palast der Republik överhuvud taget skulle få finnas kvar. En del ville fortare än kvickt sopa undan allt som hade med DDR att göra och riva huset medan andra, särskilt unga kulturaktivister, tyckte att huset skulle få vara en plats för konst och kultur. Ungefär samtidigt kläckte någon idén om att återuppbygga Stadtschloss och det började lobbas för preussisk barock i korridorerna.

2003 kom beslutet - att Palast der Republik skulle rivas. Då hade det under några år faktiskt fungerat som ett väldigt populärt kulturhus så besvikelsen bland husförespråkare var stor. Kvar blev en stor jordig plätt mitt i de pampigaste delarna av Berlin. Några senare, 2007, kom nästa beslut - att slottet som preussenfantasterna drömt om skulle bli verklighet. Med vilka pengar är fortfarande lite oklart, Berlin är ju knappast kännt för att vara den rikaste staden i Tyskland och dessutom ryktas det om att bygget beräknas bli dyrare än man först hade räknat med.

Ja, vad säger ni? Ett nytt gammalt barockslott mitt i stan. Kanske kommer det kännas som en malplacerad princesstårta, kanske blir det Berlins nya turistmagnet som får stadens ekonomi att komma på fötter och tyskarna att minnas sin tid som preussisk storhet istället för tiden som delat och dystert. Det enda som är säkert är att utan pengar blir det nog inte mycket mer än stor gräsmatta. Åtminstone inte i år.

I'm back

Åh vad det är skönt att vara tillbaka! Väskorna är uppackade, tvättmaskinen i full gång och jag känner mig grymt taggad för ytterligare ett år i Berlin. De senaste månaderna har jag ju hållit mig väldigt mycket hemma med vår bebis, försökt förstå att jag blivit förälder och lärt mig hur det här med att ha barn går till. Nu har jag landat lite i det hela, ammar och byter blöja lite var som helst och längtar ut på stan igen. En tur till Neue Nationalgalerie, en fotoutställning om bakom kulisserna på Berlin Fashion Week och några sköna kaféfrukostar á la Berlin står först på schemat. Soft.

I slutet av Sverigesemestern

Nähörnini, nu längtar jag tillbaka till kullerstenarna igen. Till punkarna, bohemerna, de breda trottoarerna, gallerierna, tevetornet, Kaffee und Tee och så det där hamamet jag velat gå på så länge (Hamam für Frauen i Kreuzberg). Till Kollwitzplatz och Helmholtzplatz och Rosenthaler Platz och till alla platser jag inte varit på ännu.
Det har varit skönt att vara i Sverige ett tag och få umgås med alla jag saknat - men nu ska det bli grymt härligt att komma hem till Berlin igen.

Svenska vidder

Innan jag flyttade utomlands sa jag ofta att jag skulle behöva byta perspektiv för att uppskatta Sverige mer. Ni vet, det kan ju vara svårt att se det fina med det man har rakt framför sig och det där.

Nu har jag bytt perpektiv och jag tror nog att jag ser det som är schysst med Sverige lite oftare - till exempel hur fantastiskt vackert det är när snön ligger tungt över landet. Jag har precis kommit tillbaka efter några underbara dagar på landstället i Hälsingland och det vackraste vinterlandskapet man kan tänka sig med iskalla porlande bäckar och snötunga tallgrenar. Det var en grymt skön kontrast mot stadslivet och bästa laddningen för en vår i berlinbetongen.

Förra gången vi var i hemlandet sprakade träden av höstfärger och det hade precis blivit sådär mysigt höstkyligt. Nästa gång vi åker blir nog när gräset är nygrönt och naturen luktar försommar.

Så, börjar du ledsna på gamla Sverige - flytta därifrån och kom tillbaka när årstiderna har sina finhetspeakar! Jag säger som min bror sa för några år när jag för typ hundrade gången beklagade mig över det svenska mörkret och den långa slaskperioden: "Sverige är ett bra land, bara man kommer härifrån ibland". Och till exempel kan man ju åka till Berlin, väldigt trevlig stad. Lite ljusare, aningens mindre slask.

PS. Landstället ligger en bit utanför Ockelbo och i butikerna där hänger stora pampiga porträtt på Daniel Westling över dörrarna. Humor! Det ska jag berätta för alla stolliga Victoriatokar hemma i Tyskland.