Mot korven!

De är ändå för härliga, tyskarna. I dag gick halvmaraton av stapeln här i stan och vad serveras vid målgång om inte öl och korv! In med en liter starköl och en halvmeter bratwurst efter joggingturen bara!
Och som om det inte var tyskt nog så fick alla som klarat av sträckan ett intyg med sig hem. Så att de kan bevisa att de sprungit (medalj är ju jättefint och så, men det så svårt att stämpla på dem). Roligt!

Ode till Bar 25

Det är helt fenomenalt underbart fantastiskt här nu. Verkligen. Hela stan spritter, vi går i t-shirt och dricker öl på uteserveringarna. God, tysk öl. På träden lyser små gröna knoppar och snart, när som helst nu, har uteklubbarna premiär för säsongen (Club der Visionäre, Cassiopeia, Strandgut Berlin, Lunas Strandgarten för att nämna några).

Sorgligt bara att den legendariska klubben Bar 25 invid Spree inte finns längre. Det var ett väldigt speciellt ställe, minst sagt. En klubb, ett spa, en cirkus, en radiostation, en pizzeria, en lägereld, ett hostel - Bar 25 var som ett eget litet samhälle, en värld för sig mitt inne i Berlin. Hit gick de som inte ville sluta festa när helgen var slut, här pågick partyt (pillerpartyt I guess) ofta ett dygn till, och i den överraskande lyxiga restaurangen kunde kostymnissen bjuda sina kunder på middag utan att verka det minsta flummig. På spat erbjöds massage till tonerna av New Age-musik - det fanns verkligen något för alla typer. Det är orättvist. Jag hann knappt uppleva det förrän det försvann! Nu ska det byggas ett höghus där. Säger ryktet i alla fall.

Sommarvärme och stress

Oj oj, nu har det varit mycket här ett tag. Jobb varvas med snorig bebis och svår sömnbrist och inte blir det lättare av att det är strålande sol ute och 20 grader varmt. Japp, 20 grader varmt! I mars! Det påminner mig än en gång om hur smart jag var som flyttade hit. Nu ska jag bara jobba klart så att jag kan gå ut och njuta.

Weekend i Berlin del 3 - strosartipsen

Ok mina vänner. Vårresan till det ljuvliga Berlin närmar sig och vid det här laget har ni säkert bestämt er för vad ni absolut inte vill missa. Men resten av tiden då? Om ni är som berlinturister är som mest tänker ni säkert att ni ska ägna alla mellantimmar åt att "känna av atmosfären" och "bara hänga". Det är jättebra plan, men för någon som inte är hemma i Berlin är det lätt att hamna på fel ställen. Turiststråk och trafikerade fyrfilsgator är väl ingen drömpromenad för någon. Därför tänker jag tipsa om mina favoritstrosardelar här i stan.

Jag brukade beskriva stadsdelen Friedrichshain som lite ruff, men nu vet jag inte längre. Blandad är en bättre ord eftersom upprustningen av husen och gatorna här går i rasande fart. Längs med Rigaer Strasse hittar du de punkigaste punkarna - politiska budskap hänger längs med husväggarna - och längs med Simon-Dach-Strasse de turistigaste barerna (gå inte hit på kvällen om du inte älskar partystämning á la Kos). Väljer ni att strosa i Friedrichshain så vill jag förslå en vända i området kring Boxhagenerstrasse, upp mot Sonntagsstrasse och så kanske en liten tur längs med East Side Gallery. Ska ni fika, ta en cupcake på kaféet med samma namn eller hälsa på killarna på kaféet som jag alltid återkommer till, Kaffee und Tee på Frankfurter Allee 5. (som blir en miniklubb på fredag- och lördagkvällar!).

Jag erkänner. Jag kan inte Kreuzberg så bra. Men jag vet att det är väldigt trevligt i området kring Bergmannstrasse och så förstås längs med Oranienstrasse. Där kan ni passa på att dricka en kaffe i solen, köpa några turkiska nötter i den fantastiska affären Smyrna Kuruyemis och äta middag påden gömda shisharestaurangen Orient Lounge. Det finns massor i Kreuzberg och jag ska ta reda på mer, jag lovar. Det är bara så sjukt stort!

För den som inte varit i Mitte förut är området kring Hackesher markt och Alexanderplatz ett måste. Mycket turister, absolut, men det finns en hel del att titta på (Tacheles, Hackeschen Höfe, alla trendiga Mittemänniskor). Längs med Auguststrasse och Sophienstrasse finns det hur mycket konstgallerier som helst, och så kan du shoppa!

I Prenzlauer Berg kan du välja mellan två lägen. Putsat och posh eller ruffigt och coolt. Putsat och posh blir det om du strosar runt i området kring Kollwitzplatz, ruffigt och coolt om du flanerar i norr/väster om Eberswalder strasse. Men fina gamla hus och kullerstensgator går som en röd tråd genom de flesta ställen i P-berg och sköna kaféer kryllar det av. Vill ha lite av både och - alltså typ posh och ruffigt - så ska du satsa på Helmholtzplatz. Här är det grymt skönt att ta en kaffe i solen på en utomhusservering och så kan ni passa på att shoppa lite nya yogaprylar på Sotantar Yoga shop. Billigt och bra!

Vill ni ha ännu mer beskrivningar av de olika stadsdelarna - läs ett av mina gamla inlägg här.

Trevlig strosning!

En dag på kontoret

I dag har jag haft en het dejt med min dator på Coffeincentrale, ett av mina favoritfik när jag ska jobba. Stället är ganska oergonomiskt men jag tycker så mycket om den lugna stämningen, den snälla farbrorn bakom disken och att de rostar sitt eget kaffe (som är väldigt gott).
Herregud vad trevligt det är kombinera ett schysst kafé med några timmars skrivande! Jag älskar verkligen mitt jobb och jag älskar att göra det här i Berlin. Jag vet att jag är en vandrade klyscha i en stad där varannan jeppe sitter och skriver på kaféer, men så får det vara. Ich bin ein frilansarberliner.

Mässed up - ITB Berlin

Uzbekistan är "the land of dreamers" och snart öppnar ett hostel här i stan som kommer ha specialrum med extra hårfönar och speglar "för tjejgäng". Det vet jag för att jag var på världens största resmässa i går, ITB Berlin. Den är verkligen helt enorm - jag tror att det tar ungefär en timme att promenera i rask takt genom mässan, och då finns det massor av våningar upp och ner som jag inte hann med. För det mesta fick delar av världen, som "Centralasien" och "Norden" dela på en mässhall, Mallorca däremot fick en helt egen. Tyskar älskar Mallorca, om någon skulle missat det.

Inte för att jag är den lättsålda typen, men jag måste säga att det är ganska trevligt att vara journalist i såna sammanhang. Man är ju så populär! Åååå, är du reporter? Ta en penna, ta mitt visitkort, skriv om mitt hotell! Som om en penna skulle charma mig, haha, men ändå. Nu är jag hur som helst proppad med ny turistinfo om Berlin, och resten av världen också för den delen. Då återstår det bara att sälja, resa och skriva. En bergsklättringsresa i Tajikistan kanske? Nja, inte helt klockrent för en nybliven mamma med sömnbrist. Däremot ska jag till Mallis. På riktigt. Jag blir verkligen tyskare och tyskare för var dag som går.

Berlinsommar coming up

Berlin bubblar. Och spritter, och studsar som ett förväntansfullt barn framför fiskdammen. Det har varit en lång vinter men nu känns det överallt, snart kommer stan explodera av roligheter och glada människor. Först öppnar de sköna utomhusklubbarna igen och sen drar alla festivaler igång. Karneval der Kulturen, Fête de la Musique, designfestival, ölfestival, klassisk musikfestival, sandskulpturfestival (!), gayparad - för att nämna några. Det är härligt att bo i en stad där sommaren är som en enda lång fest. Och snart kommer den, solen är redan här!

Berlinpartyt fortsätter

Jag tog precis en liten kvällstur ner till Berghain. Festen är fortfarande i full gång. Klockan är sju. Det är söndag kväll. Bara så att ni vet.

Arbeit und framtiden

Jag går och funderar på en sak. Tänk om jag blir kvar i Tyskland så länge att jag börjar jobba för arbetsgivare här också? Jag har ju under min tid här hela tiden arbetat med svenska tidningar och produktionsbolag, pendlat en hel del till och från Sverige och har än så länge noll koll på hur det funkar på en tysk arbetsplats. Egentligen är jag ju ganska ointegrerad i Tyskland om man tänker på det - det finns nog inget bättre sätt att lära känna ett land på än att ha ett jobb att gå till, med kollegor och chefer att förstå sig på. Och det får gärna vara en myndighet, de är ofta lite old school och kan nog verkligen ge exempel på landets nationalidentitet.

Trots att jag mest sitter hemma och skriver så har jag ändå fattat så mycket att arbetsplatserna här inte är som i Sverige. Platta organisationer och att ta en lunch med chefen verkar vara exotiskt. De hierarkiska strukturerna är mycket tydligare och det är tyvärr mest gubbar i toppen (mer om det någon annan gång, det finns mycket att förargas över). En tysk vän till mig berättade att det på många statliga arbetsplatser finns stämpelklockor för de anställda och kommer de det minsta för sent så skickas det automatiskt ett mail till chefen. Hu. Och så allt niande. Shit, vad jag kommer göra bort mig.


Nu har jag lite svårt att tänka mig vad jag skulle kunna göra på en tysk myndighet som journalist, men man vet aldrig vart ödets vingar kommer bära mig som det så vackert heter. Jag kanske slutar som en såndär tant på bürgeramt som sitter och stämplar papper. You never know.

Mera fika!

Jag har hittat ett nytt riktigt schysst kafé. Aunt Benny ligger vid Traveplatz här i Friedrichshain och är lite sådär snyggt putsat och coolt - en stil som känns mer Prenzlauer Berg än Friedrichshain. Kanske är det ytterligare ett tecken på att F-hain sakta men säkert förvandlas till ett tjusigt lattemammamekka med designbutiker i varje hörn och tokdyra barnaffärer ungefär var tredje meter. Eller så är det bara ett schysst kafé, med goda mackor och bra kaffe.

Hårt och vänligt = Berlin

Jag läste i ett av mina gamla inlägg att "berlinare inte är hjälpsamma". Jag gör en pudel och inser hur naiv jag var back in the days (alltså för nästan två år sedan) som antog att den berlinska hårdheten var lika med ovänlighet. Förlåt!

På tisdagar, som i dag, händer det att jag och min lille son beger oss tvärs över stan för att sjunga barnvisor på Svenska kyrkans öppna förskola. Eftersom hissar är en lyx här i Berlin finns det en risk att färden dit blir lika ansträngande som ett aerobicspass med allt barnvagnssläpande upp och ner för trapporna till U-bahn och S-bahn. En risk, men en väldigt liten sådan för det dyker alltid upp en, ibland två, människor som erbjuder sig att hjälpa mig att bära vagnen. Alltid! Eller förresten, en gång har jag fått släpa upp barnvagnen själv men då var det faktiskt inte en människa i närheten och då kan jag ju knappast beskylla någon för att vara ohjälpsam.

För något halvår sen, när jag fortfarande var en ganska osäker barnvagnsförare, tvekade jag ofta att åka kommunalt. I dag vet jag att hjälp finns vid varenda trappa, jag har aldrig ens behövt be om den. Och även om berlinare knappast tillhör den mjukaste skara människor jag träffat, många drar råa skämt och är ibland läskigt raka i tonen, så är de bannemig både hjälpsamma och vänliga när det kommer till kritan. Åtminstone de jag har stött på under de senaste två åren.

PS. Det finns hiss på ungefär hälften av alla stationer i Berlin och det är alldeles för lite. För oss med barnvagn, visst, men jag tänker såklart framför allt på alla rullstolsburna som varken kan eller ska behöva förlita sig på vänliga människor för att ta sig fram.

Jättemycket hundbajs nu. Och skräp.

Det som göms i snö kommer upp i tö. I mina röjiga kvarter här i Friedrichshain blir det ganska extremt när snödrivorna smälter bort och månader av hundbajs och skräp dyker upp.
Tur att Berlin har så många charmiga sidor.