Att bestämma sig för vad man ska rösta på i ett svenskt val kan ju vara nog så svårt – fatta då hur klurigt det är att sätta sig in den tyska politiken. Visst, grunderna har jag ju koll på och visst, jag läser jag artiklar om vad de olika partierna tycker i olika frågor – men det är inte där skon klämmer.
Den 18/9 är det val i Berlin och plötsligt ska jag vara få vara med och bestämma om hur den här staden ska styras.
Jag? En svenne som lullar runt mellan kaféerna och skriver artiklar om arbetsliv och relationer i Sverige?
Och så inser jag det piniga i att jag på många sätt fortfarande känner mig som en besökare här, en objektiv betraktare. Jag är ju inte en berlinare! Jag är ju en utlandssvensk som flyter omkring i min utlandsbubbla. Som njuter av staden utan att på riktigt engagera mig i de viktiga frågorna. Inte på grund av lättja, men på grund av att jag inte identifierar mig som delaktig, som någon som har rätt att tycka till. Jag gömmer mig bakom "jag kommer ju från Sverige", min journalistroll och en inte helt flytande tyska.
Det är dags att ta det ansvar jag tilldelats och börja tysktycka mer. Det kanske dröjer innan jag identifierar mig som en berlinare, men jag är bannemig ingen besökare längre. Berlin är mitt hem och kommer att fortsätta vara det ett bra tag till. Och jag vill ju också vara med, det vill jag ju. (Integration, kallas det visst.)
Jag börjar med att klicka mig igenom den här valomaten.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar