Promenaden: Karl-Marx-Allee

Tog en promenad till tv-tornet i går. Längs med Karl-Marx-Allee. Jag gillar den gatan. Vissa tycker att den är tråkig, intetsägande, för lång och för rakt fram. Men inte jag. Jag gillar att den är rak, och så bred. Då kan jag bara gå, utan att tänka, utan att vara rädd för att råka köra över någons fot med min enorma barnvagn. Och så ser jag hela tiden tv-tornet där framme. Älskade tv-tornet.

Och så finns det, faktiskt, en hel del fint att titta på längs vägen. Som alla hus i skön 60-tals-DDR-stil. Den snygga baren Kosmetiksalon Babette till exempel (har fortfarande inte varit där, galet. Jag skyller på barnen) och Café Moskau.  För att bara nämna några.

Det finns mycket mer att berätta om den här gatan. Men det går bli en annan gång.

När två blev tre

Vi försöker ta oss in i rutinerna här, efter semestern alltså. Lite svårt eftersom läkarbesök och annat jox kommer i vägen hela tiden. Och sonen vill INTE gå till dagis, trots att kompisarna där kommer rusande mot honom, ropandes Er ist da! Mein Freund Eje! Han är här! Min vän Eje!
Men det ger sig väl.

Under tiden (dvs tills rutinerna är på plats igen och jag får en gnutta mer egentid) slänger jag ut ett bra tips. Mina vänner och före detta kontorskollegor Johanna och Daniel har skrivit en bok, När två blev tre. Den är rykande färsk och handlar om när de fick sonen Tage. Här är en artikel om dem, följer man länken där kan man läsa ett utdrag ur boken också.
Johanna och Daniel är kloka människor, jag saknar att ha dem på kontoret.

Back in town

Hallå gott folk! Här är jag igen, tillbaka i min favoritstad!

Nästan tre veckor i Sverige har vi fått, veckor fyllda med bad och sol och regn, kräftor, bullar, shopping och massor, massor av människor som står oss nära (men som vanligt är det typ hundra personer vi inte hunnit träffa, så är det jämt).

Fem anhalter, åtta kusiner, tre morbröder, en faster och ett gäng ingifta, farfar, farmor, mormor, R:s farmor, min farmor, min farfar och så ungefär femton vänner och deras barn på det. Öööö, vi som hade bestämt oss för att den här Sverigesemestern skulle bli lugnare än de brukar vara. Det gick ju i stöpet, kan man säga. Men att ta det lugnt innebär att välja bort att umgås med folk vi älskar, längtat efter, som betyder mycket för oss. Och det går ju inte.

Hur som helst, nu är vi tillbaka i Berlin igen (och cyberrymden, jag har knappt haft något internet alls där borta i Schweden), laddade med höstpepp av olika slag. Här ska tränas, bakas, inredas och resas så det står härliga till. Och så ska jag börja jobba igen på halvtid, och mannen min vara halvtidshemmapappa. Det blir fint det.

Eftersom Eje, ända sedan han fick alla skydden man behöver av mormor i Sverige, längtat så att han kunnat gå i bitar efter sin skateboard så gick vi till Cassiopeia nere på RAW-området i dag. Där finns det dels en skateboardhall där man kan inspireras av de stora kidsen som åker hur snabbt och ballt som helst, och dels en miniramp som man kan öva sig på. Minirampen ligger alldeles invid Cassiopeias biergarten. Mycket bra ordnat.

Älskar förresten RAW-området. Gatukonsten, ruinerna, barerna. Berlin i sitt esse.

Stockholm

Det är så vackert här. Rent. Vattnet, båtarna, fläktarna.

Fläktarna – de underbara som jag saknat så.

Och så Djurgården. Älskade ställe, bästa promenaderna.

Icke att föglömma: Shoppingen. Fina saker överallt. Vill lassa hela bilen full och ta med till vårt nya hem. Att shoppa är mycket svårare i Berlin.

Det krävdes fyra år utomlands, men nu har det hänt. Jag tycker om Stockholm igen. Det känns fint. Och jag förstår varför tyskarna får något drömskt i blicken så fort Stockholm kommer på tal.

Sverige ick

Nu drar vi! Yay! Och eftersom vi till stor del kommer att befinna oss på en halvö långt ut i skärgården, i ett hus vare sig rinnande vatten eller elektricitet, blir det nog glest mellan uppdateringarna här de närmaste veckorna. Datorn får stanna i stan och mobilbatteriet ska sparas på, ifall nån blir ormbiten eller så.

Men hey – Sverige kan ni ju redan, eller hur? Jag är tillbaka i mitt Berlinliv i slutet av augusti.

Bis dann!

Älska Berlin

Sonen och jag packar och städar i dag. Inte hela dagen förstås, det skulle aldrig gå. Min treåring måste få komma ut. Springa, hoppa, få se något annat än en dammsugande mamma.

Så vi går till Boxi och där bjuds det på konsert. En blonderad hipster i rosa blommiga tajts vrålar ut sina sånger. Eje älskar hennes elgitarr och får lägga en hel euro i gitarrfodralet. Och sen: Några varietéartister gör akrobatkonster i ett träd. Sonen tittar storögt på, blir fascinerad och inspirerad. Vill lära sig att hjula nu.

Plötsligt öser regnet ner. Vi går vi hem igen, fulla av intryck och redo för lite mer packning.

Tack Berlin för det.

Dags nu

Nu är det bara en helg kvar mellan mig och Sverige. Jag längtar verkligen. Det var så länge sedan jag var där, nästan ett halvår har gått sedan sist. Det är mycket för mig som – när jag inte är gravid eller precis har fött barn – brukar åka till Stockholm åtminstone varannan månad.

Vi ska vara mycket på landet. I alla fall om vädret är vackert. Grilla, bada, leka, pyssla om varandra.
Knåda på min stackars man som har ont i ryggen efter en alldeles för stressig vår, lyssna noga på vår bebis som jollrar för fullt nu och min älskade pojke som har så mycket att berätta. Bygga kojor, spela fotboll, plocka blåbär. Gå på grusiga vägar och andas skogsdoft. 

Det ska bli så ofantligt härligt.

PS. Mannen på bilden är min äkta hälft. 

Just a perfect day

En promenad i solen till Volkspark Friedrichshain.
En lyxig sallad och en spritsig vindrink på restaurang Schönbrunn.
En lycklig bebis som antingen sover sött i sin vagn, eller gurglar glatt.
Ett par timmars strosande och lite shopping i pittoreska Bötzowviertel i Prenzlauer Berg.
En fruktdrink gjort på färsk mynta, maracuja och lime på Fruchtbar.

Och allt det där i sällskap av en älskad vän på besök från Sverige.

Helt perfekt.

Monsieur Voung

Var där i dag.
Åt en glasnudelsallad – fantastisk.
Hallonshake med soda och lime – vill ha mer. Och mer. Och mer.

Och så vårrullarna.

Vårrullarna. De är värda en tripp till Berlin bara de.
Tro mig. 


(Obs att jag blev så ivrig när vårrullarna serverades att jag glömde att fota dem.)


www.monsieurvuong.de