Jag har varit sjuk i över en månad och har under den tiden gått från att må halvrisigt till att gråtande ha suttit orörlig på golvet och varken kunnat hosta eller andas ordentligt på grund smärta i bröstkorgen. Men nu, nu nu nu, är jag banne mig frisk igen. For real den här gången (hoppas jag verkligen) och tacksamheten jag känner över att äntligen kunna, andas, tänka, jobba igen är total. DANKE kroppen! You did it!
Palma var underbart och vi fick massor gjort. Det är verkligen ett helt fantastiskt helgresmål. Så lagom stort, fint överallt, varm sol och glittrande hav. Allt man kan behöva efter en vinter i Tysklands norra inland. Nu väntar ett ganska lugnt mars här, innan våren drar igång på allvar. Det blir alltid mer att göra för mig på vårkanten och det kommer att bli en hel del hit- och ditande över Europa. Bara kul saker dock, så alles jut.
Jag läste förresten den här krönikan av Mia Skäringer och blev helt bestört. Tänkte herregud, är det verkligen såhär i Sverige? Bland folk i min ålder? Jag slängde ut en fråga på Facebook och fick ett jodå, det känns igen som svar.
Nog för att vi utlandssvenskar brukar muttra om den svenska ängsligheten, det där med att svenskar lägger så mycket krut på att passa in, ha det snyggt hemma, bo på rätt ställen, vara vältränade och superdupersunda etc. Men är det verkligen så här illa? Att folk snackar om det hela tiden? Att nästan varenda kotte går på någon diet? Vilken press det måste vara, för det är klart att man blir påverkad. I alla fall skulle jag bli det, det är jag rätt säker på.
Här i Berlin kan jag inte komma på en enda gång som jag och mina tyska vänner har diskuterat våra kroppar eller vår kost. Eller jo förresten. En gång (på ett nakenbad med massor av breda höfter och mjuka magar omkring mig) konstaterade jag att mina bröst blivit liksom lite ledsnare sedan Isa, men att jag gillar dem ändå. That's it.
Det är klart att det tränas och dricks gröna smoothies här också (senast igår gjorde jag en helt grym råsaft med en massa ingefära och jox i, säkert supernyttig) men jag upplever inte att det läggs så mycket fokus på det.
Hur är där du bor? Tänker du och dina vänner mycket på vikt och kost och sånt?
Skönt att du äntligen är frisk darling!
SvaraRaderaOch jo, det där snacket om dieter är helt sant, tyvärr. Jag märkte det senast i helgen på tjejmiddag, och kände verkligen hur skonad i Berlin jag har varit från allt det där. Det gjorde mig alldeles matt att lyssna på alla analyser, för även om man försöker leva ett någorlunda hälsosamt liv, så lägger man ju inte ner en hel kväll på att prata om det. Inte, som du säger, i Berlin i alla fall, återstår att se hur det är i Malmö...
Kram!
Vi pratade precis om huruvida Malmö är lite mer förskonat från det där, du måste rapportera längre fram. Om det inte är det – stå emot för bövelen och fortsätt att lägga din energi på sånt som gör dig lycklig istället! Kram!
RaderaVad skönt att du äntligen är frisk. Och visst är det härligt att solen är här också nu?
SvaraRaderaDet är precis det som min sambo sa till mig när vi träffades om Sverige och svenskar. Det öppnade verkligen mina ögon och fick mig att se att det är precis så. Och att jag är så glad över att jag bor i Berlin och att allt är så skönt här. När jag var i Sverige i februari träffade jag på massor av vänner och bekanta som alla gick på 5:2 dieten. Allihopa. Det är märkligt.
Solen! Ja! Äntligen!
RaderaNär jag bodde i Sverige var jag bara allmänt superstressad över jättemycket. Det kändes som att jag hade krav som tryckte på från alla kanter. Det gör det inte här, de krav jag har på mig själv kommer inifrån (eller från Sverige? Hehe) och min omgivning är det som får mig att tagga ner. Berlin gör mig mer avspänd – det är nog det bästa av allt med att bo här.
Jo, det är sant! Ängsliga svenskar! En av sakerna som jag irriterar mig mest på är precis det här. Att alla följer slaviskt precis samma trender. Speciellt dieter, hälsa, kost och träning. Men även inredning och plagg. Om nån pryl hypas ska ALLA ha den. Man får inte sticka ut!
SvaraRaderaDet älskade jag med att bo utomlands, Barcelona, att det fanns så många fler sätt att tycka, tänka, leva... Sen tyckte jag iofs att det katolska arvet märktes tydligt samtidigt och att skilja sig i Spanien ses som värsta synden. Alla svenskar ser likadana ut med mina utomlandsvenska glasögonen.
Så skönt att du mår bättre!
Precis det älskar jag med Berlin också, att det är så tillåtande här. Men jag är nyfken – tycker du att du glider in i svenskheten nu när du bor där igen, eller har du kvar utlandssvenskögonen? Min svärfar, som bodde tre år i Tyskland som yngre, säger att man aldrig slutar att vara utlandssvensk om man en gång "bytt ögon". Kan det stämma?
RaderaIntressant, jag kan nog hålla med din svärfar där, det märkte jag även när jag flyttade hem från Sydney. Man tar ett steg tillbaka och ser allt på ett lite annorlunda (sundare) sätt. Nu har jag det utlandssvenska färskt kvar i mig efter Berlin så klart, men jag tänker verkligen försöka hålla fast i det!
RaderaJag har tänkt på det där men vet inte riktigt hur det ser ut i Sverige, jag är där så lite. Men när jag har varit där har jag träffat flera vänner och bekanta som gått på någon tillfällig diet, beroende på vilken som varit på modet.
SvaraRaderaIngen i min bekantskapskrets i Sevilla går på diet, men jag känner till ett par som gått ner i vikt med hjälp av dietist.
Här talas det ganska naturligt om vikt och hälsa. I början tyckte jag att det var jobbigt, men nu har jag vant mig. Vikt och hälsa är samma sak är för rmånga, och den som försöker tappa några kilon minskar på olivoljan, undviker söta mellanmål och äter mindre stekt mat. Ungefär så. Rätt avslappnat egentligen.
Det låter vettigt. Skönt!
RaderaDet är nästan 20 år sen jag flyttade tillbaka till Sverige (flyttade som 13-åring och började läsa i Lund som 20-åring) i några år. Och det var så även då. De som inte var speciellt utseendefixerade eller åtminstone följde en annan utseendenorm var ett stort undantag. Det finns utseendefixering i Tyskland också (bland min systers hundra kompisar tex.) men inte på så bred front. Dessutom är det ju så att tankeverksamhet i olika former har ganska hög status i Tyskland. Men när det gäller Sverige så undrar jag ju ibland... Sen kan det vara så att utseendefixeringen är mycket mer utbredd bland yngre tyskar (tack, Heidi Klum, för det).
SvaraRaderaJag kan dessutom bli chockad och ibland djupt avundsjuk när jag kliver in i svenska hem. De är verkligen så otroligt stylade.
Himla intressant det där med att tankeverksamhet värderas högre här, det stämmer verkligen! Och jo, visst finns det utseendefixering här med, och särskilt bland yngre. Man får hoppas att det inte är något som håller i sig bara, och växer. Helt sant också om inredningen. Jag får liksom fnatt när varit i Sverige ett tag, ba "VI MÅSTE BYTA MATTOR HEMMA!" Tills jag lugnar mig och inser att de gamla inte är så dumma ändå.
RaderaBor just nu i Kina, och well, här är det hyfsat omöjligt att veta vad man stoppar i sig om man inte äter på fem-stjärniga restauranger varje dag. Street food kan innehålla precis vad som helst (finns ju också en del nackdelar med det!), och även om jag pratar kinesiska och beställer en viss maträtt så är det inte ovanligt att nåt helt annat serveras - men jag gillar det ändå, det ger en skön avslappnad känsla och leder till att man äter för att njuta och bli mätt istället för att nånsin tänka på kalorier och dieter hit och dit. Skulle man dessutom få för sig att äta nyttiga sallader och sådant får man det ganska svårt, eftersom kineser dränker varenda grönsak i liter av olja.
SvaraRadera