Det kanske låter självklart, men för mig innebär de här tankarna att jag gått in i en ny fas. Där jag kan börja se tillbaka, summera ett och annat. Säga att såhär trodde jag, var jag rädd för och såhär blev det.
Och med tanke på hur mycket energi som gått åt till att oroa mig för hur saker och ting ska bli i det här utlandslivet, hur jag gått runt och hoppats och antagit utan att egentligen veta nånting, så känns det himla skönt att veta nu. Hur relationerna med de där hemma har utvecklat sig till exempel ("kommer mina barn knappt känna sina kusiner?", "hur ofta kommer vi egentligen att ses?" och "kommer alla glömma bort oss nu? Sluta bjuda oss på fester?") och hur det funkar att jobba mot Sverige härifrån.
Jag har rätt bra koll på sånt nu.
Egentligen är det väl bara så enkelt att jag har jag har blivit äldre och mer erfaren. Sex år does liksom that to you. Mer kunnig i ämnet Att leva som Johanna i Berlin. Jag gillar det!
Det är skönt att sitta på någon slags facit på åtminstone några av de väsentligaste delarna av livet.
Nu har ju du (ni) varit i Tyskland tillräckligt länge för att kunna bli tyska medborgare (också) :) (fem år räcker mig veterligen)
SvaraRaderaOj. Det känns... stort. Men det steget är jag inte redo att ta. Fast det vore trevligt att få rösta förstås.
Radera