Vardagsskillnader

Tyskland är inte Sverige. Så mycket har jag förstått. Men ju längre jag bor här desto mindre tänker jag på allt som är annorlunda, det nya har blivit vardag. Och så måste man komma ihåg att det inte är Pnom Penh jag flyttat till. Tyskland, eller åtminstone Berlin, är rätt mycket som Sverige, bara en nyans tyskare.
Så, för att jag inte ska glömma själv, och för att det är rätt kul att påminna sig, så kommer här en lista på några vardagliga saker som definitivt inte är som i Sverige.

1. Här går alla hundar lösa, de är ofta enorma men väldigt väluppfostrade. Stannar alltid före gatukorsningar och hälsar inte på andra hundar förrän de vet att de får. Det är värre med deras ägare som inte plockar upp bajset efter dem - det är ju knappast särskilt väluppfostrat. Hundbajs blir snabbt en del av den berlinska vardagen, tyvärr.

2. Det finns inga portkoder, bara porttelefoner, och här får sopgubbar, budmänniskor och hantverkare helt enkelt hoppas på att någon i huset är hemma och kan släppa in dem. Fungerade säkert som en dans så länge det satt en massa hausfraus och ugglade framför spisen men nu, när många av lägenheterna ägs av skandinaver som bara är här två veckor i juli, är det värre. Två-tre gånger om dagen ringer det på porttelefonen hemma hos oss. Tror jag i alla fall, jag är ju inte hemma hela tiden. Faktiskt.

3. Du kan köpa öl var tredje meter. Dygnet runt. Blod är tjockare än vatten, öl är viktigare är blod. Jag tror att tyskarna resonerar ungefär så. Ingen öl, inget liv.

4. Det nias fortfarande. Oerhört förvirrande, man lär sig reglerna för vem man ska nia och inte, men ingenting stämmer, någonsin. Nu niar jag hej vilt tills någon säger till mig att dua istället, fast då blir det knepigt eftersom ni-formen oftast är enklare att komma ihåg än du-formen. Fast än så länge är det inte ett jätteproblem eftersom mina formfel överskuggas av alla andra misstag jag gör när jag pratar tyska.

5. Ingen har hjälm på sig när de cyklar, inte ens barn. Och inte ens barn som sitter i en hemmagjord ranglig anordning på sin förälders styre. Jag är uppröd. Jag älskar cykelhjälmar. De är min livlina i berlintrafiken. Fast jag är ju en tönt, det är bara att acceptera.

6. Här bastar män och kvinnor tillsammans på badhus och på bastuklubar (för det finns faktiskt bastukubbar som är bastuklubbar på riktigt här, jag lovar). Helt spritt språngande. Vad händer om man träffar sin chef i bastun undrar jag, säger man ni till någon som är naken? Förmodligen, men lite konstigt. Fast det är nog rätt flummigt överhuvudtaget att råka hamna i samma bastu som sin chef.

7. Filmjölk, finns det något svenskare än det? Här finns det bara Kefir som är mycket lösare än vår fil, inte alls samma sak. Och när inte ens IKEA har matvaran man saknar (på IKEA finns både kaviar, köttbullar, Estrellachips och svensk smörgåsgurka) så blir man faktiskt påmind om att det trots allt är lite annorlunda här.

10. Och apropå mat, här är inte leverpastejen förpackad i en liten låda som i Sverige, här säljs den som en korv som man sen gröper ur. Typiskt tyskar, de vill alltid göra korv av allt.

Så alla ni som längtar hit, nu vet ni vad som väntar er. Hundbajs, Kefir och ständigt plingande porttelefoner. Vardag i Berlin. Annorlunda, men bara lite.