Ett litet tillägg till det förra inlägget, apropå att det inte finns några portkoder i den här stan. Igår gick låset till ytterdörren sönder och våra nycklar slutade helt att vara till någon nytta. Eftersom de flesta lägenheterna i vårt hus ägs av danskar som bor i Köpenhamn och ingen av våra tre tyska grannar var hemma, var vi helt enkelt utelåsta. Vaktmästarkillen vi brukar ringa till när något i huset är paj fegade ur när vi berättade hur det stod till - han var rädd för vad hans chef skulle säga om han hjälpte oss och chefen gick inte att ringa eftersom klockan var ganska mycket på kvällen (tack hierarkiska Tyskland, tack!). Så, om vi ville gå och lägga oss i vår egen säng var vi tvungna att själva ringa en jourhavande låssmed, och förmodligen betala för kalaset ur egen ficka också. Håhåjaja.
Efter ett tag kom vi på att även om punkarna i huset bredvid ser rätt farliga ut, så är de säkert snälla (det har ju varit min tes hela tiden). Vi traskade dit och började tokringa på alla porttelefoner där istället - nu var klockan någonstans efter midnatt. Efter en stund kom det ned en stackars kille i bara kalsongerna, barfota och med tuppkammen på svaj. Han släppte in oss på gården till hans hus och därifrån klättrade vi över ett högt staket till vår gård, och så äntligen var vi hemma.
Vilket äventyr. Bara för att det inte finns några portkoder.
Vilken historia! Kom ni ut i morse eller var ni tvungna att klättra då också?
SvaraRaderaNu är det lagat, men vi fick ringa en gång till och hota med att ta in på hotel och tvinga vaktmästeriet att betala för rummet om de inte fixade pronto!
SvaraRaderaHaha, madness!
SvaraRaderaJag tycker du ska vara lite rädd om dig.... /kram e
SvaraRadera