2011/07/28
2011/07/17
Berlin och livspusslet
Min vän Johanna, som sitter vid skrivbordet bredvid mig på vårt frilanskontor här i Berlin, har en intressant serie om livspusslet på sin blogg. Hon är i sin tur inspirerad av Jo som har intervjuat ett gäng olika arbetande småbarnsmammor, många av dem egenföretagare, om hur de gör för att hinna med både familj och jobb (flera av de intervjuade bor dessutom i New York där subventionerade dagis och bussar med plats för med barnvagn är en exotisk dröm).
Det är superspännande att läsa om hur andra, som lever på andra ställen i världen, formar sin vardag och nu har Johanna utmanat mig att berätta om hur jag och min man lägger vårt familjelivspussel här i Berlin. Jag nappar förstås, och vill samtidigt uppmana fler, var ni än bor, att göra samma sak. Hur pusslar ni?
Jag gör precis som Johanna och svarar helt enkelt på Jo's frågor en efter en.
Here we go.
1. What's your work schedule?
Jag brukar komma till kontoret mellan nio och tio, beroende på om det är jag eller min man som lämnar sonen på dagis. När R jobbar kväll eller är ledig är det han som lämnar. Samma sak, fast tvärtom, gäller för hämtningen. Är R ledig eller har jobbat tidigt är det han som hämtar.
Kort sagt, om min man har möjlighet att hämta eller lämna så gör han nästan alltid det. För att ge mig så mycket tid att arbeta som möjligt.
I snitt brukar jag ha omkring sex timmar arbetstid varje dag. Det är egentligen för lite för att jag ska hinna med det jag har som mål att hinna med och jag är ofta frustrerad över att jag inte kan vara mer effektiv. Jag skulle så gärna vilja vara en sån där som kan skriva en krönika på en halvtimme eller pitcha tio idéer på en dag, men där är jag inte ännu.
Hämtar jag vår son från dagis lämnar jag kontoret vid tre, sedan går vi till lekparken, något lekkafé eller gör en utflykt. Efter det är det kvällsrutiner och nattning fram till tiotiden ungefär. Det är egentligen på tok för sent för en tvååring tycker jag – men inte han. Han har från födseln visat tydligt att det här med att gå och lägga sig inte är något för honom, varken på dagarna eller kvällarna. Under spädbarnstiden var det riktigt jobbigt (och vissa kvällar är det ett rent helvete nu också). Jag jobbade även då – under de få tillfällen sonen sov. Resultatet blev att jag jagade minuter för att kunna skriva klart den där artikeln eller krönikan som jag lovat att leverera. Somnade sonen i vagnen under en promenad sprang jag hem för att hinna skriva lite innan han vaknade. Inte så avspänt.
Det här med att arbeta på kvällarna är ingenting för mig. Efter nattningen är jag oftast så trött att jag knappt orkar borsta tänderna. Att sätta mig vid datorn då och vara kreativ... No.
Periodvis reser jag mycket i jobbet och då blir det ju såklart knepigare. Inte sällan kommer uppdragen bara några dagar innan de ska utföras och innan jag tackar ja måste jag, så snabbt det bara går, kolla upp hur R:s schema ser ut, om och när vi behöver barnvakt, fråga om barnvakten kan, kolla att inte flygbiljetterna är för dyra och, om det handlar om att vi behöver barnvakt även på nätter eller kanske hela dagar, fråga min mamma eller någon av R:s föräldrar om de kan komma hit. Det är omständligt, dyrt och stressigt – men ändå värt det. Jag får alltid världens kick av att åka iväg och att kunna kombinera vårt lugna berlinliv med intensiva och spännande jobbresor är superlyxigt.
2. How do you handle childcare?
Det tyska systemet påminner väldigt mycket om det svenska, med betald föräldraledighet under barnets första 14 månader. En liten skillnad dock är att den svenska lösningen är mer flexibel, här var vi innan sonen föddes tvungna att veta exakt under vilka hela månader vi ville ta ut föräldraledighet under de närmaste tre åren. Att dryga ut penningen och ta ut halvdagar och trekvartsdagar var det inte tal om, tyvärr.
Vår son går på dagis och vi erbjuds subventionerad förskola – som blir helt gratis (förutom maten) när han fyllt tre år (det här kan jag tänka mig är en av anledningarna till att så många tyska föräldrar, mest mammor, är hemma med barnen de första tre åren). Vi har beviljad barnomsorg i 5-7 timmar om dagen och för det betalar vi ungefär samma summa som vi skulle ha betalat i Sverige.
3. Where do you work during the day?
Jag sitter på det helt lovely kontoret Golden, som jag och min kära vän Kristina startade upp i våras. Tidigare jobbade jag hemifrån men det funkade dåligt. Tvätthögar, leksaker och brist på kollegor fick mig att bli ofokuserad och ganska deppig. Hu. Jag har sedan jag flyttade till kontoret upptäckt hur nyttigt det är för mig "gå till jobbet" och sedan lämna det när arbetsdagen är slut. Jag behöver verkligen den strukturen för att må bra och – kanske viktigast av allt – vara en närvarande mamma när jag är med min son.
4. What do you like about your current set-up? What do you dislike?
Jag tänker ofta på hur fantastiskt bra jag har det, och hur glad jag är över att vi lyckats ordna det så fint för oss. Att mannen har sitt drömjobb och jag mitt och att sonen är glad och nöjd på sitt dagis. Visst, det är bökigt att styra upp allt när jag ska ut och resa och visst, jag kan vara frustrerad över att mina jobbdagar går så fort och att jag aldrig hinner allt jag vill hinna men är samtidigt så tacksam över allt vi har tillgång till. Ett bra dagis, en underbar barnvakt som ofta ställer upp med kort varsel och som sonen fullkomligt älskar, ett gym med fantastisk barnvaktsservice (vi går dit flera gånger i veckan) och kanske framför allt – en skön stad där även barnfamiljer "är med" i det sociala rummet. Mer om det har jag skrivit om här.
På ett sätt är det jobbigt att min karriär hela tiden anpassas till R:s. Att hans jobbtider, anställd som han är, alltid går före mina. Samtidigt älskar både han och jag att han inte jobbar vanliga kontorstider. Det har gjort att han har varit med vår son precis lika mycket som jag sedan han föddes (vi tog också ut lika mycket föräldraledighet) och oregelbundenheten gör att vi känner oss väldigt fria. Hans konstiga schema har dessutom många gånger gjort det möjligt för mig att sticka iväg på jobb som jag annars aldrig hade kunnat ta. Och så förstås, hans fasta inkomst är en trygghet för oss. Inte minst eftersom mina förtjänster åker rätt så mycket berg-och dalbana.
Det skulle förstås vara fint om sonen bestämde sig för att somna tidigare om kvällarna, vi har verkligen försökt med allt utan resultat och på grund av att han somnar så sent har det blivit rätt dåligt med tu-man-hand-tid för mig och R. Men, vi försöker tänka att det går över och hey – vi är ju ändå småbarnsföräldrar. Som på det stora hela har det ganska så oförskämt bra.
Nu har det blivit dags att ta färjan över till Sverige för några veckors semester. Men som sagt, ni andra småbarnsföräldrar – berätta hur ni tänker och har fixat det för er! Jag vill veta och säkert många med mig.
Ciao!
Det är superspännande att läsa om hur andra, som lever på andra ställen i världen, formar sin vardag och nu har Johanna utmanat mig att berätta om hur jag och min man lägger vårt familjelivspussel här i Berlin. Jag nappar förstås, och vill samtidigt uppmana fler, var ni än bor, att göra samma sak. Hur pusslar ni?
Jag gör precis som Johanna och svarar helt enkelt på Jo's frågor en efter en.
Here we go.
1. What's your work schedule?
Jag brukar komma till kontoret mellan nio och tio, beroende på om det är jag eller min man som lämnar sonen på dagis. När R jobbar kväll eller är ledig är det han som lämnar. Samma sak, fast tvärtom, gäller för hämtningen. Är R ledig eller har jobbat tidigt är det han som hämtar.
Kort sagt, om min man har möjlighet att hämta eller lämna så gör han nästan alltid det. För att ge mig så mycket tid att arbeta som möjligt.
I snitt brukar jag ha omkring sex timmar arbetstid varje dag. Det är egentligen för lite för att jag ska hinna med det jag har som mål att hinna med och jag är ofta frustrerad över att jag inte kan vara mer effektiv. Jag skulle så gärna vilja vara en sån där som kan skriva en krönika på en halvtimme eller pitcha tio idéer på en dag, men där är jag inte ännu.
Hämtar jag vår son från dagis lämnar jag kontoret vid tre, sedan går vi till lekparken, något lekkafé eller gör en utflykt. Efter det är det kvällsrutiner och nattning fram till tiotiden ungefär. Det är egentligen på tok för sent för en tvååring tycker jag – men inte han. Han har från födseln visat tydligt att det här med att gå och lägga sig inte är något för honom, varken på dagarna eller kvällarna. Under spädbarnstiden var det riktigt jobbigt (och vissa kvällar är det ett rent helvete nu också). Jag jobbade även då – under de få tillfällen sonen sov. Resultatet blev att jag jagade minuter för att kunna skriva klart den där artikeln eller krönikan som jag lovat att leverera. Somnade sonen i vagnen under en promenad sprang jag hem för att hinna skriva lite innan han vaknade. Inte så avspänt.
 |
| Onkel Albert. Ett lekkafé. |
Det här med att arbeta på kvällarna är ingenting för mig. Efter nattningen är jag oftast så trött att jag knappt orkar borsta tänderna. Att sätta mig vid datorn då och vara kreativ... No.
Periodvis reser jag mycket i jobbet och då blir det ju såklart knepigare. Inte sällan kommer uppdragen bara några dagar innan de ska utföras och innan jag tackar ja måste jag, så snabbt det bara går, kolla upp hur R:s schema ser ut, om och när vi behöver barnvakt, fråga om barnvakten kan, kolla att inte flygbiljetterna är för dyra och, om det handlar om att vi behöver barnvakt även på nätter eller kanske hela dagar, fråga min mamma eller någon av R:s föräldrar om de kan komma hit. Det är omständligt, dyrt och stressigt – men ändå värt det. Jag får alltid världens kick av att åka iväg och att kunna kombinera vårt lugna berlinliv med intensiva och spännande jobbresor är superlyxigt.
 |
| "Godnatt alla bilar, godnatt alla punkare, godnatt alla hundar"... |
2. How do you handle childcare?
Det tyska systemet påminner väldigt mycket om det svenska, med betald föräldraledighet under barnets första 14 månader. En liten skillnad dock är att den svenska lösningen är mer flexibel, här var vi innan sonen föddes tvungna att veta exakt under vilka hela månader vi ville ta ut föräldraledighet under de närmaste tre åren. Att dryga ut penningen och ta ut halvdagar och trekvartsdagar var det inte tal om, tyvärr.
Vår son går på dagis och vi erbjuds subventionerad förskola – som blir helt gratis (förutom maten) när han fyllt tre år (det här kan jag tänka mig är en av anledningarna till att så många tyska föräldrar, mest mammor, är hemma med barnen de första tre åren). Vi har beviljad barnomsorg i 5-7 timmar om dagen och för det betalar vi ungefär samma summa som vi skulle ha betalat i Sverige.
3. Where do you work during the day?
Jag sitter på det helt lovely kontoret Golden, som jag och min kära vän Kristina startade upp i våras. Tidigare jobbade jag hemifrån men det funkade dåligt. Tvätthögar, leksaker och brist på kollegor fick mig att bli ofokuserad och ganska deppig. Hu. Jag har sedan jag flyttade till kontoret upptäckt hur nyttigt det är för mig "gå till jobbet" och sedan lämna det när arbetsdagen är slut. Jag behöver verkligen den strukturen för att må bra och – kanske viktigast av allt – vara en närvarande mamma när jag är med min son.
 |
| Lola, kontorshunden. |
4. What do you like about your current set-up? What do you dislike?
Jag tänker ofta på hur fantastiskt bra jag har det, och hur glad jag är över att vi lyckats ordna det så fint för oss. Att mannen har sitt drömjobb och jag mitt och att sonen är glad och nöjd på sitt dagis. Visst, det är bökigt att styra upp allt när jag ska ut och resa och visst, jag kan vara frustrerad över att mina jobbdagar går så fort och att jag aldrig hinner allt jag vill hinna men är samtidigt så tacksam över allt vi har tillgång till. Ett bra dagis, en underbar barnvakt som ofta ställer upp med kort varsel och som sonen fullkomligt älskar, ett gym med fantastisk barnvaktsservice (vi går dit flera gånger i veckan) och kanske framför allt – en skön stad där även barnfamiljer "är med" i det sociala rummet. Mer om det har jag skrivit om här.
På ett sätt är det jobbigt att min karriär hela tiden anpassas till R:s. Att hans jobbtider, anställd som han är, alltid går före mina. Samtidigt älskar både han och jag att han inte jobbar vanliga kontorstider. Det har gjort att han har varit med vår son precis lika mycket som jag sedan han föddes (vi tog också ut lika mycket föräldraledighet) och oregelbundenheten gör att vi känner oss väldigt fria. Hans konstiga schema har dessutom många gånger gjort det möjligt för mig att sticka iväg på jobb som jag annars aldrig hade kunnat ta. Och så förstås, hans fasta inkomst är en trygghet för oss. Inte minst eftersom mina förtjänster åker rätt så mycket berg-och dalbana.
Det skulle förstås vara fint om sonen bestämde sig för att somna tidigare om kvällarna, vi har verkligen försökt med allt utan resultat och på grund av att han somnar så sent har det blivit rätt dåligt med tu-man-hand-tid för mig och R. Men, vi försöker tänka att det går över och hey – vi är ju ändå småbarnsföräldrar. Som på det stora hela har det ganska så oförskämt bra.
Nu har det blivit dags att ta färjan över till Sverige för några veckors semester. Men som sagt, ni andra småbarnsföräldrar – berätta hur ni tänker och har fixat det för er! Jag vill veta och säkert många med mig.
Ciao!
2011/07/15
2011/07/14
Helgtips
Om du är intresserad av kultur och morgondagens konstnärstalanger– ta en tur till Universitet der Künste Berlin i helgen. De har öppet hus och visar vad studenterna pysslar med i sina studios, workshops, på scenerna och klassrummen. På UdK kan man plugga allt från industriell design, mode, arkitektur, experimentell mediedesgin, scenografi, visuell kommunikation till musikalartisteri och dans.
Humboldt Box. Istället för ett slott
Plötsligt stod det en kantig byggnad mitt i Berlin. Med takterass och utsikt över stadens mest omdebatterade jordplätt.
En låda.
Men hallå? Skulle det inte byggas ett slott där?
Nåväl, för alla er som undrar vad det är frågan om: Lådan är ett informations- och inspirationscenter som ska få folk att förstå vad evighetsprojektet kallat Humboldt Forum, eller Stadtschloss Berlin är bra för. Kulturutställningar, kafé och evenemang ska blidka allmänheten – många berlinare är minst sagt kritiska till att det ska läggas gigantiska summor på ett slottsbygge i barock stil mitt i staden – och få oss att längta efter preussiska krusiduller.
Inträde kostar 4 euro för alla över 12 år (sommarrea nu dock, bara 2 euro t.o.m 15/8) och lådan är öppen tills slottet är färdigbyggt.
Med tanke på att det inte ens börjat byggas så lär nog Humboldt Box stå kvar ett tag.
En låda.
Men hallå? Skulle det inte byggas ett slott där?
Nåväl, för alla er som undrar vad det är frågan om: Lådan är ett informations- och inspirationscenter som ska få folk att förstå vad evighetsprojektet kallat Humboldt Forum, eller Stadtschloss Berlin är bra för. Kulturutställningar, kafé och evenemang ska blidka allmänheten – många berlinare är minst sagt kritiska till att det ska läggas gigantiska summor på ett slottsbygge i barock stil mitt i staden – och få oss att längta efter preussiska krusiduller.
Inträde kostar 4 euro för alla över 12 år (sommarrea nu dock, bara 2 euro t.o.m 15/8) och lådan är öppen tills slottet är färdigbyggt.
Med tanke på att det inte ens börjat byggas så lär nog Humboldt Box stå kvar ett tag.
2011/07/13
Manufactum
Nu ska jag berätta om en butik här i Berlin. Manufactum heter den och här hittar du saker. Riktiga, rejäla, praktiska och framför allt vackra saker. Jag har förstått att affären bland berlinska unga vuxna betraktas som ett ställe för medelålders kvinnor och jo, javisst, det stämmer kanske (märks mest på kläderna. Mycket kulturtantsklänningar på galgarna). Men jag tycker nog att den är värd ett besök även om man inte kvalar in i den kategorin.
På Manufactum finns nästan allt – från snygga och välgjorda handväskor i äkta läder till fågelholkar, möbler, koffertar, cykelsadlar, gungor till barnen, tvålkoppar, ansiktskrämer och delikatesser. Och en roddmaskin.
Tänk IKEA, fast tvärtom. Här åker inte några plastpapperkorgar för 2 euro med av bara farten, köper du en papperskorg på Manufactum så är det för att du verkligen vill ha just den papperskorgen och ingen annan. För att du tycker att det är viktigt att slänga ditt skräp i något vackert och välsnidat.
Låter det dyrt? Jo, ganska så pricy är det allt. Men kvalitet kostar, brukar det ju heta (sa tanten, läs jag, som köpte med sig rosenvatten sist hon var där. ROSENVATTEN).
Missa inte deras kafé som ligger alldeles bredvid. Bästa surdegsbrödet i stan.
På Manufactum finns nästan allt – från snygga och välgjorda handväskor i äkta läder till fågelholkar, möbler, koffertar, cykelsadlar, gungor till barnen, tvålkoppar, ansiktskrämer och delikatesser. Och en roddmaskin.
Tänk IKEA, fast tvärtom. Här åker inte några plastpapperkorgar för 2 euro med av bara farten, köper du en papperskorg på Manufactum så är det för att du verkligen vill ha just den papperskorgen och ingen annan. För att du tycker att det är viktigt att slänga ditt skräp i något vackert och välsnidat.
Låter det dyrt? Jo, ganska så pricy är det allt. Men kvalitet kostar, brukar det ju heta (sa tanten, läs jag, som köpte med sig rosenvatten sist hon var där. ROSENVATTEN).
Missa inte deras kafé som ligger alldeles bredvid. Bästa surdegsbrödet i stan.
2011/07/12
Bundespressestrand (barhäng med barnen)
Tänk dig:
Solen värmer. En kall öl. Barnen leker och kommer inte att tröttna på länge. En bit bort spelar några killar volleyboll. Någonstans porlar vatten, en doft av grillat. Du lutar dig tillbaka i solstolen, känner sanden mellan tårna.
Precis så här är det på Bundespressestrand, en av alla de strandbarer som går att hitta längs med Spree nu på sommaren. Det speciella med det här stället är att det är så fantastiskt barnvänligt. Vi var där i ungefär tre timmar och fick verkligen släpa vår annars ganska lättutråkade tvååring när vi skulle gå. Så mycket bobbybilar, traktorer, sandleksaker, lekstugor och rutschkanor har jag inte sett på någon annan bar eller biergarten i Berlin. Jag älskar ställen som välkomnar alla, även barnfamiljer (och som inte för den sakens blir jobbiga att vara på för alla andra).
Så. Har ni barn och är i Berlin, gå till Bundespressestrand pronto. I alla fall om solen lyser.
Solen värmer. En kall öl. Barnen leker och kommer inte att tröttna på länge. En bit bort spelar några killar volleyboll. Någonstans porlar vatten, en doft av grillat. Du lutar dig tillbaka i solstolen, känner sanden mellan tårna.
Precis så här är det på Bundespressestrand, en av alla de strandbarer som går att hitta längs med Spree nu på sommaren. Det speciella med det här stället är att det är så fantastiskt barnvänligt. Vi var där i ungefär tre timmar och fick verkligen släpa vår annars ganska lättutråkade tvååring när vi skulle gå. Så mycket bobbybilar, traktorer, sandleksaker, lekstugor och rutschkanor har jag inte sett på någon annan bar eller biergarten i Berlin. Jag älskar ställen som välkomnar alla, även barnfamiljer (och som inte för den sakens blir jobbiga att vara på för alla andra).
Så. Har ni barn och är i Berlin, gå till Bundespressestrand pronto. I alla fall om solen lyser.
2011/07/11
Lite om att flytta till Berlin
Det många som mailar och har praktiska frågor kring att flytta hit till Berlin. Den senaste var Andreas som undrade det här:
Vad behöver jag göra för att kunna flytta?
Hitta ett boende. Leta på Craigs List, Immobilienscout24 eller WG-Gesucht – beroende på vad du söker för boende förstås. Fundera över om du vill bo möblerat, ha ett förstahandskontrakt eller om du vill hyra ett rum i en lägenhet där även andra bor. Sen är det bara att boka biljett och komma. (Du kan ju förstås komma hit först och hitta boende sen. Det vet jag många som gjort och det har gått bra, även om det verkat lite stressigt).
Det snackas ofta om att det är lätt att hitta lägenhet här i Berlin. Det stämmer, men bara delvis. Att bo i de riktigt populära delarna av stan har blivit dyrare och det är många som slåss om lägenheterna. Men, boende finns fortfarande och läget är absolut inte som i London, Stockholm eller New York. Priset beror förstås helt på vilken standard det är på boendet, och det finns alla möjliga. Från koleldat utan dusch till lyxigt och nyrenoverat. Det går att hitta centrala boenden för runt 250 euro i månaden, men vill du bo flott och själv får du räkna med 500 euro och uppåt.
Som EU-medborgare är det enkelt att flytta hit och det mesta kommer att lösa sig på plats. På Bürgeramt får du, förutom ditt värdefulla Meldesbescheinigung, veta vad du behöver för papper för att få jobba eller för att läsa tyska till reducerad avgift (tyska för invandrare).
Vad behöver jag göra för att kunna flytta?
Hitta ett boende. Leta på Craigs List, Immobilienscout24 eller WG-Gesucht – beroende på vad du söker för boende förstås. Fundera över om du vill bo möblerat, ha ett förstahandskontrakt eller om du vill hyra ett rum i en lägenhet där även andra bor. Sen är det bara att boka biljett och komma. (Du kan ju förstås komma hit först och hitta boende sen. Det vet jag många som gjort och det har gått bra, även om det verkat lite stressigt).
Hur får jag tyskt personnummer?
Något nytt personnummer får du inte, det tyska systemet ser helt enkelt inte ut som det i Sverige. Men, när du väl är på plats kan det vara smart att gå till närmaste Bürgeramt och anmäla dig. Då får du ett papper, ett Meldesbescheinigung, som du ska vårda ömt och ta fram varje gång vill öppna bankkonto, starta ett mobilabonnemang, ett gymkort eller liknande.
Kan jag som svensk söka och få lägenhet?
Ja, absolut. Du kan dock behöva bevisa att du har en inkomst (eller åtminstone pengar så att du kan betala för en tid framöver) och att du inte har några prickar i något betalningssystem. Det kan också vara så att den nya hyresvärden vill ha en referens så att hon eller han kan vara säker på att du är skötsam. Var också beredd på att behöva översätta alla papper till tyska. Engelska duger oftast inte.
Det snackas ofta om att det är lätt att hitta lägenhet här i Berlin. Det stämmer, men bara delvis. Att bo i de riktigt populära delarna av stan har blivit dyrare och det är många som slåss om lägenheterna. Men, boende finns fortfarande och läget är absolut inte som i London, Stockholm eller New York. Priset beror förstås helt på vilken standard det är på boendet, och det finns alla möjliga. Från koleldat utan dusch till lyxigt och nyrenoverat. Det går att hitta centrala boenden för runt 250 euro i månaden, men vill du bo flott och själv får du räkna med 500 euro och uppåt.
Som EU-medborgare är det enkelt att flytta hit och det mesta kommer att lösa sig på plats. På Bürgeramt får du, förutom ditt värdefulla Meldesbescheinigung, veta vad du behöver för papper för att få jobba eller för att läsa tyska till reducerad avgift (tyska för invandrare).
2011/07/10
Ta båten!
Det tog tre år innan jag satte mig på en av de där turistbåtarna som slussar runt vinkande turister på Spree. Trots att jag så ofta längtar efter sjöbris och vatten och hey, Berlin har ju fler broar än Venedig, bara det! Men det har liksom aldrig dykt upp något bra tillfälle. Förrän nu, när nya vänner som deklarerat att de älskar båtturer tog oss med.
Det finns många båtguideföretag att välja mellan här i Berlin, allt från budget-snabb-varianter på en timme till tretimmarsturer med tema. Den här gången blev det en lightversion, från Nicolaiviertel i Mitte och så snabbt genom Berlins brokiga landskap av sunk-DDR-hus, preussiska krusiduller och flashiga glashus för viktiga saker. Det var kul att se stan från vattnet och jag blev riktigt sugen på att ge mig ut på en längre tur. Kanske en av kvällsvarianterna, det verkar mysigt
.
En biljett på en-timmesturen kostar runt 10 euro och öl och champagne, apfelschorle och allt annat man kan tänkas bli sugen på serveras på båten (såklart, ingen behöver någonsin vara utan ö eller apfelschorle i det här landet).
Något som slog mig när vi var ute och åkte var hur otroligt många strandbarer det finns här. Under vår timme på vattnet förbi säkert tio stycken solstolsbarer. I går var vi på en vi dem, den för barnfamiljer helt fenomenala Bundespressestrand, men det får jag skriva mer om en annan gång. Familjen kallar.
Det finns många båtguideföretag att välja mellan här i Berlin, allt från budget-snabb-varianter på en timme till tretimmarsturer med tema. Den här gången blev det en lightversion, från Nicolaiviertel i Mitte och så snabbt genom Berlins brokiga landskap av sunk-DDR-hus, preussiska krusiduller och flashiga glashus för viktiga saker. Det var kul att se stan från vattnet och jag blev riktigt sugen på att ge mig ut på en längre tur. Kanske en av kvällsvarianterna, det verkar mysigt
.
En biljett på en-timmesturen kostar runt 10 euro och öl och champagne, apfelschorle och allt annat man kan tänkas bli sugen på serveras på båten (såklart, ingen behöver någonsin vara utan ö eller apfelschorle i det här landet).
Något som slog mig när vi var ute och åkte var hur otroligt många strandbarer det finns här. Under vår timme på vattnet förbi säkert tio stycken solstolsbarer. I går var vi på en vi dem, den för barnfamiljer helt fenomenala Bundespressestrand, men det får jag skriva mer om en annan gång. Familjen kallar.
2011/07/09
Mika Modiggård
Jag vill köpa kläder. Mika Modiggårds kläder. Helst.
Mika är svenska, men bor här i Berlin sedan tre år tillbaka och trots att hon konkurrerar med tusentals andra unga designers i stan så haglar framgångarna över henne. Helt rätt och otroligt inspirerande.
Häromdagen var jag på hennes visning i samband med Berlin Fashion Week och hennes kläder väcker habegäret. Lekfullt, sportigt, kvinnligt och dessutom både eko och fair.
Läs mer om henne här.
Mika är svenska, men bor här i Berlin sedan tre år tillbaka och trots att hon konkurrerar med tusentals andra unga designers i stan så haglar framgångarna över henne. Helt rätt och otroligt inspirerande.
Häromdagen var jag på hennes visning i samband med Berlin Fashion Week och hennes kläder väcker habegäret. Lekfullt, sportigt, kvinnligt och dessutom både eko och fair.
Läs mer om henne här.
2011/07/08
Sommaren och ick
Åh, back in Berlin när staden är som allra bäst. Med Fashion Week och sköna dagar med plaskande barn efter dagis. Med veganglass och hipsterfester och ljumma kvällar på balkongen.
Och med bara en dryg vecka kvar till semestern.
Jag älskar verkligen sommarlivet här, men det ska ändå bli fantastisk skönt med några veckor i Sverige. Äntligen ska vår lille få umgås ordentligt med kusinerna, äntligen ska vi vara på landet längre än bara några dagar. Det är annars lätt hänt att våra sverigesemestrar blir hysteriskt upphackade när många platser och människor ska hinnas med. När ingen ska bli bortvald och när vi inte lyckats välja bort. För det ska gudarna veta, vi vill ju hinna så mycket mer än vad vi fixar. Jämt är det så.
Men, även en utlandssvensk behöver lite lugn och ro på semestern så i år blir det två, max tre anhalter på tre veckor. Alldeles tillräckligt.
Men först ska jag njuta av Berlin.
Och med bara en dryg vecka kvar till semestern.
Jag älskar verkligen sommarlivet här, men det ska ändå bli fantastisk skönt med några veckor i Sverige. Äntligen ska vår lille få umgås ordentligt med kusinerna, äntligen ska vi vara på landet längre än bara några dagar. Det är annars lätt hänt att våra sverigesemestrar blir hysteriskt upphackade när många platser och människor ska hinnas med. När ingen ska bli bortvald och när vi inte lyckats välja bort. För det ska gudarna veta, vi vill ju hinna så mycket mer än vad vi fixar. Jämt är det så.
Men, även en utlandssvensk behöver lite lugn och ro på semestern så i år blir det två, max tre anhalter på tre veckor. Alldeles tillräckligt.
Men först ska jag njuta av Berlin.
2011/07/01
Mördan. Tysk hiphop. Typ.
Mycket att göra i dag. Sonen fyller år och ska ha kalas i eftermiddag, jag ska förbereda mig inför jobb i Sverige på måndag och försöka avsluta några andra projekt innan veckan tar slut.
Roliga saker, men också lite frustrerande att tiden inte räcker till – jag har ju så mycket att blogga om. Nyupptäckta strandbarer, härliga båtturer och fina caféer som precis öppnat här i F'hain bland annat. Men det kommer.
Här har ni lite ny tysk hiphop så länge. Alltid något liksom. Eller inte.
Håll ut till refrängen, då är det som bäst.
Roliga saker, men också lite frustrerande att tiden inte räcker till – jag har ju så mycket att blogga om. Nyupptäckta strandbarer, härliga båtturer och fina caféer som precis öppnat här i F'hain bland annat. Men det kommer.
Här har ni lite ny tysk hiphop så länge. Alltid något liksom. Eller inte.
Håll ut till refrängen, då är det som bäst.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
