Så många dagar. Och namnet.

Helgen bara fortsätter och fortsätter, det var väldigt vad många dagar ledigt vi skulle ha! Det är och har varit härligt, även om det börjar klia lite i jobbfingrarna nu. Jag vill ju hinna avsluta så mycket jobbsaker som möjligt så snart som möjligt, så att jag hinner ordna med flytten också innan det är dags för bebis. Hets hets. Helt rätt inför stundande barnafödsel och tvåbarnsmammaliv, eller hur?

Påsken har vi firat genom att äta svenskt lösgodis (fast jag inte får pga risk för stor bebis i magen. Fy mig), promenera i fina parken Stadtpark Lichtenberg, spela fotboll i solen och bjuda våra tyska vänner F och H på en riktig Schwedenabend. Det blev skagenröra på toast till förrätt, wallenbergare till huvudrätt och marängsviss på slutet. Sjukt gott, alltihop, även om det kanske var i stabbigaste laget med mängder av grädde som någon slags röd tråd genom hela menyn (ni hör hur bra jag är på att hålla mig borta från onyttigheter för att undvika jättebebis. Det går super. Verkligen).
Och så snaps till det för alla som fick såklart. Ingen schwedenabend utan snaps, liksom.

Ok, ingen fröjd för ögat. Men gott. 

Och jo, just det, vi har fortsatt att klura på ett namn.
Ett flicknamn – det ser ut som att det är en liten mädchen på väg. Det är helt otroligt vad svårt det är för oss att hitta ett som båda tycker är klockrent. Jag funderar på om vi har för höga krav. Det kanske helt enkelt inte finns något som båda älskar? Eller? Nä, vi är bara neurotiska. Har fastnat. Gjort för stor sak av det. Eller inte. Det är en stor sak, goddammit!

Men vi har inte gett upp, trots att vi snart kan alla namnböcker vi har här hemma utantill. Vi kommer att hitta ett som inte är för vanligt varken i Sverige eller Tyskland. Och som funkar i båda länderna, och gärna på engelska också. Och som passar med Darlington. Och inte är för långt. Eller rimmar på något fult.

Min fantastiskt strukturerade äkta hälft har börjat göra riktiga excelsystem med poäng i tusen kategorier, några viktade, topplistor och hela balunsen för att vi ska komma vidare. Kanske kommer det att hjälpa en aning, men jag är skeptisk. Vi sätter våra poäng på så olika grunder och när resultaten visar sig känns toppnamnen ändå inte rätt i magen. Men som sagt, det ger sig.
Ni som har barn, hur var det för er?


Excelle kanske vore något förresten. Vad säger ni om det? Lite kungliga vibbar, men ändå originellt. Öhum.