Språklekarna

Något jag verkligen njuter av här i utlandet är språklekfullheten. Den kommer inte bara av att vi i vår familj pratar två språk, svenska och tyska, utan också av att nästan alla vi känner här använder sig av mer än ett språk till vardags. Jag älskar verkligen när det blandas hej vilt, att kunna dra till med ett uttryck på engelska eller svenska när tyskan inte räcker till. Att säga något svenskt, fast på tyska – bara för att testa  om det funkar. Eller att hela tiden lära sig mer och nytt, erövra fler och fler ord på andra språk än modersmålet. Lovely!

Ta vårt umgänge med älskade grannarna (som vi snart ska flytta ifrån, snyft) som exempel. I deras familj pratas det franska och tyska, och lite svenska eftersom en av dem har läst skandinavistik på universitetet. Min man talar också franska och tyska, förutom svenskan då förstås, jag svenska och tyska (och skolfranska) och när vi är tillsammans med dem blir det en härlig röra av ord och uttryck på alla tre språken. Vi gör lite som vi vill, använder oss av det språk som känns bäst för tillfället. Varannan mening svenska, varannan tyska och så lite franska på det.

Andra vänner lärde jag känna på engelska och även om jag fått kläm på tyskan nu så kommer engelskan ändå tillbaka då och då när vi pratar med varandra. För att det känns tryggt och är skönt att kunna vila ibland när tyskhjärnan är overloaded, eller för att vännerna vill hålla sin engelska färsk.
Och så förstås för att engelskan också är en underbart och roligt språk att tala.

Jag språkleker helt enkelt. Varje dag. Wunderbar.