Han är hemma igen! Hurra! Jag talar alltså om min livspartner, äkta hälft, hunk till man och fadern till mina barn. Den senaste veckan har han varit borta massor och jag har ensam fått sköta hem och barn. Mitt under värsta julruschen med dagisavslutningar, luciafiranden, julklappsinköp och glöggpartyn (vi hade ett på kontoret i fredags. Mycket lyckat. Tror jag i alla fall, kunde inte vara med så länge pga ingen barnvakt). Och så stora barnet krassligt och hemma från dagis på det, som en liten bonus sådär. Ah well, det kunde inte hjälpas och det har ändå gått bra alltihop. Förutom att jag ligger helt hysteriskt efter med precis allt som rör jul och jobb nu. Kolla här bara:
Eins: Mycket få julklappar är köpta. Som tur var har det öppnat ett oväntat stort antal pryttelbutiker här i Friedrichshain. Med fina saker, inte bara skräp. Som nya Victoria met Albert vid Boxi, älskar den (bilderna ovan och under är tagna där). Och så har vi ju nätet. Bästa nätet! Fast det kanske är försent att beställa saker nu? Förmodligen. Skit också.
Zwei: Mycket jobb! Och hur mycket jag än inbillar mig att det kommer att gå så kan jag verkligen inte jobba när jag är ensam med båda barnen hemma. Jag tänker alltid att jag åtminstone ska lyckas skriva några rader och få iväg ett par mail när de somnat, men eftersom det brukar ske vid tiotiden (efter en två timmar lång nattningsprocedur) så fallerar den planen ungefär varje kväll. Dessutom, klockan 22 är jag själv så vansinnigt trött att jag knappt orkar hålla i tandborsten. Tjena mittbena att jag skulle kunna få något vettigt ur mig då.
Drei: Julstöket. Vi ska fira jul här hemma i Berlin, några goda vänner ska komma hem till oss och jag är så pepp att jag kan spricka. Jag går runt och tänker på juldukning och belysning och grankvistar och Janssons och vilket knäckebröd jag ska baka men har inte hunnit fixa ett enda dyft. Mycket frusterande.
Vier: Träna. Alltså. Min kropp. Den gör ont. Den är stel. Den vill inget hellre än att röra på sig. Gymkortet är oanvänt sedan säkert sex veckor tillbaka. Har dock önskat mig en pilatesvideo i julklapp. Borde råda bot på krämporna under de tuffa veckorna, tänker jag.
Men nu är alltså R hemma och ledig i massor av veckor framöver så nu ska jag jobba helt duracelligt på dagarna och träna och stöka på kvällarna. Och julklapparna får jag försöka fixa på lunchen eller nåt. Flämt, flämt. Men så jäkla skönt ändå. Nu finns det ju liksom ändå hopp om att jag kommer att hinna med allt. Skål för det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar