2010/10/04

Dagisstart. På tyska.

I dag var en stor dag för familjen Darlington. Vår lille började på dagis. Ett gigantiskt dagis med en jättestor gård och typ hundra miljoner avdelningar. Och alla pratar tyska.
I går kväll hade jag sådan ångest att jag inte kunde sova. Tänk om han inte gillar det? Om fröknarna är dumma? Om han blir ledsen när ingen säger ett enda av de få ord han faktiskt kan härma ganska bra nu (tack, duscha, bajs)? Och så såklart - han är ju så liten! Ska verkligen någon annan ta hand om honom flera timmar VARJE DAG? Sen googlade jag lite och insåg att alla föräldrar verkar tänka likadant och då kändes det bättre.

Nåväl, eftersom jag ofta får mail med praktiska frågor om hur det är att ha barn i Berlin och dessutom har sett att många har hittat bloggen genom googla saker i stil med "Berlin och barn", "leva i Berlin" och "barn+Berlin+blogg" så jag tänkte berätta lite om hur det här med dagis går till här. Alla ni som är ointresserade av dagisbyråkrati kan sluta läsa ungefär nu (jag förstår er och jag lovar att skriva om något helt annat i nästa inlägg).

Ok då kör vi: Några gemensamma köer för att få en dagisplats finns inte, här gäller det att gå runt bland på olika Kindergärten och fråga om de har någon plats vid tiden ni vill att ert barn ska börja. Det kan verka hysteriskt men det är ingen dum idé att börja med det här redan när bebisen är i magen, åtminstone om ni bor i barntäta områden som Friedrichshain, Mitte och Prenzlauer Berg.

När rundvandringen är gjord och barnet står uppskrivet på olika intresse- och väntelistor kan ni slappna av en stund. Men inte för länge - det gäller det att återkomma då och då till favoriterna för att meddela att ni fortfarande är intresserade. Och ju närmare dagisstarten kommer desto mer intensiv uppvaktning (fast alltså, man får ju känna efter så att man inte blir ett irritationsmoment för personalen. Det får nog bara omvänd effekt).

Vad som avgör vilka barn som får platserna beror på massor av saker - kötid (om dagiset går efter det), ålder, kön, tvåspråkighet eller kanske om föräldrarna känner några andra föräldrar till ett barn på samma ställe. Det viktigaste är att inte ge upp, alla vi känner har trots att det sett mörkt ut bara några veckor innan jobbstart ändå fått en plats till slut. 

När ni väl fått klartecken på att allt är grönt är det dags att gå till närmaste Kinderamt (typ barnavdelningen på stadsdelskontoret) för att först berätta hur många dagistimmar ni vill betala för och sen visa upp vad ni har tjänat det senaste året. Efter det räknar kinderamtet ut hur mycket ni ska betala varje månad - vad priset blir beror alltså helt på vad ni tjänar i familjen.
Efter att ni fått ert beslut ska ni gå med det till dagiset, skriva kontrakt och bestämma vilket datum inskolningen ska börja. Klart!

För oss blev det i dag. Och förutom att det blev tydligt att vår sons sociala skills inte är helt slipade ännu (han gick mest runt och snodde alla andras leksaker) gick det bra. Han verkar gilla det.
Och jag kommer sova gott i natt.

7 kommentarer:

  1. Yay! Vad bra! Du får gärna ringa och berätta mer.
    Kramar!

    SvaraRadera
  2. Även fast jag är långt ifrån att ens tänka på att skaffa barn så skriver du så himla bra att hela inlägget är intressant och mycket läsvärt!

    Tack för det!

    SvaraRadera
  3. tänkte bara att återkomma med min erbjudande som en barnvakt om ni behöver nån i framtiden ;)
    du kan gärna kolla i min blogg om du vill :)

    SvaraRadera
  4. Ja! Bra! Tulip, maila mig johanna@paues.net så styr vi upp en träff! Vi behöver barnvakter!

    SvaraRadera
  5. Jag passar på att fråga, vet du om det finns hunddagis i Berlin? Borde finnas med tanke på vilken hundvänlig stad Berlin verkar vara.

    SvaraRadera
  6. Marie K - hm. Ska tänka och fråga min kompisar som har hundar! Återkommer om jag hittar något.

    SvaraRadera

Follow JohannaPaues on Twitter Resor
Toppblogg.se