2012/04/11

Evil god damn gummibärchen












Jag tror att jag har skrivit om det förut, men jag måste ta upp det igen. Godiset. Som är överallt här, hela tiden, i varje barns hand. Socker, socker, socker. Jag blir tokig.

Först och främst. Jag vill att mitt barn ska äta nyttigt och helst inte raffinerat socker till vardags, åtminstone inte varje dag. Jag tycker om när han äter frukt, grönsaker, osötad youghurt etc. Bra mat, helt enkelt. Vilken förälder gör inte det? Men jag är inte rabiat. Han får äta sötsaker, ibland. När det är fest eller lördag. Och visst, har han ätit riktig mat kan han få en liten sötad yoghurt till efterrätt. Men inte annars. Så är reglerna. 

Och som vi kämpar med dessa regler! För det går banne mig knappt en dag utan ett ordentligt godisgräl här hemma. Och inte är väl det konstigt, när sonen ständigt ser sina vänner få gummibärchen, chokladkex och klubbor av sina föräldrar? Godis är ett helt normalt mellanmål här. Inget festligt med det. Gott. Hör barndomen till. Typ så. 

Nu ska jag så klart inte bara skylla våra gräl på att andra föräldrar ger sina barn sött stup i kvarten, men det gör knappast vår vardag lättare. I går grät sonen hela vägen hem från dagis (tar tjugo minuter i vuxentakt. En timme i tvååringstakt) för att han sett sin dagiskompis få en klubba av sin pappa när han kom för att hämta henne. Stora tårar och ett förtvivlat "jag VILL inte vänta till på löööda!!"

Jag är så förbannat trött på att fajtas med min mycket viljestarka tvååring om att nej, han får inte choklad i dag heller. Och inte glass. Nej, nej, nej. Ibland känns det som att det är det enda vi pratar om. 
"Mamma, i dag är det lööda? Då blir det goodis? Ja?". 

För jo, vi har infört lördagsgodis. För att få någon ordning på torpet och för att slippa säga nej jämt. Samtidigt känns det som att lördagsgodiset har blivit så stort och viktigt att han, likt många andra svenskar, går helt bananas när det är väl är okej att goffa i sig. 

Stigmatiserar vi godisätandet på det här sättet? Gör det till mer spännande och mer fantastiskt än det borde få vara? Är lördagsgodis egentligen ett ofog? Det är så jäkla svårt att hitta balansen i det här landet, där godis och barn verkar vara något som hör ihop per automatik. 

Någon som har tips?

11 kommentarer:

  1. Hej Johanna!

    Kanske kan en lösning vara att lära sig att göra egna snacks utan det rafinerade sockret? Det är busenkelt, tar inte mycket tid och barn älskar det! Det är bara att byta ut några ingredienser och vips så har du hälsosamt godis som du kan förvara i frysen och ta fram vid behov. Mailar dig med mer information.

    SvaraRadera
  2. Jaaa! Tack Caisa! Mycket, mycket bra idé. Det ska jag definitivt testa.

    SvaraRadera
  3. Hej! Jag tror att det största problemet är att godis framställs som något extra hälsosamt i Tyskland. Åtminstone var det så då jag bodde där för några år sen. Kinder Schokolade köpte man åt barnen för då fick dom ju en extraportion mjölk, och det är ju bra! Och så fanns det karameller som barnen fick extra vitaminer om dom åt. Minns ej vad dom hette, men "Vitamine und naschen" hade dom som slogan. Blev chockad av att se hur många barn som åt godis dagligen, och i stora mängder. Även i mitt hemland Finland är det här ett problem. Väntar nu själv mitt första barn och hoppas kunna hålla en hälsosam linje, åtminstone i hemmet.

    SvaraRadera
  4. Eget godis i form av nötter, mandel, russin och lite mörk choklad kanske kan vara något?

    SvaraRadera
  5. Anna: Det stämmer, det står ofta att det är extra vitaminer och sånt på godisförpackningarna som särskilt riktar sig till barn. Det är en helt annan godiskultur här, helt enkelt. Godis är inte alls lika "förbjudet" som jag tycker det är i Sverige. På gått och ont.

    Anonym: Precis, är helt inne på det spåret nu. Jag fick några recept av Caisa (se ovan) som jag ska testa. Återkommer om hur det gick!

    SvaraRadera
  6. På gott och ont, ska det förstås stå. Inte gått.

    SvaraRadera
  7. aaaargh, har jobbat på på skolor i berlin och detta var ett ständigt återkommande dilemma. på den bästa och mest konsekventa hade vi no-sugar-policy, såtillvida det inte var någons födelsedag då det var ok att ta med kaka eller muffins. detta visade sig dock vara sjukt svårt att hålla eftersom föräldrar blev svinsura för att vi inte gav ungarna godsaker. helt sinnessjukt. mammor kunde skälla ut mig för att jag inte lät deras ungar trycka i sig en påse haribo-nappar, dricka supersöt chokladmjölk eller äta dessa jävla milchschnitten. sen flyttade jag till italien, började jobba på dagis och här är det femtielva resor värre. det finns verkligen inga gränser för hur mycket socker italienarna petar i sina ungar - det framställs liksom som barnmisshandel att INTE ge sina barn socker. men så har de också de mest överviktiga två-åringarna i europa, även om de senare i livet räknas som våra smalaste grannar. konstigt förresten.

    SvaraRadera
  8. Karin: Det är verkligen så himla märkligt alltihop, men att socker+barn är lika med en självklarhet– för att inte säga rättighet - verkar vara så otroligt djupt förankrad i kulturen här. Jag funderar på om det har med alla krig de varit med om eller något, att socker under krigstiderna var en lyx få barn förunnat och att de äldre generationerna nu, när det finns socker, inte kan få nog av att göda barnen med det. Att det liksom känns fint och rikt och förknippas med fred och lycka. Eller nåt. Vad vet jag.

    SvaraRadera
  9. Hej, det är väldigt intressant för mig som tysk att läsa era funderingar kring godis och Tyskland. Jag håller absolut med att många föräldrar ger barnen allt för mycket sötsaker. Kanske inte ens i form av "äkta godis", mer gömt i dryck och själva maten. Men jag vet inte om det finns stora skillnader jämfört med Sverige. För mig är Sverige ett väldigt "sött land". Lösgodis är ju nästan tillgänglig jämt - i varje bensinmack, 7-Eleven, ICA etc...men det var kanske mer jag som lägger märke till detta eftersom de sällan finns i Tyskland.

    Men sen alla de söta mellanmål som finns i Sverige! I Tyskland så kan jag köpa en Brezel eller nåt annat "salt" i bageriet men i Sverige så finns det nästan bara kanelbullar, wienerbröd, muffins etc.

    Det där med lördaggodis är, som du säger Johanna, en svår balansgång tror jag. Å ena sidan är det bra att ha regler och veta när man får äta godis etc. men å andra sidan blir allt som är förbjuden mycket mer intressant :) varför inte dela upp lördagsgodisen på hela veckan? Typ "det här är din påse full med godis, nu får du bestämma själv om du vill äta alla på en gång eller lite varje dag".

    SvaraRadera
  10. Silke: Helt sant! Sverige är verkligen ett sött land och jag har flera gånger läst och hört att svenskar äter mest godis i hela världen. På det sättet har vi svenskar ett märkligt förhållande till sötsaker. Det är både förbjudet och otroligt tillgängligt och det känns ofta som att när vi vi väl tillåter oss att äta loss så finns det nästan inga gränser (lite som med spriten). Och det där med mellanmål har jag stört mig på många gånger i Sverige, att det knappt finns något bra litet att köpa. Nu har det kommit lite nötter och sånt för typ 30 kronor påsen, men annars är det ju nästan bara godis som gäller. Eller en frukt.

    Det är intressant att tänka på skillnaderna mellan Tysklands och Sveriges godiskultur, och vad de gör för vårt förhållande till mat och godis. Tyskland känns ju betydligt mer avspänt när det handlar om godis och kanske är det bra för sonen i framtiden, även om det är svårt sätta gränser just nu.

    SvaraRadera
  11. Tycker det här med godis och barn är som med vuxna och öl/vin/sprit. Det smådricks ju mest hela tiden här i Tyskland. (Till och med på barnkalas ;-). I Sverige så har vi lördagsgodis och lördagsbläckan. Frågan är, som sagt, hur man hittar balansen. Man ser ju resultatet av både och med överviktiga barn och allt för många tonåringar/vuxna här i Tyskland som är alkoholister så det skräller om det, med svenska mått mätt. Vi har ganska bra koll på våra tvååringars sockerintag än så länge men ser inte fram emot kita start när det gäller just godiset.

    Kanske inte ska blanda in alkohol i debatten men det är ju intressant att se på parallellerna...

    SvaraRadera

Follow JohannaPaues on Twitter Resor
Toppblogg.se