Hej hej

Allt bara bra här! 

Min Geburtstag

Men! Jag har ju helt glömt bort att berätta om min födelsedag. Den blev helt fenomenal. Vi tar det från början.

Sång och nybakat till frukost, mycket kärleksfullt av R och barnen.

Efter att ha firat en stund med familjen begav jag mig ut i den stora staden. Alldeles, alldeles själv för första gången på mycket länge. Vilken härlig känsla! Cyklade först förbi den här killen.

Och sedan det här läskiga ögat i huset. Hu.

Till slut kom jag fram till mål nummer eins. Ett fult hus, men med många butiker inuti -  Potsdamer Arkaden. Där köpte jag nya skor, några armband, en kjol och en laxbagel. Allt till mig själv. 

Jag åt min bagel och la mig sedan ner i gräset utanför gallerian. De som har två små barn (eller ett, eller tio) kan nog förstå hur mycket jag njöt under den här stunden.

Sedan cyklade jag till Frau Tonis Parfum och luktade i glasflaskor en stund. Jag hittade ingen bulldoft tyvärr, men åh vad jag gillar det stället. Gå dit om ni inte varit!

Efter det kollade jag in kommersen vid Checkpoint Charlie. Mest för att jag cyklade förbi. Fascinerande med de där soldatstatisterna ändå. Tänk att bara stå där hela dagarna och bli fotad. Klick klick! Flummigt jobb.

Mera vila! Med en äppelöl på sandstrandsstället som ligger precis vid Checkpoint. Tror att det heter Charlies beachbar eller något sånt.

Och sedan susade jag hem igen för att möta upp Karin, som också hade födelsedag, Rickard och R på en drink. Och efter det blev det fondue på Feuer und Flamme med R. Alltså, chokladfonduen på slutet... Dör. 

Mycket nöjd nu

Nej men asså, det här med att åka iväg på spadygn med sin man var ju inte så dumt. 

Som i en tysk dröm

Jag befinner mig verkligen mitt i tyskarnas vitknutade dröm om Sverige - och ser den bättre nu än tidigare. Antar att jag har åren utomlands att tacka för det. Och jag njuter för fullt, det är verkligen fantastiskt fint här i Sverigeidyllen. 

Och vet ni, i morgon åker jag och R på vårt herrgårdsspadygn. Som jag har längtat efter det! Det blev Färna förresten. 

Idyllbloggandet lär således fortsätta.

Hej från Sverige och lite om Barbiehuset

Nu är vi installerade hos min mamma. Här blommar lupinerna för fullt och allt är nygrönt och fint. Trevligt det där att en resa till Sverige från Berlin under försommaren lite är som att åka tillbaka i tiden. Sådant som redan blommat ut i Berlin står fortfarande i sin fulla prakt här osv. 

Nog om blomster. På Citykollbloggen skriver jag i dag några rader om det gigantiska Barbiehuset som byggts upp vid Alexanderplatz. Kan ni läsa om ni vill. 

Nu ska jag fortsätta semestra á la Sverige. Kanske gå i en svensk skog, äta lite svensk sill, se på svenska barnprogram med min son (de pratar svenska, mamma!) – eller så lägger jag mig och sover i ett par timmar till. Aaah, livet just nu! Fint är det.  

Ett konstaterande: Det tar banne mig sexton timmar att ta sig från Berlin till mellansverige hur man än gör. Långsam båt från Rostock, snabb båt från Sassnitz, bil hela vägen – sexton timmar. 

SVEEERIGESOMMAR HERE WE COME!

Vi är på väg, yay! Fy satan vad nöjd jag är nu. Jag har lyckats med att, håll i er nu, packa för fem veckor i Sverige SAMTIDIGT som jag mestadels ensam tagit hand om två barn SAMTIDIGT som jag städat vår lägenhet kliniskt ren (vi ska hyra ut den under semestern) SAMTIDIGT som samma barn stökat ner den igen SAMTIDIGT som jag också roddat ihop kontrakt till fyra nya hyresgäster på kontoret (kommer att bli så bra), överlämnat nycklar und so weiter. 

Nu sitter vi i bilen på väg till färjan och goddammit vad den här semestern ska bli bra. Med föräldrar och syskon och syskonbarn och vänner och herrgårdsdygn med R och bad och barfota barnfötter i gräset, färskpotatis och ljumma sommarkvällar. Och massor av roliga fester. Och SOL! För visst har ni sol i Sverige? Visst? Visst? 

Så. Nu ska jag fortsätta klappa mig själv på axeln. Ganska bra sysselsättning när man åker bil faktiskt. 

Sounds like a plan

Jag fyller år i morgon. Det ska bli trevligt. Jag är generellt sett på när det gäller att fira saker – bättre att fira än att inte göra det liksom – och särskilt födelsedagar känns himla viktiga. En har ju levt ett år till av det här livet. Stort ju!

Jag har önskat mig en dag på stan i födelsedagspresent. För mig själv. Småbarnslivet gör sånt med en. Att man önskar sig sådana simpla saker, menar jag. Åh, bara tanken på att få gå efter vad jag själv har lust med under hel dag gör mig helt prillig. 

Men jag har en plan. Ska man alltid ha, fast jag överger den om något roligare dyker upp förstås.

1. Jag ska åka till något område jag normalt sett inte brukar hänga i. Västerut kanske. Ska i alla fall hålla mig borta från Friedrichshain, Prenzlauer Berg och stora delar av Kreuzberg.
2. Jag ska gå in i butiker istället för att bara glo i skyltfönstren medan något barn drar i mig och skriker "gååååååå mammma, gååååååå". Jag avskyr egentligen gallerior men det finns några butiker i Potsdamer Arkaden som jag är rätt sugen på. Oh, Manufactum också kanske? Det var länge sedan.
3. Om jag åker till Manufactum så ska jag äta en av deras svingoda surdegssmörgåsar.
4. Jag ska sätta mig i solen någonstans med en Alsterwassser och tänka på livet. Mest glada tankar, om det går.

5. Jag ska köpa en parfym. Skulle gärna vilja lukta nybakat. Fast inte bara vanilj, blir för kvalmigt.

När jag varit för mig själv tillräckligt länge planerar jag att åka hem, spruta på mig lite bulldoft, kroka arm med R och tillsammans med honom gå ut och äta middag. Alltså, det var ju inte direkt i går som han och jag satt mittemot varandra och liksom eh... pratade? En effekt av det här med att vår stora inte somnar förrän någon gång mellan tio och elva på kvällarna nu när det är så ljust. Och att R är borta halva tiden. Och att jag jobbat rätt mycket när han varit hemma. Och och och och och.

Det var det hele.
Hej!

(Titta förresten vilken fin tårta som väntar på mig! Eller. Okej. Den är inte till mig. Fotot är taget på Victoria och Daniels bröllopsdag för några år sedan. I Ockelbo, mitt landställe ligger där i krokarna. Därav paret på toppen. Med det gör inget, jag är ändå inte så förtjust i tårta. Faktiskt.)

Dagboksbloggar

 

I  dag har jag varit ute i förorten. I Ruhleben, närmare bestämt. Det ligger längst ut på U2-linjen. En kompis till mig har rätt nyligen flyttat dit.

Det var ingen rusning till Ruhleben direkt, måndag morgon som det var.

Jäklar vad grönt och härligt det var där! Och lugnt. Kväkande grodor och skog. Mycket läkande nu under sista veckan innan semestern - som förutom det här lilla avbrottet är rätt så hysterisk med allt som ska fixas. 

Vi kanske skulle flytta till hus ändå? Alternativt ta oss ut i naturen lite oftare. 

Jo asså...

...jag skulle ju ha skrivit kontrakt och fakturor och allt vad det nu var om jag inte hade hällt en kopp te över min dator. IGEN. Eller, förra gången var det ju bara några droppar vatten. Men ändå. Torkning pågår. Och det ser inte ljust ut. Alls. 

Ska enbart tänka på vackra saker under resten av kvällen. Min kvot av djävulska och mycket mörka tankar om hur dum i huvudet jag är som gör om samma misstag två gånger inom loppet av en månad är fylld för den här helgen. 

Dagens barnvakter

Om bröllopet i dag direktsänds i tysk tv? Men hallå, såklart det gör!

Om Eje kommer att sitta bänkad för att titta på långa, fina klänningar? You bet. 

Jag däremot planerar att skriva fakturor, ordna med hyreskontrakt och städa. 

Glad lördag!

Och så lite opera

I det här huset såg jag precis en operaföreställning. Olika scener i olika rum och lägenheter. Så himla ballt! Väldigt bra var det, och mäktigt att vara så nära. Nästan mitt i. 

Projektet heter Hos oss/Bei uns, är svenskt från början men har delvis översatts till tyska för att kunna spelas här också. Kolla in www.beiunsoper.com om det verkar spännande. Sista föreställningen i Berlin imorrn! 

Kulturskillnaden: Kvällsbrödet

Här har vi verkligen en kulturskillnad! Hör här:
Medan vi svenskar oftast äter något varmt på kvällskvisten äter tyskarna Abendbrot. Alltså mackor. Bröd med pålägg. Helt enkelt. Det här känns väldigt främmande för mig. Frukost till middag liksom. Helt crazy.

Visst, alla tyskar äter såklart inte smörgåsar på kvällen som middag. Det varierar säkert väldigt beroende på var i Tyskland man är – men de flesta av mina tyska vänner som är uppvuxna här i Berlin med omnejd kör med mackmiddag. Åtminstone till vardags. De tycker att det låter helt befängt med vuxna människor som trycker i sig TVÅ varma mål mat om dagen. Det behövs inte säger de, vi är ju inga BÖNDER! Och de har de ju rätt i, de flesta av oss i kompisgänget ägnar oss åt rätt stillsamma saker under större delen av dagen.

Men ändå alltså. Bröd till middag? Som det ju äts så flitigt av till frukost. Blir det inte lite för mycket med brödmoffande två gånger om dagen? Det är inte så att jag inte gillar bröd, tvärtom (herre gud, jag till och med skrivit en bok om det! Så. Nu fick jag det sagt en gång till också) men nu, med allt LCHF-tjat överallt känns det väl ändå en aning... omodernt? Onyttigt? Ensidigt?

Å andra sidan undrar jag hur nyttig mat vi egentligen äter här hemma på kvällarna i jämförelse.  Det bli ju rätt mycket pasta, om man säger så. Stresspasta, kallar jag det. För att fantasin tryter och barnen skriker. Och det finns ju helt klart en otroligt stor fördel med det här abendbrotandet: Man slipper laga mat under hell hour. Alltså timmen på dagen när barnen är trötta och svinhungriga och synnerligen svåra att umgås med. När ens egen stressnivå är så hög att man skulle kunna koka soppa på alla stresshormoner som utsöndras ur en.

När jag diskuterade det här med en tysk kompis sa hon såhär: "Att laga mat när man kommit hem från lekparken efter dagis? Men det går ju inte! Då måste man ju planera maten innan någon gång, handla den och sedan laga den. Hur skulle man hinna det?". Och hon har ju rätt. Eller ja, nästan rätt. För går går det ju, vi svenskar gör det ju hela tiden. Men det är fanimig en utmaning och frågan är om det värt det alla gånger. 

Jag tänker såhär: Om åttio miljoner tyskar (nåväl, men många) inte har högre ambitionsnivå än mackor till kvällsmat så kan jag gott sänka min då och då också. När det är extra jobbigt att vara ensam med två ledsna och hungriga. När det ändå skulle blivit pasta. Då får det bli mörkt bröd med matiga pålägg och grönsaker istället. Kanske ett kokt ägg till. Lätt som en plätt. Massor av näring.

Fast inte för ofta. Då kommer åtminstone jag att få brödoverload. Det ska vara lagom av det goda, sa svenskan och gick och la sig.

Godnatt.

Maj 2013

Livet alltså. När det snurrar sådär fort. När dagarna blir ljusare och längre - vilket förstås är härligt men gör så att barnen vägrar somna före halv elva på kvällen - och när to do-listan är så lång att flera sidor i anteckningsboken inte räcker (och när den alltså ska börja betas av efter att barnen somnat eftersom det är skvatt omöjligt att få något vettigt gjort före dess).

Så var det i maj, och några dagar in i juni med för den delen. Nu är det bättre. Fortfarande hysteriskt men med några pauser inplanerade i alla fall. Gott sei Dank. Och om bara några futtiga veckor drar vi till Sverige för semester. Barnen ska få öva på rullande R, leka med mormor och morfar och farmor och farfar. Och kusinerna såklart. Jag och R ska träffa vänner, så jäkla efterlängtat.

Men det har ju inte bara varit hets och stress de senaste veckorna. Vi har ju varit på fest också! Flera faktiskt. En på Bar Babette och en på Insel der Jugend i Treptower Park (läs om båda ställena på Citykollbloggen).

Bar Babette! Jag var så lycklig över att äntligen vara där. HUR många gånger har jag inte gått förbi de stora fönstren, kikat in på människorna som sippar drinkar och tänkt att "herregud vad flott det ser ut" men inte haft tid att gå in. Nu var jag äntligen en av dem som stod där mitt i allt det snygga. High five på det.

Insel der Jugend är också fantastiskt. Perfekt för en bröllopsfest, med vattnet och grönskan och romantiken. Synd bara att det regnade. Satans regn. Så jäkla trött på det nu.