Berlin-Tokyo-Tokyo-Berlin

OK, Tokyo är en annan planet. Jag har varit där i en dryg vecka och det var blinkande neonskyltar, miljoner rasslande spelautomater, vuxna kvinnor utklädda till prinssessor, Hello kitty, love hotels och varuhus öppna till tre på morgonen. Och så alla människor, överallt, hela tiden.

35 miljoner bor i Tokyo, och det är trångt. Kollektivtrafiken är som sillburkar på räls och håller du inte ditt sällskap i handen är det kört. Myllret slukar allt. I Berlin, som är byggt för fem miljoner, bor det drygt tre, och här är det aldrig ont om utrymme. Gatorna är breda, lägenheterna stora, du kan sitta ner när du åker
tunnelbana och det finns alltid tomma platser kvar i biosalongen. Det är bekvämt, men sett ur en politisk synvinkel ett stort problem. Berlin behöver fler människor. Som tjänar pengar och som utnyttjar allt det rymliga som kostar. Att staden för varje år förstärker sin image som ett kreativt centrum hjälper inte så länge den kreativa befolkningen inte betalar mer skatt.
”Fattig men sexig” sa borgmästaren för några år sen när han skulle beskriva sin hemstad, och det stämmer verkligen. Berlin luktar inte pengar någonstans och är i jämförelse med Tokyo tomt som en skolsal i juli, men staden är rik på kultur och inspiration.
Det är Tokyo också. Tror jag. Intrycken är så många och intensiva att jag har svårt att sortera vad jag faktiskt upplevt. Och jag måste nog säga att det efter en vecka i myllret är mumma för själen att komma hem till min rymliga, fattiga och sexiga hemstad.