Mitt liv i Berlin börjar sakta men säkert ta form. Jag har lärt mig tyska (javisst, det gick på tre dagar), jag har ätit wurst och schnitzel, jag har varit på allsång i en biergarten och jag har skrivit in mig i folkbokföringen. Man kan nog säga att jag är så gott som tysk vid det här laget. Förutom en sak. Jag har fortfarande inte blivit ett med den tyska ordningen. Trots att jag varit här i snart två veckor är mina papper är hopplöst oorganiserade, jag är ganska pladdrig och osammanhängande när jag pratar och nej – jag har inte fått in den rätta packa-matvaror-tekniken.
Alla ni som brukar handla på Lidl vet ju att tyskar inte gillar att packa sin påse vid kassan. Jag kan tänka mig att vi är rätt många svenskar som drabbats av Lidlstressen. Alltså att inte hinna få ner sina matvaror tillräckligt snabbt i påsen, för att uppsamlingsplatsen där rullbandet slutar är så förbannat liten. Lidlstressen är ett resultat av en klassisk kulturkrock, varenda tysk vet att man ska packa sina varor vid en bänk lite längre bort. Vad som är poängen med det här systemet har jag funderat rätt mycket på - det är ju ineffektivt att först packa upp varorna på rullbandet, sen lägga ner dem i korgen igen, gå till en bänk och först efter det lägga dem påsen.
Men så här om dagen kom jag på det - tyskar vill ju ha ordning!
Det är inte bara byråkratin som är helt galet uppstyrd, en god tysk skulle aldrig slänga ner sina varor i påsen utan att först ha utformat en plan på hur allt ska placeras. Mjölkkartongerna ska ligga dikt an mot varandra och bananerna ska få en specialdesignad bananplats mellan till exempel smöret och ölen. För att matkassen ska bli så perfekt packad som möjligt krävs det tid, tankemöda och en bra plats där man kan stå och strukturera sitt packande. Ett slags packningsskrivbord. Jag tycker att det är lite rart och tänker att det kanske fungerar meditativt för tyskarna. Som ett pyssel liksom. De kanske tänker ”åh va skönt det ska bli med en stund för mig själv när jag står och strukturerar upp mina varor i affären idag”. Skulle det vara så betyder det att tyskar generellt sätt inte alls är läskiga kontrollfreaks, de har bara kommit på ett bra sätt att få en stund för sig själva på. Sortera och strukturera dig harmonisk, liksom. Uppdrag till mig själv: anamma den tyska ordnungen. Nu ska jag bli en filbunke personifierad.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar