Schön, aber anders (bra, men annorlunda)

Vi har fått nya utflyktskompisar, ett par som har barn på samma dagis. Det är jätteroligt. Vi packar barn, öl, mackor och drar någonstans. Ibland på cyklarna, ibland i bilarna, ibland till fots. Alltid ganska oplanerat. Spontant, spännande, allt kan hända. Åtminstone tills det är dags för hemgång och pyjamas och välling.

I går var vi i Treptower park. Det var en hit. Först och främst för att det är så fint där nu, så grönt att det nästan gör ont i ögonen, men också för att det poppat upp ett litet kafé mitt i buschen. Det ligger alldeles invid det övergivna och numera övervuxna tivolit Spreepark. I kafét kan man köpa öl och currywurst och här och var i gräset står left overs från nöjesfältet. Kärlekstunnelsvanar, elefanter och noshörningar, och så rälsbilar som man kan sitta och låtsasköra. Förstå vilken succé, sonen satt som förhäxad i en av bilarna i säkert en halvtimme (första utflykten sedan han började gå som jag inte behövt springa efter honom mer än 90 procent av tiden). Mycket bra.

På vägen hem, vi cyklade, stannade vi till på bron över  Club der Visionäre, baren  i Kreuzberg som ligger precis vid vattnet. Där var det fullt ös och vi tittade på folket därnere, drömde oss tillbaka i tiden. Till när vi var unga partykids i Berlin, typ. Efter en liten stund konstaterade H, den kvinnliga delen av vårt nya kompispar, att det är bra nu också.
– Schön, aber anders.
Sen cyklade vi hem till F'hain och drack kaffe och babyccinos på det mysiga lilla kaféet Tienda del Barrio på Niederbarnhimstrasse.  

Club der Visionäre