Vardagstrix

Jag har ju en man som pendlar. Till Frankfurt. Det är opraktiskt men vi är överens om att Berlin är värt både pengarna och tiden som pendlandet kostar. Och han älskar sitt jobb.

Hur som helst, att han är borta mycket innebär att jag ofta kommer att vara ensam med två barn. I flera dagar i rad. Oftast tre, ibland fyra eller fem. Då och då en hel vecka. Det här, inser jag mer och mer, kan bli en, ähum, utmaning. Eller jag kanske ska uttrycka det såhär i stället:

HILFE! HUR GÖR MAN?

Asså, jag kommer ju komma på det. Jag är ju knappast den enda som tagit hand om två små barn samtidigt i världshistorien, men lite trixigt är det allt. I alla fall om målet är att jag ska vara någorlunda fräsch och mätt när jag, till slut, lyckas ta mig utanför dörren.

Morgonduschen är ju bara att glömma. Sånt får jag sköta på kvällen, när vår stora somnat. Alles gut. Men hur gör jag med håret om jag inte kan blöta ner det och fixa lite på morgonen? Jag brukar vakna och se ut ungefär som om jag sopat golvet med huvudet under natten. Tovor och risiga lockar – på ena sidan. På den andra, den jag har sovit på, är det platt. Jag ser på riktigt inte klok ut. Ska jag gå till dagis så? I guess. Eller så skaffar jag några snygga hattar och täcker över eländet bara.

Jajamen, rafflande funderingar såhär på söndagskvällen.

Jag kan väl sammanfatta det hela med att det är tur att vi bor i Berlin och inte i Stockholm där alla är så förbannat snygga hela tiden.