2012/06/25

Tyskan och jag

Jag läste den här artikeln i dag. Den handlar om att svenskar lär sig allt färre främmande språk och i synnerhet tyska. Och det trots att Tyskland är Sveriges viktigaste handelspartner och språket Europas största. Nästan ingen väljer tyska i skolan längre och Tyskland är sannerligen inget coolt land i kidsens ögon.

Det är, precis som författaren skriver, synd. Inte bara för att Tyskland är så mycket, mycket, mycket mer än bratwurst, sauerkraut, heidiklänningar och sjungande tyrolersnubbar med hockeyfrilla, utan också för att det är så fantastiskt roligt att kunna fler språk än modersmålet. Oavsett vilka.

Precis som för många svenskar var tyskan mest en massa vassa ch-ljud för mig innan jag kom hit. Trots att jag är språkintresserad hade jag inte haft en tanke på att läsa tyska utan valde istället franska och spanska i skolan, och sedan portugisiska på universitetet. Det känns ju en aning ironiskt nu – att det var i Tyskland jag hamnade i.
Nåväl.

Jag gick en kurs i tyska för invandrare under månad för att komma igång. Tanken var att jag skulle gå längre, men eftersom jag samtidigt drog igång mitt frilansande härifrån var det svårt att få tiden att räcka till. Jag fick bli självlärd. Tysk grammatik på egen hand... Joråsatte.

De första två åren var ganska jobbiga. Jag förstod hela tiden mer men det var ansträngande att prata. Jag blev helt slut av att ständigt gå runt och förbereda meningar i huvudet och det var frusterande att inte kunna vara mig själv när vi umgicks med våra tyska kompisar. Jag, som är rätt bubblig av mig och gillar att komma med snärtiga repliker och berätta saker, var plötsligt en tyst och lite blyg typ.
Men värst av allt var att känna mig så hjälplös.

Jag avskydde att inte kunna ringa kundtjänst när internet krånglade, att inte förstå vad tanterna på Bürgeramt sa när jag behövde något papper för att komma vidare i mitt tyska liv och att ständigt vara beroende av min man. Jag kände mig omyndig. Korkad. Och tyvärr var jag nog lite för mycket duktig flicka för att våga prata trots att jag inte kunde språket så bra. För rädd för att säga fel, inte bli förstådd, hamna i en pinsam situation. Så himla töntigt egentligen.

Men så, poff, lossnade det. Plötsligt sket jag i om det blev rätt eller inte och kastade mig ut i meningar som jag inte hade en aning om hur jag skulle avsluta. Kanske beror det på att jag helt enkelt fick nog, kanske på att jag äntligen började känna mig mer trygg med tyskan. I samma veva ungefär började min son på dagis och när umgänget mer och mer bestod av andra dagisföräldrar, som inte kan särskilt bra engelska, gick det snabbt. Lekparken asså. Bästa språkskolan ever. (Att många här är så dåliga på engelska är tragiskt i sig. Jag skyller på dubbningen. Bland annat).

Och nu, efter fyra år här, är jag så fantastiskt glad över att jag lärt mig språket. Visst, jag stöter ofta på ord jag inte förstår och under trötta morgnar är det knappt att mina vänner eller dagispersonalen begriper vad jag vill få fram (kaffebrist = kan knappt prata på svenska, än mindre på tyska), men yay vad jag njuter av att åtminstone hjälpligt ha erövrat ett, för mig, nytt språk. Jag gjorde det, jag gav inte upp!

Numera gillar jag utmaningen i att få till grammatiken, att klara situationer jag inte fixat tidigare, att hela tiden bli bättre. Jag går igång på att lära mig nya ord, att testa dem, smaka på dem, och jag älskar att kunna ta del av allt som tyskan och Tyskland har att erbjuda. På tyska.

Jag hade lätt kunnat leva här utan att lära mig språket. Lite besvärligt, visst, men inga större problem så länge man har engelskan, ett jobb där tyskan inte behövs till vardags och vänner som kan hjälpa till i de språkligt knepiga situationerna. Men då hade jag missat den underbara känslan av att kunna uttrycka mig och vara den jag är på ett språk som inte är mitt eget.

Att ha lärt mig ytterligare ett språk, på riktigt lärt mig, gör att jag känner mig rik. Språkrik, kulturrik, upplevelserik, livsrik.
Och tyskan. Den är så himla fin. På riktigt.

9 kommentarer:

  1. Ja, nu har Du lärt Dig en viktig sak: Hur känns det när man kommer till ett främmande land och saknar möjligheten till kommunikation? Hur läser man ansiktsuttryck när man inte förstår att tyda tonfallet i det främmande språket? Inte att tala om telefonsamtal där man inte ser samtalspartnern! Och ändå ligger svenskan relativt nära tyskan. Men hur gör en enbart arabisktalande i Sverige? Man lever lite som en hund; man förstår tonfall, det skrivna ordet förblir okänt. Tills man - som Du - intresserar sig för ord och bryr sig om att lära sig ord,lära sig satser och satsuttryck. Många stannar där, lever 20-30 år i ett land och kan bara uttrycka sig i bekannta ordföljder men är oförmögna att konstruera något nytt av de bekannta satserna. Tills man - som Du - beslutar lära sig ett språks "matematik": Grammatiken! Och tyskans grammatik förutsätter ordentliga kunskaper i grammatiken av modersmålet. Nu hade Du fördelen att redan ha studerat språk och hade därför gedigna kunskaper i vad som menas med ordklasser, verb, prepositioner, pronomen osv. Bara att lära sig betydelsen av dessa uttryck i modersmålet är en bastant uppgift som kräver sin tid och - framförallt - uthållighet och koncentration. Har Du lärt Dig ord, grammatik,uttal (relativt lätt i tyskan) och uttryck kommer Du till den ultimativa gränsen: Hur flätar man in sig i konversationen? När (och hur) säger man viktiga saker, när viktigt oviktiga hövligheter? Och att man måste konversera, säga någonting, inte tiga i hörnet och vänta på att bli uppbjuden; en sed skandinaver gärna följer när de inte riktigt vet bättre. Läs dagstidningar, läs Der Spiegel, citera, visa att Du intresserar Dig för Berlins kaotiska politik och lätt mafiösa regering.
    Tyskland bjuder på gigantisk kultur, historia från romartiden till murfallet, ett otroligt växlande landskap, fantastiska städer - men man måste kunna tyska - och det har Du lärt Dig! Gratulerar! Du har skaffat Dig nyckeln till en skattkista, börja packa upp - lär Dig ännu mera av språkets krumeluriska vändningar. Så kommer Du att förstå en mängd av svenskans egenheter - en extra bonus.

    SvaraRadera
  2. Anonym: Tack! Jag tänker ofta på hur lätt jag ändå har haft det jämfört med alla de som kommer till ett språk som grundar sig på en helt annan språkstam och kultur som ligger långt ifrån den egna. Där kan vi snacka utmaning...

    SvaraRadera
  3. Oj vad jag känner igen mig! I allt från gråt i halsen till lyckan när det lossnar lite bit för bit.

    SvaraRadera
  4. Oh Johanna! How I just loved to read this post. How strange it is to learn a new language as an adult. It makes you feel all kinds of things - bad things, good things - but overall such a rewarding experience, as you are able to now tell us. Although I am so, so far from "good" in German, bit by bit I get better, I learn something everyday. I feel like it's food for my soul.

    Vielen dank für deine Gedanken!

    SvaraRadera
  5. Thank you all for your comments! "Food for my soul" - so spot on Holly! Och härligt att hitta till din blogg, Sofia!

    SvaraRadera
  6. Spanska verkar ju vara absolut populärast både i grundskolan och på gymnasiet, men det är inte bara tyskan som får stryka på foten. I kommunen där jag senast jobbade på gymnasiet fick jag höra att allt färre högstadieskolor erbjöd franska. Därmed även färre franskelever på gymnasiet. Och när fransklärarna går i pension så skiter man i att ersätta dem. Oroväckande är det i alla fall, både för franskan och tyskan. Positivt är väl att många elever är nyfikna på "nya" språk som mandarin, japanska osv.

    Det låter onekligen som att tysklärarna har en del att göra för att framställa Tyskland lite coolare och intressantare. ;) En lite mer up to date-bild liksom.

    Själv har jag en bror som bott i Frankrike ett tag och flyttade dit utan att kunna franska. Arbetsplatsen är internationell och därmed även vännerna. Svenska och engelska funkar bra. Flickvännen är fransk, men pratar bra engelska. Brorsan började gå en språkkurs men tyckte inte att han hann plugga eller att kursen var så bra...det handlade mest om att böja verb. Nu fick han en svensk franskbok av mig och verkar ha fått lite nytändning med språket. :)

    Själv läste jag både franska och tyska i skolan men det börjar ju bli ett tag sedan och ojoj vad ringrostig jag är. Försökte utmana mig själv härom veckan då jag passerade Tyskland påväg till Frankrike...

    SvaraRadera
  7. Svar till S.: Spanskan är relativt "enkel", spanskan är utmärkt, och frågade man mig - och bad mig bestämma ett "världsspråk" - självklart skulle jag välja spanskan. MEN för det första frågade man (återigen!) inte mig, och för det andra är spanskan nu inte en tungviktare som affärsspråk för skandinaver. Men spanskan smakar äventyr och semester och är angenämt enkel att tala och skriva. Åtminstone om nöjer sig med den nivå som man behöver för två veckor Kanarien. Vad beträffar Din bror i Frankrike - konversation på svenska eller engelska - är det en katastrof! Att ha möjligheten att bo i ett land som Frankrike och samtidigt leva i ett slags språkkulturellt "akvarium" - bortkastad tid, jag hoppas att den som senare läser hans CV (ser ju bra ut) växlar till franska för att testa språkkunskaperna! Om vi tar Johanna som exempel: Hur kom hon till att kunna tyska? Jo med tvång, stress och tryck! Och, sorry, det är det som behövs, annars är man ingenting annat än en långtidsturist. Bortkastad tid, som att titta på dubbad film.

    SvaraRadera
  8. Hej

    Jag hittade din blogg igår och håller på läsa den för fullt.

    Jag var iväg till Berlin för första gången i Oktober i år. Jag hade pluggat lite tyska med hjälp av en app i mobilen men inte lärt mig så mycket.

    Vi fick ju dock uppleva att många pratade inte engelska, eller väldigt lite, på banker och dylikt men det löste sig iaf. Folket var otroligt hjälpsamma.

    Väldigt fin stad och jag gillar språket. Försökte liksom bara prata tyska i kassan då man handlade osv, men så sa kassörskan nåt plötsligt och jag var tvungen att visa min okunnighet och ursprung typ och fråga på engelska vad dom sa..

    Jag ska absolut plugga på språket lite mer. :)

    Vill och ska försöka komma dit igen nästa höst. Sambon vill på Ifa-mässan. Den teknikmässan. Bl.a.. vi var runt massor nu varje dag då vi var där. Bilmuseum, zoo, Tussauds och guidade turer och bunkertourer..

    Så mycket att se :)

    Ska fortsätta läsa här i bloggen. Ville bara säga hej och säga att bloggen är bra och intressant :)
    Hade gärna försökt hitta nån tysk tjej eller dylikt att skriva med så man kanske lär sig mer på det sättet.

    Jag lärde mg en del japanska tidigare, har en del japanska vänner man mailar med. Sånt hjälper till lite.. :)

    Ha det bra i Berlin :)

    SvaraRadera

Follow JohannaPaues on Twitter Resor
Toppblogg.se