As long as we are flyin', all this world ain't got no end.

Om jag någon gång i framtiden skulle välja en låt som soundtrack till mitt liv i Berlin, så skulle det bli den här. Inte bara för att den hörs överallt – och det trots att det var länge sedan den kom nu – utan också för att den varit med i nästan alla delar av mitt berlinliv.

Jag har lyssnat på den medan jag kickat igång mitt frilansande, jag har nattat Eje till den (ett tag somnade han bara till elektronisk musik), haft den i öronen under mina promenader och jag har dansat till den.

Den är så mycket Berlin för mig och representerar så mycket som är och har varit så livsviktigt för mig. Lusten, äventyret, utmaningen, pirret i magen inför ett skrivuppdrag, en härlig utekväll, ett bröllop, ett nytt liv.

Låtvalet är verkligen inte unikt på något sätt, snarare ganska förutsägbart. Men orka vara så jäkla unik hela tiden. 

Here we go. The soundtrack of my berlinerliv.