2013/12/18

Maskinen

Alla idéer jag har. Alla böcker jag vill få ur mig. Företag jag vill starta. Projekt jag vill göra. Blogginlägg – ojoj, här har vi många – jag vill skriva.

Min hjärna jobbar jämt. Vill testa, pröva, skriva, göra, hitta på. Men oftast kommer jag inte längre än till att plocka undan det värsta i köket efter att barnen kommit i säng. Och så tog ytterligare en dag slut.

Min största utmaning sedan jag fick barn är att acceptera att allt inte kan göras på en gång. Ni vet, det här med att var sak har sin tid. Det är svårt, men händer oftare ju mer jag mognar i min föräldraroll. Liksom landar i att jag faktiskt är mitt i det som alltid varit ett av mina största och viktigaste mål i livet. Att få barn, att vara med mina barn, njuta av dem. Jag är så fruktansvärt tacksam över det, njuter av dem så intensivt att jag ibland tror att jag ska gå sönder av kärlek. Tro inget annat.

Samtidigt. Jag vill ju så mycket. Jag har ju lust till så mycket! Och när idéerna pockar på, utan att jag ens har möjlighet att tänka på dem ordenligt innan något barn vill mig något, glömmer jag tacksamheten och frustrationen tar över. Ilskan. Över att så många av mina tankar bara försvinner, glöms bort någonstans mellan tandborstningen och hitta mössan. Och när det känns som att jag för varje borttappad idé också glömmer bort en liten del av mig själv blir jag ledsen. Känner mig som en maskin. Som bara gör. Jobbar. Precis hela tiden.

Och sådär håller jag på. Ena stunden oändligt tacksam och lycklig, andra frustrerad och otålig. Småbarnlivet i ett nötskal? Antar i alla fall att jag inte är ensam.



4 kommentarer:

  1. Oj, oj, oj, I hear you sister! Skulle inte kunnat formulera det bättre själv!

    SvaraRadera
  2. Väl beskrivna egna känslor.

    SvaraRadera

Follow JohannaPaues on Twitter Resor
Toppblogg.se