Förutom att jag är en aning trött i öronen är allt fint här. Lite sliten fortfarande från en helg som var mycket, mycket, mycket rolig. Och ganska blöt, faktiskt. För att vara jag. Ni kan läsa mer om den här.
Isa är i och för sig sjuk igen och R är i Japan. Jag har således muttrat en hel del i dag om att det är svårt att göra karriär när snoret så ofta bestämmer sig för att slå till när pappan är bortrest. Det är ju onekligen rätt klurigt att dela på vabbandet när det ena befinner sig på andra sidan klotet.
Nåväl, jag får väl jobba natt för att hinna med mina grejer (sa hon bittert). Eller hoppas på att det går över kvickare än kvickt och jag kan jobba dubbelt så snabbt sen. Det senare låter skönare. Jag är som sagt fortfarande en aning sliten. Man är ju ingen ungdom längre.
För att illustrera den här inlägget väljer jag, oklart varför, en bild på en chokladbanan som säljs på Rewe. Eller så är det en bajskorv med strössel på. En kan inte så noga veta.
Hm, nu har ju jag inga barn men lekte med ett 4-årigt syskonbarn i helgen och jädrar vad högt han pratade. Hela. Tiden. Puh, Så, jag gissar på en åldersgrej kanske?
SvaraRaderaMåste nästan vara det. Och en kulturell kanske? Jag kan (tyvärr) tänka mig att flickorna blir mer hyssjade, för att alla liksom förväntar sig att pojkar bara ÄR högljudda och flickor tysta och väna. Och så blir det en ond cirkel där pojkarna hörs mer och mer och flickorna mindre och mindre. Oh gud, nu blev jag helt deppig här borta.
SvaraRaderaKänner igen mig alltför väl. Har haft alla tre barnen hemma idag och pojkarna pratar så fruktansvärt högt. Prata är fel ord. De gapar konstant. Man blir sååå trött av ljudet. Det hjälper inte hur mycket jag än ber dom att dämpa sig. Gissar att det hör åldern till, men det kan vara rätt påfrestande.
SvaraRaderaSkönt att höra att vi inte är ensamma om problemet ändå. Må det gå över snabbt, för både er och oss. Våra öron lider verkligen här hemma!
Radera