Första maj och de nervösa finbilsägarna

Dan före dan... I berlin innebär första maj inte några glesa demonstrationer och fredliga torgmöten - här är det krig. Åtminstone är det det alla förväntar sig. Poliserna är överallt med sina piketbussar, mercedesägarna parkerar sina bilar utanför stan (dom har en tendens att brinna upp annars) och barnfamiljerna planerar för en dag inomhus. I alla fall de som bor i Kreuzberg. Politikerna har gjort sitt bästa för att dagen ska bli lite mindre arga anarkister och lite mer gatufest, och lyckats, men de senaste åren har våldet trappats upp igen. Förra året greps 289 personer. 

Hur som helst. Med risk för att hamna mitt i en avspärrning och ha lite svårt att komma hem igen - i morgon är det Kreuzberg som gäller. Det blir förmodligen en salig blandning av öl i parken, musik, mat, glada barn och arga demonstranter.

Ein tips

Här kommer ett restaurangtips. Transit serverar asiatiska tapas, varje rätt kostar 3 euro och du beställer genom att kryssa i rutor på en lapp där alla rätter står förtryckta. Det är gott, roligt och dessutom är lokalerna schyssta. Båda två, för Transit finns på två ställen i stan - på Rosenthaler Strasse i Mitte och på Sonntagsstrasse i Friedrichshain.

Efterätt á la Transit.

Sunkshopping

Det kanske egentligen vore bättre att skriva en lista på vilka butiker man absolut inte får missa här i Berlin, men under shoppingrundan i dag kunde jag bara komma på affärer som man bör undvika. Så här kommer den: Sunkaffärslistan. Gå inte dit.

1. På första plats kommer utan minsta tvekan Matratzen Concord. Här kan du köpa billiga madrasser, kuddar och täcken och kedjan har en affär typ var tredje meter. Fråga mig inte hur det går ihop,  varje gång jag stuckit in huvudet i en butik har det varit helt tomt. Förutom den överviktiga damen med dåligt färgat hår, en cigg i mungipan och en bister min som sitter bakom kassan. Jepp, madrasserna på Matratzen Concord stinker rök. Åtminstone de jag luktat på. 

2. Om helvetet var en skobutik, skulle den heta Deichmann.
Jag vet, kedjan finns i Sverige numera också, och det gör mig nästan rädd. Den är läskig. Skor, skor skor, för mycket skor. I sina kartonger, staplade på hyllor ända upp i taket. Skrikande barn, grönaktigt ljus i taket, lukt av klister och gummi. Me not like. Me får huvudvärk.

3. Det finns fula möbler, och så finns det Scontomöbler. Nu låter jag snobbig kanske, sorry för det, men jag visste faktiskt inte att det fortfarande producerades så kolossalt osnygga saker. Här hittar du persikofärgade plyschsoffgrupper, vitrinskåp det borde finnas lagar mot och sängramar som skulle ge mig mardrömmar.

4. Berlin har en hel del bagerier och det är ju himla trevligt. Tyvärr är många av dem riktiga sunkhak. Och kombinationen fettiga wienerbröd och rökande farbröder som ser ut att ha suttit där sen solen gick upp kvalar lätt in på min lista.

Det var allt för nu. Jag lovar att återkomma med lite nyttigare shoppingtips någon annan dag.

Berlin - två år senare

Snart är det två år sedan jag bytte Stockholm mot Berlin. Det är konstigt, men trots att det har hänt så mycket sen dess och trots att jag format en helt ny vardag här, känns det fortfarande som att livet jag lever nu bara är något tillfälligt, en semesterbubbla. Det är som att det liv jag såg framför mig i Stockholm var så självklart och så förväntat att jag har svårt att släppa tanken på att det är det som är det riktiga. Jag tänker liksom att det här flummeriet i Berlin bara är någon slags härlig dröm och snart måste jag växa upp och börja göra det som förväntas av mig. Karriär, köpa villa, leva sverigeliv.

Varför flyttade jag till Berlin? Det handlade om kärlek förstås. Till staden, men framför allt till min pojkvän, numera man, som fick jobb här. Fast det var faktiskt jag som ville att han skulle söka jobbet -  jag hade upptäckt Berlin under en resa ett par år tidigare och bestämt mig för att jag någon gång i livet skulle bo här. Det gällde bara att hitta rätt tillfälle och nu såg jag chansen.

Jag jobbade som tv-producent i Stockholm och trivdes med det, men jag ville testa något annat också. Inte bara fortsätta på samma sätt, gå i intrampade spår, friskis och svettisgympa efter jobbet, stress, stress, stress, handla på Prisextra och läsa bostadsannonser på söndagarna. Jag längtade efter en utmaning, något nytt, spännande och samtidigt ett lugnare liv. Att flytta till en stad där folk går på lina i parkerna och dessutom börja frilansa kändes perfekt.

Och nu sitter jag här, lever ett liv som jag älskar i en stad som jag fortfarande, efter två år, tycker är helt fantastisk. Jag sitter här i min bubbla och har det bra. Någon gång kommer väl poletten att trilla ner och bubblan spricka - jag kommer förr eller senare släppa mina gamla tankar på vad som är det verkliga livet och inse att det är det jag har omkring mig som är på riktigt. Och att ett hetsigt stockholmsliv är något man väljer. Eller väljer bort.  Att ingenting är självklart.

Ny loppis

Precis när de gamla vanliga loppisarna vid Mauerpark/Arkonaplatz/Boxhagener platz började kännas lite väl dyra/turistiga/skräpiga så dök det upp en ny. Tjoho! Raw kallas den och ligger i det gamla övergivna området nedanför Revaler Strasse i här i Friedrichshain. Väldigt mycket dreads, gigantiska örhängen och t-shirtklänningar med unika tryck men hyffsat stora fyndchanser skulle jag tippa. Och så kan man dricka öl i solen och sånt också.

Knorrigt

Om jag inte skulle trivas så bra på den gata jag bor på nu så skulle jag definitivt vilja bo på Knorrpromenaden. Det är ett stycke lugn och ro mitt i Friedrichshains partykvarter. Jämfört med resten av stadsdelen är den lilla gatstumpen vilsamt ordnad, nästan helt tyst och har dessutom knappt något klotter. En oas i bohem-punk-studentkaoset, med världens raraste namn dessutom.

Vietnames upphittad

Van Hoa. Så heter Prenzlauer Bergs svar på den übertrendiga vietnamesiska restaurangen Monisieur Voung i Mitte. Van Hoa är litet, enkelt, billigt, har väldigt god mat och ligger inte långt från ett av mina favorithängställen här i stan - Helmholtzplatz.
Adressen är Stargarderstrasse 79. Missa inte sommarrullarna med jordnötssås för 2,90 euro.

Tierpark revisited

Gurkorna var kvar, men nu fanns det faktiskt lite annan mat att välja på också. Kommersen når även Tierpark alltså, åtminstone på våren. Fast ändå i mycket mindre utsträckning än på Zoologischer Garten som i den västra delen av Berlin. Kein tingel tangel i Tierpark.

Här slår en dam till på två gurkor.

Och här ligger en gammal DDR-krokodil och försöker ta in de nya tiderna.

Tantfest

Jag tror att jag håller på att bli en tant. Eller, det är väl ganska självklart, vi (kvinnor) ska alla den vägen vandra och så vidare, men att det skulle hända redan innan jag fyllt trettio är ändå en överraskning. Det har pågått ett tag nu och symtomen har kommit smygande. När jag var runt 24 började jag intressera mig för balkongblommor, vid 26 hände det allt oftare att jag klagade på att musiken var för stökig och vid 28 började jag säga saker som "det är en dag i morgon också" och "jag behöver inte alkohol för att ha roligt". Och nu, vid 29 års ålder, har jag njutit i fulla drag av blommande körsbärsträd, tulpaner i rader och den kinesiska akademikerkören. Tillsammans med en miljon pensionärer.

Jag har varit på Körsbärsblommefest i östförorten Marzahn, med de ståtliga plattenbauhusen som fond till de rosa blommorna. I sällskap med alla andra tanter åt jag kinesiska sesambollar, gungade med till den koreanska dansen och fröjdade mig åt våren och blommorna. Parken där festen var heter Gärten der Welt och består, precis som det låter, av trädgårdar arrangerade i stilar hämtade från hela världen. Helt lovely. Och så finns det en riktig busklabyrint! Fast den vågade jag inte gå i, tanten i mig tyckte att det verkade lite omständligt och tänkte att "äventyren kan ungdomarna ta hand om".

Turkiska marknaden, så nice

Jag började bakifrån på utflyktslistan och bockade av Gojibärsinköpet på turkmarknaden först. 600 gram för 15 euro (jämför det med 450 gram för ca 240 spänn på hälsokosten i Sverige), det ni! Bären ska få täcka upp för sömnbristen tänkte jag. Så man blir lite fräsch igen efter snart tio hålögda bebismånader.

Jag älskar verkligen turkmarknaden vid Maybachufer i Neukölln, den har allt och det är så härligt att kunna handla så mycket goda saker så billigt. Ostar, bulgur (svårt att hitta i Friedrichshain), grönsaker och frukt i mängder, bröd, oliver, soltorkade tomater - min plan är att trappa ner på Lidl och i stället bara handla här! Det är ju så mycket trevligare och helt klart värt den lilla trippen till Neukölln. Varje fredag och tisdag, från morgon till sen eftermiddag. Åk dit.

Lite skönt häng på bryggan vid marknaden. Ganska ofta brukar det vara någon som uppträder också.

I går var det tre killar som spelade någon form av ganska svår, minimalistisk musik. Såklart.

Och så avslutar du utflykten med en bägare blåbärskvarg (Kesella typ) från kvargbaren. Inte så turkiskt kanske, men gott.

Berlintripper på gång

Jag planerar utflykter. Så fort det slutar regna ger jag mig i väg till:

1. Tierpark. Det gamla DDR-zoot i Berlin som trots sin gråbeige utformning har sin charm. Ska bli spännande att se om det den här gången går att köpa något annat än inlagd gurka på påse när det blir hungrigt. Inlagd sparris kanske?

2. Galerie Caprice Horn och utställningen som följs av tävlingen Sony World Photography Awards. Världens bästa foton från 2009/2010 är samlade (åtminstone de bästa i tävlingen). Pågår till den 22/4.

3. Turkmarknaden i Kreuzberg. Jag behöver antioxidantera mig och ska bunkra billiga Gojibär.

Och är det soligt på söndag så är Körsbärsblommefesten i Marzahn en bubblare. Kan det finnas något härligare än att strosa runt i en vacker park fylld av blommande körsbärsträd? Jag svarar själv på den frågan: Nej.

Det stora hjulet i framtiden

Jag såg på nyheterna i dag att The Great Berlin Wheel, eller Riesenrad Zoo som det kallas på tyska, kommer att dröja ytterligare. Det fattas pengar, surprise surprise. Typiskt Berlin, här påbörjas jämt stora ambitiösa projekt utan någon till synes bra plan för hur de ska avslutas. Stadtschloss Berlin är ett annat exempel.

The Great Berlin Wheel ska alltså bli ett gigantiskt pariserhjul, 175 meter i diameter och det största i världen, beläget vid Zoologischer Garten. Är det tänkt. Någon gång. Kanske.

Alla talar om Lena

Det råder Lena-feber här i Deutschland. Lena Meyer-Landrut är tjejen som trots att hon aldrig sjungit för någon annan än sig själv i duschen gick och vann Tysklands motsvarighet till melodifestivalen. I år var den i form av någon slags Idol-liknande tävling kallad "Unser star für Oslo" (Vår stjärna för Oslo) och det verkar faktiskt som att folk bryr sig lite mer än vanligt om vem som ska representera hemlandet i Eurovision Song Contest den här gången. Rent historiskt så är ju kombinationen ESC och Tyskland en ganska sorglig sak, trots att landet skickat ett bidrag vareviga år sen starten så har de bara vunnit en enda gång, men nu har alltså hoppets stjärna tänts på den tyska popmusikhimmelen igen. Tack vare Lena.

"En stjärna som Lena kan man inte skapa, hon kan bara hittas". Så sa Tysklands mäktigaste musikmanager, chefen för Universal Frank Briegmann. Och 18-åriga Lena har verkligen en speciell karaktär, hon är avslappnad och naturlig och till synes helt opåverkad av all uppmärksamhet. Hon säger ideligen knasiga saker, verkar inte bry sig det minsta om hur hon uppfattas och vägrar envist svara på privata frågor. När en journalist undrade om hon hade någon pojkvän svarade hon att hon blev bortgift mot sin vilja när hon var 14, och sen en gång till när hon var sexton så "javisst, jag har faktiskt två äkta män till och med". Roligare att hitta på än att bara inte svara, liksom.

Och nu är hon stor. Gigantisk till och med. Hennes tre låtar ligger på första, tredje och fjärde plats på den tyska singellistan och uppmärksamheten kring henne lär inte svalna förrän Eurovision Song Contest är överstökat. Om hon inte går och vinner hela alltet förstås.

Kolla in Lena och hennes bidrag till ESC, Satellite.

Auf Deutsch mein Freund, auf Deutsch!

Jag känner mig lite stolt. Trots att jag pluggar ungefär lika mycket som en skolkande högstadievärsting just nu så blir ändå min tyska bättre. Det kan jag tacka alla mina nya vänner för som så tålmodigt orkar lyssna på mitt tragglande. Danke danke danke!

Italienska S och jag har väl egentligen aldrig kunnat kommunicera något vidare men på något sätt lyckas vi ändå alltid ha väldigt trevligt ihop. Vi kom ungefär samtidigt till Berlin och i början pratade vi bara engelska, vilket gick sådär. Nu, efter nästan två år, har hans engelska försvunnit nästan helt och istället har han lärt sig flytande spanska. "Det blir lätt så när man blir kär i spanjorska", är hans förklaring. Hur som helst, nu är det enda språk vi har gemensamt tyskan och vi lyckas faktiskt förstå varandra nästan hela tiden.

Sen har vi L, min tandempartner. Hon vill, som så många andra tyskar, lära sig svenska och vi byter språk med varandra. Jättetrevligt och extremt bra. I dag tog vi en fika hemma hos henne auf Deutsch och promenerade sen längs med Kastanienallee på svenska (man kan väl säga att vi tar seden dit vi kommer - svenska är ju är Kastanienallees inofficiella modersmål).

Sen har vi förstås B och N som strängt vägrar prata något annat än tyska med mig trots att de båda är grymma på engelska. De är stränga för att de vet att jag kan och vill lära mig mer. Frustrerande ibland men effektivt.

Och så J, kompisen och läraren som med en ängels tålamod lyssnar, korrigerar och hjälper till när det behövs. Hur kul kan det egentligen vara att hänga med någon som pratar i ultrarapid? Jag är verkligen så mycket tråkigare på tyska.

Målet är såklart att kunna prata flytande. Eftersom jag jobbar hemifrån och inte är kär i en tysk så är det en rejäl utmaning. Jag måste hela tiden aktivt söka mig till situationer där det bara är tyska som gäller, och jag måste ofta be de jag pratar med att skippa engelskan för att jag ska få öva. Med det ska gå. Ich werde das schaffen.

Bomberna i Berlin - historien springer ifatt

Shit asså, alla dessa bomber! I dag hittades en från andra världskriget på Tegels flygplats och i går en vid Ostkreuz. Den på Tegel bestod av 250 kilo odetonerat sprängstoff. Fatta, 250 kilo bomb på en flygplats! Allt fick stängas ner under ett par timmar medan den desarmerades.

Det händer titt som tätt i den här stan att bomber hittas - gudskelov oftast innan de hinner detonera. 1994 dog tre byggarbetare av en gömd gammal pjäs här i Friedrichshian, men det är enda gången bomberna orsakat dödsfall i efterkrigstid. Fast läskigt är det ändå såklart. Experterna uppskattar att det ligger runt 3000 sprängladdningar kvar i marken under Berlin. Var vet ingen och de kan explodera när som helst. Gaa!

Blöjor och Berghain

Jag måste säga att mitt liv som bebismamma och frilansande journalist innehåller rätt många oväntade inslag. Förmodligen ganska många fler än om jag skulle varit en helt vanlig föräldraledig anställd. Den senaste tiden har jag till exempel, mellan kvällsgröten och nattamningen, hängt på technoklubbar och pratat med entusiastiska partygalningar om hur kul de har haft det de senaste 20 timmarna, letat efter darkrooms på Berghain, lärt mig allt om hur det är att jobba som bartender på en av Berlins knäppaste klubbar och stått på vibrerande högtalare för att fota sprängfulla dansgolv. Det är svårt att både jobba och ta hand om bebis, tiden räcker absolut inte till, men jag gillar oförutsägbarheten. Variation! Det är ett av mina ledord här i livet.

Läderbögar och mammaliv i en salig blandning. foto från Flickr

Streetlife

Det är mycket kläder på udda ställen här i Friedrichshain. Kolla in de här bilderna från promenaden igår. Skorna kan jag tänka mig är något slags statement, gratislådor (med kläder i) ser man ganska ofta eftersom det är helt ok att lägga ut sådant som man inte vill ha längre på gatan. Kalsongerna däremot... Resterna av en kul kväll?

Påsk och snusk

Jag har aldrig varit något stor påskfirare och blir lika förvånad varje gång jag inser vilket påskpådrag det är här i stan. Det är harar överallt, pastellfärger och godis i drivor. Alla är glada och ger godis och presenter till varandra. Till och med Lidl bjussade på en flaska vin (som gick att dricka) så ni förstår vilken fest. Firar vi påsken så mycket i Sverige? Kanske. Jag kanske har varit hemmablind bara.

Och för alla som skiter i gulliga harar och chokladägg så bjuder Berlin såklart på mer än så under helgen. Just nu, precis som under varje påsk, pågår världens största fetischmöte och ikväll är det Snaxparty på Berghain, också det en påsktradition. Dit ska man inte gå om man
1. inte är en homosexuell man (du kommer inte ens in om du är kvinna)
2. inte vill ha sex
3. är pryd
4. och just det, inte gillar techno.

Ni fattar. Pastellfärger och läderchaps. Berlin har allt den här påsken också.

"Allt har ett slut - Bar 25 har tre"

Ni kommer inte att tro mig, det börjar lika Peter och vargen å det grövsta, men nu har Bar 25 gått ut med ett pressmeddelande att de trots det tårfyllda avslutningspartyt förra året kommer att öppna för en säsong till.

Tydligen har Berlins stad gått med på att låta dem vara kvar ytterligare en liten stund eftersom byggandet av Mediaspree ändå går så trögt. Men SEN är det slut. Yeah right, säkert.

Första maj öppnar det igen. Dit och festa med er! Hurra hurra!