2011/01/12

Kontraktkuriosa, lite torrt sådär

Jag står i valet och kvalet om huruvida jag ska binda mitt gymkort på 18 månader till eller inte. Hu. Det är läskigt med bindningstider, de går emot min filosofi om att ta dagen och livet lite som det kommer.

Tyvärr är det här med kontrakt som löper under lång tid vanligt här i Tyskland. Hyresavtal, abonnemang, gymkort – ska dealen inte bli superdyr är det minst två år som gäller, ibland tre. Och det är viktigt att läsa kontraktet noga (fast det är det väl i och för sig alltid). Det händer att ett avtal bara får upphöra på samma datum som när det inleddes (bortsett från att det är några år senare). Har jag alltså skrivit på något den 10 juni 2009 så är det bara den 10 juni något år i framtiden som avtalet kan ta slut. Kommer jag på den 11 juni att nu får det räcka så måste jag alltså vänta i elva månader på att mitt gymkort eller abonnemang eller vad det nu kan vara ska gå ut och jag kan sluta betala. Lurigt.  

När det gäller bolån har jag fått lära mig att de flesta tyskar gärna binder sin ränta under lång tid, tio-tjugo år är inte ovanligt. Inget läskigt upp- och neråkande här inte, säkert ska det vara och här tycker jag mig se en bankkulturskillnad om man jämför med Sverige. Har inte nästan varenda kotte med bostadsrätt i Stockholm rörlig ränta på minst en del av lånet? Vanligt måste det i alla fall vara. Kanske litar vi svenskar, som inte haft krig eller några andra riktigt läskiga kriser på evigheter, mer på våra banker. Tyskarna däremot har ju fått bevis på bevis på att det rätt vad det är kan skita sig rejält och krig, murar och diktaturer har ju en tendens att skaka om ekonomin en aning. 
 
Och en till sak, när det ska tecknas avtal på gym så måste du nästan alltid boka ett möte med en gymperson för att ens få reda på vad ett kort skulle kosta. På mötet får du sedan ett erbjudande om ett pris som ofta går att pruta ner lite (eller så kan man försöka deala till sig tre tillfällen med en personliga tränare eller nåt) men du måste bestämma dig snabbt som ögat. Samma dag, helst.

Nåväl, det var lite om kontrakt och sånt i Tyskland. Nu ska jag fundera över hur mitt gymliv ska se ut de närmaste 18 månaderna. I dag fick jag massage av tjejen som ledde yogan, det gör det ju helt klart mer värt att binda sig ett tag till.

3 kommentarer:

  1. Är det inte ett tecken på att Tyskland, eller Berlin, är lite "efter"? Synnerligen irriterande. Men det kanske är sådant man får ta i en annars så härlig stad. Moderna saker som stabila internetuppkopplingar och flexibla abonnemangstider eller ... frihet, när det gäller annat än rent tekniska eller byråkratiska saker.

    SvaraRadera
  2. Tyskland är som Sverige måste ha varit på 60-70-talet. Allt byggs på att kvinnan stannar hemma, man måste ha en stämpel på ett papper för att nåt ska vara giltigt och endast kontant betalning funkar. Jämt måste man ta sig nånstans för att legitimera sig istf att helt enkelt skicka grejerna över nätet. Skillnaden mot Sverige är oxå att när man behöver prata med nån så finns det nån att prata med, och det är ju uppfriskande för alla som suttit i dagslång telefonkö till CSN...

    SvaraRadera
  3. Precis, man får ta det onda med det goda och tänka på att alla samhällen har sina för- och nackdelar. Man vänjer sig vid det mesta har jag märkt.

    SvaraRadera

Follow JohannaPaues on Twitter Resor
Toppblogg.se