Väldigt vuxet nyårsfirande och så var det bara vi kvar

De första dagarna på den nya året har gått väldigt lugnt till. Lite Tierpark, lite promenader, lite febrigt barn som mest velat mysa i famnen och så lite välbehövlig träning. Ungefär så. Ganska ospännande med andra ord.

Själva nyårsafton däremot var inte så stillsam som man hade kunnat tro att den skulle bli (konceptet var: Några barnfamiljer äter en mysig racletteost- och fonduemiddag ihop). Visserligen utan vare sig fylleslag eller dans på borden men väl med fyra barn i springa-runt-runt-och-skrika-åldern som röjde så att ljudnivån blev högre än på Berghain. Det är bara att acceptera att ordet röja numera oftare innebär stojiga barn än galna fester (jag måste komma ut mer. På kvällarna alltså. Verkligen).

På tolvslaget ökade känslan av att ha äntrat medelåldern när vi stod och kramades på balkongen istället för att vara uppe på grannhusets tak tillsammans med ungefär 40 vingliga partajare. "Här står vi och är förnuftiga", så kändes det medan vi skålade in det nya året. Och förnuftighetskänslan blev knappast mindre av att ett gäng puckon på gatan började att sikta sina fyrverkerier mot alla som gick förbi. Hujedanemig, såna dårar.

2011 kommer att innebära både bra och mindre bra saker för oss. Bra för att jag ska jobba som bara den med massor av roliga projekt och för att vi ska bo kvar i Berlin. För att det snart kommer att bli vår och härligt med ännu mer fågelkvitter, uteserveringar och öl i solen och för att livet i största allmänhet är riktigt schysst nu. Men mindre bra för att fler av våra svenska vänner här snart ska lämna Berlin och flytta tillbaka till Sverige. Vi var ett helt litet gäng bekanta sen tidigare som kom hit ungefär samtidigt men av oss är det nu snart bara jag och min familj kvar. Visserligen med massor av nya vänner men ändå, det känns lite som om en epok håller på att avslutas och det är lite sorgligt.

Så J, K och S - nu kommer en liten hyllning till er och vårt gemensamma berlinäventyr. Tack för tiden som varit. För spontanhängandet, promenaderna, alla überbilliga take awaymiddagar från thaien vi ätit ihop, för utflykterna, för barnkläderna vi fått låna av er, för all hjälp och allt stöd och allt pepp och allt kul vi har gjort tillsammans. Berlin kommer inte vara detsamma utan er.  Puss.

Jag avslutar med några bilder från tygaffären runt hörnets nyårsskyltning. Ful men kul.