Datscha

Det blev en utflykt från storstaden trots allt, vädret höll sig hela dagen. Vi åkte till våra vänners ferienhaus, ett minihus i en stugby bara en halvtimme från stan. Semester á la DDR, något uppdaterad dock. (Ferienshauskuriosa: Det var långt ifrån alla som hade möjlighet att köpa en sån här liten sommarstuga under kommunisttiden, men det brukade hjälpa om man var tjenis med partiet på något sätt. No more questions asked, till våra vänner alltså).

Husen och trädgårdarna påminner om kolonilotter, de ligger tätt och är kompakt inredda. Vissa är ut- och tillbyggda, andra ser precis ut som när det begav sig.
Och det var så fint. Lunch i trädgården, kottar, fågelkvitter och en sjö där sonen tog sitt första dopp den här sommaren. Sus i träden och tanter som log med hela kroppen när våra småttingar närmade sig.

Hela stället andades sjuttiotal och wie damals, som förr i tiden, och vi pratade om hur det var då. När det bara fanns tre smaker på yoghurten att välja mellan, alla producerade av samma företag och alla utan riktiga fruktbitar i. DDR-vardagsliv. 

Vi fick lära oss reglerna för stugbyn – inte leka på lekplatsen mellan 13 och 15 för då vill alla tanter och farbröder sova middag, parkera bilen med nosen utåt ifall skogen börjar brinna, hög musik förbjuden. Viktiga saker. För ordningen och för lugnet. Och som en farbror sa: Om någon struntar i reglerna kommer snart alla att göra det.  Det går ju inte.

Härligt var det hur som helst. Och spännande att vara på ett ställe där tiden tycks ha stått still.