Hon heter Isa

Hon är här nu. Vår dotter. Som är så vacker och så bedårande och så söt och så alldeles underbar.
Tänk att hon låg i min mage. Att det var hon som låg där. Tänk att hon är vårt barn.

Svindlande.

Värkarna satte igång i onsdags, vid tvåtiden. Kvart i sju var hon ute. Allt gick bra och det var fantastiskt att ha en beleghebamme, alltså en barnmorska som bara var med oss. Hon kom hem till oss när jag ringde och sa att det hade dragit igång, hon beslutade om när det var dags att åka in och körde mig då till sjukhuset så att R kunde åka och berätta för vår pojke att hans syster ville ut nu och att han skulle få sova hos sin kompis under natten. Hon var hos oss under hela förloppet och den som till slut förlöste vår dotter. Peppade, berättade hela tiden vad som hände, gav mig massage och styrka när jag på riktigt trodde att nästa värk skulle innebära smärtdöden. Beleghebammen alltså, vilken lyx.

Och så var förstås R där. Han var där! Inte på andra sidan jordklotet. Världens bästa R fick vara vid min sida när vår dotter kom till världen, jag är så lycklig över det. Och han med såklart.

Vi stannade på sjukhuset i ganska exakt två dygn. Standard hade varit ett dygn till men jag längtade hem. Till familjen och till maten. Jag har ätit chevre konstant sedan i fredags.

Och just det. Vi lyckades bestämma oss till slut.

Hon heter Isa. Ejes lillasyster.