Ompysslad och tacksam

Isa ryggympar. Borde jag också göra. 

Jag känner mig så ompysslad här i Deutschland. Hade ju ont i ryggen för några dagar sen – gick till läkaren och fick fysioterapi utskrivet. Sex tillfällen, med första behandlingen dagen därpå. Nu, efter tre gånger är jag bra igen. Vill jag kan jag använda de resterande tillfällena i förebyggande syfte (läs massage. Mmm).

Samma sak hände under graviditeten. Någonting i bäckenet hamnade i kläm, jag kunde knappt gå. Ringde min gynekolog, fick en remiss till en osteopat skickad på posten och tada! Bra igen.

För att inte tala om själva graviditetsvården. Regelbundna gynkoller, barnmorskesamtal, ultraljud stup i kvarten (omdiskuterat huruvida det är bra för barnet, jag vet, men det är i alla fall lugnade för neurotiska mammanerver) och så hembesök av barnmorska flera gånger i veckan under den första månaden efter att barnet kommit ut.

Mer: Hushållshjälpen jag fick veckorna efter att Isa hade fötts. Fatta, HUSHÅLLSHJÄLP! På grund av att R jobbar mycket utomlands och inte alltid kunde vara här och ta hand om mig och Eje betalade min försäkringskassa för att någon skulle komma hem till oss, lämna på dagis, handla, laga mat, etc. Under två hela veckor! Jag anlitade Cindy, en så kallad Mütterpflegerin, mammavårdare, som var helt fantastisk. Hon skötte det praktiska och såg till att jag vilade och gosade med mina barn istället för att hänga tvätt.
(Okej, här kan man ju tycka att tyskarna krånglat till det lite för sig, vad sägs om att låta papporna vara hemma i några veckor efter födseln istället för att dra in en utomstående? Men, men. Jag var, och är, otroligt tacksam för hjälpen jag fick.)

Sen har vi alla bidrag man kan få för att gå och träna. Ett exempel: Köp ett klippkort på yogastället och få en stor del av kostnaden betalad av kassan. Lite som ett "tack för att du jobbar på att slippa få stressrelaterade, och kostsamma, åkommor i framtiden".

Man ba, okejrå.

Eller det här: Är du riktigt trött och sliten kan din läkare skicka iväg dig på en kur i tre veckor. En kur. Som i att äta nyttigt, träna, meditera, prata ut hos någon, bli hel och ren och glad igen. Hellre kur i tre veckor än utbränd i ett år, liksom.

Visst, allt det här kostar ju förstås och sjukförsäkringen här är svindyr (obs att jag inte är privat försäkrad, för er som är insatta) men ändå – rent vårdmässigt har jag verkligen aldrig känt mig så omhändertagen som sedan jag flyttade hit.

Någon som har en annan erfarenhet? Och ni som bor i Sverige eller i andra länder, hur upplever ni att det fungerar hos er?