Vilodagen

Söndag.

Alla affärer är stängda, tomt på gatorna. Glest i trafiken.

Stilla.

I Tyskland är det förbjudet för affärerna att ha öppet på söndagar. Inget butiksbiträde ska behöva jobba under veckans heliga dag. För det är det det handlar om, förstås. Tyskland är ett hyfsat religiöst land och det finns en stark opinion för att man på söndagar varken ska arbeta eller göra ärenden.

Jag har vant mig nu, men i början blev jag irriterad varje gång jag insåg att det där jag tänkte fixa skulle vara tvungen att fixas någon annan dag. Nu känns det okej, vi har blivit bättre på att planera sådant där, men lite trist är det allt.

Som när man plötsligt får lust att laga något särskilt till middag men inte kan handla råvarorna som behövs. Eller äntligen har tid att strosa i klädbutiker.
Eller som i dag, när R är ledig och vi gärna hade åkt till Ikea för att köpa ramar och annat krafs och, halleluja, få ordning på vårt hem.

Nåväl. Jag passar på att jobba istället. Söndagar på kontoret brukar bli effektiva.

(Obs att det, även på söndagar, går det alldeles utmärkt att gå på museum, äta på restaurang och shoppa på loppisar i Berlin. Och att upptäcka gatukonst.)