Bernsten

Mannen på bilden är R.

Han är det finaste jag har. Tillsammans med barnen som vi har gjort, förstås. 

I dag för fyra år sedan sa vi ja till varandra i Svenska Kyrkan här i Berlin. Efteråt hade vi fest högst upp i Frankfurter Tor. Det var som en saga. Jag var höggravid med Eje, men dansade mig ändå svettig. Utanför - det är en helt vidunderlig utsikt därifrån - glittrade vår nya hemstad som vi båda var så våldsamt förälskade i. Jag var så lycklig. Är så lycklig. 

Tänk att det där supersmarta, oändligt trygga och lugna snyggot på bilden är min man. Jag är så obeskrivligt glad för det. Och tänk vilken resa vi har gjort tillsammans, han och jag.

Fast firar gör vi inte idag, R jobbar och är långt borta. Men i sommar!  Då är det dessutom tio år sedan vår kompis Sara såg till att R bjöd mig på en födelsedagsdrink på Gondolen i Stockholm. En Hemingway. Efter den kvällen har vi varit tillsammans och jisses vilken bra födelsedagspresent jag fick - kärleken i mitt liv, liksom. 

By the way. I dag är det Herrentag här i Tyskland. Alltså Fars dag som har har morfat om sig till någon slags brölfest där männen förväntas gå ut och supa och tillsammans bete sig så testosteronigt de bara kan. 

Orka.