Först och främst: Tack snälla för alla kommentarer på mitt inlägg Is this it. Så himla spännande att läsa om hur andra resonerar kring det här.
Jag har fortsatt att fundera och diskutera och kommit fram till att det nog inte är så ovanligt med sådana här tankar under den period av livet som jag är i nu. När de flesta av de stora sakerna liksom är mer eller mindre fixade. Utbildning, yrke, partner, barn, bostad - eller vad man nu vill ha för vuxenliv. Och då menar jag såklart inte fixade som i färdiga och hädanefter stillastående – herregud barnen växer ju, relationer fördjupas och förändras och karriären går ju (förhoppningsvis) framåt. Men ändå. Basen av det jag drömde om som liten är lagd.
Att i det här skedet av livet ägna några tankar åt vad man vill ha ut av det här livet känns som något rätt naturligt – men jag tror att vi som på något sätt stuckit iväg på något sätt, (livsstilsmässigt eller miljömässigt eller både och kanske) både ifrågasätts och ifrågasätter oss själva oftare.
Nu generaliserar jag förstås massor, men ändå. En tanke bara.
Tja, Johanna, du har nog helt rätt i att "jag tror att vi som på något sätt stuckit iväg på något sätt, (livsstilsmässigt eller miljömässigt eller både och kanske) både ifrågasätts och ifrågasätter oss själva oftare." - MEN hur tror du att du ifrågasatt dig själv OM du inte hade tagit chansen att titta över randen på sopptallriken? Tänker du den tanken till sitt logiska slut vet du att du gjorde det exakt rätta! Annars hade du aldrig satt iväg ut i världen. Somliga - men långt inte alla - människor är nu en gång så konstruerade.
SvaraRaderaJo exakt. Tänker varje dag på hur glad jag är att jag vågade ta steget. Att jag gjorde rätt är jag helt säker på! Frågan är bara hur vi ska göra nu, eller åtminstone om ett par år. Att flytta tillbaka till Sverige känns knappast som ett tryggt alternativ längre, har ingen aning om vi skulle vara lyckliga där. Äsch, vi grubblar vidare (och fortsätter att njuta v livet här så länge!).
RaderaHur är uttrycket " tryggt alternativ" att förstå? Menar du "tryggt" med hänsyn till brottslighet och kriminalitet eller till möjligheterna till yrkesutövning eller karriär? Eller utbildning? Eller sjuk- och åldringsvård? Eftersom jag bara har tillgång till svenska dagstidningar på nätet är min syn på dagens svenska samhälle säkert alldeles för begränsad, men vad som rapporteras om kriminalitet (skjutningar och våldsdåd!) i ett socialt föregångsland med en mycket begränsad befolkning och hög individualinkomst gör att håret står en på ända. De folkupplopp som hände i Husby et al. talar inte heller för speciell "trygghet". Att dessa upplopp sedan jämförs med liknande upplopp i England och Frankrike och därmed förklaras som "shit happens" (jämföra invandrarsituationen i Sverige med de totala katastrofmisärerna i UK och F - svenska politiker borde skämmas ögonen ur sig) är otroligt! Yrke och karriär är så säkra i Sverige som ekonomin i resten av världen är, är du integrerad i det samhälle du bor i - var du än bor - har du samma chanser som alla andra. Och vad som rör utbildningens standard i Sverige behöver jag väl inte spilla några ord på. Vad sjukvården beträffar hänvisar jag bara till dina lovord över tysk sjukvård i föregående kommentarer. Över åldringsvården kan vi först tala om när det är så dags, den är väl varken bättre eller sämre i vilket land man än bor. Nej, Johanna, för närvarande bor du där som alla fördelar koncentrerar sig. Det kommer naturligtvis inte alltid att förbli så, men att söka "trygghet" i Sverige är nog rena bullerbydrömmen. Men, som sagt, jag vet ju inte vad du menar med "tryggt alternativ".
SvaraRaderaJag menar "trygg" som i att känna sig förvissad om att ett liv där skulle göra mig lycklig. Hade inte en tanke på varken sjukvård eller brottslighet, även om det såklart är viktigt också när man väljer land. Fast kanske inte i valet mellan Tyskland och Sverige pga hög standard i båda länderna.
SvaraRaderaIntressant åsikt om "lycklig" = "trygg" som Du har. Naturligtvis att respektera, något mera individuellare än den personliga definitionen av "lycka" finns väl inte. "Lycka" eller att vara "lycklig", som jag ser det, upplevs bara i snuddande korta moment. Men en av förutsättningarna, tycker jag, är att samhället runt om en uppfattas som "tryggt" vad beträffar t.ex. sjukvård, brottslighet mm. Det innebär då den omvända ekvationen till din uppfattning; jag måste först befinna mig i en "trygg" omgivning, sedan kan jag kanske känna mig "lycklig", men också det bara för en bråkdel av en sekund.
Radera