2013/09/01

Helgproblemet

Har jag sagt att jag avskyr när R är borta under helger och särskilt söndagar? Att vara ensam vuxen under vardagarna är inget problem, men helgerna är verkligen tuffa. För att det ska bli bra måste jag ha planerat innan, fixat playdates, tänkt ut och förberett pyssel etc etc – men hur ofta hinner man ordna med sånt i veckorna? Jag är i alla fall dålig på det.

Till saken hör att de flesta av Ejes lekkompisar träffar sina mor- och farföräldrar under helgerna och alltså inte har tid att leka då. Och jag blir den som ska hålla en mycket aktiv fyraåring (som dessutom inte är särskilt bra på att leka själv i mer än några minuter) på gott humör från sju på morgonen till klockan tio då han somnar. Och så lägger vi till en ettåring med allt vad det innebär på det. Puh. Att jag styr upp något med någon av mina vänner är nästan inte lönt. Vi kommer ändå inte att hinna prata så särskilt mycket med varandra.

I dag känns i och för sig allt lite extra jobbigt eftersom både jag och Isa är sjuka och gnälliga och verkligen inte har någon energi till övers. Men ändå. Jag måste verkligen hitta en söndagslösning som funkar bättre för den här lilla familjen. I'm out of pysselidéer och of pyssellust (och så fort vi inte gör något aktivt tillsammans eller är ute kommer tjatet om att få titta på tv igång). 

Oh well. Nu ska jag uppdatera mig på vad som egentligen sas i den stora tv-duellen mellan Merkel och Steinbrück som gick nyss (megastor sak. Typ 20 miljoner tittare). Jag hade planerat att titta på den men en nattning och sedan en spya i sängen satte stopp för den planen. 

Livet.

Förresten. Om du vill veta mer om valet den 22 september här i Tyskland så har du en blogg på svenska här, skriven av en kollega till mig här i Berlin. 

3 kommentarer:

  1. Å förstår verkligen vad du menar. Den himla pysselpressen. Är själv jättebra på att hitta på lekar och grejer att göra med ANDRAS barn. Med mina egna blir det tyvärr sällan så mysigt o lugnt som jag tänkt mig, vad det nu kan bero på? Kram!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Åh, men kan du inte komma hit och leka lite med mina? Det låter ju underbart och du är så välkommen, när som helst! Hehe. Kram!

      Radera
  2. Känner igen det där. Min man jobbar också borta, och veckorna går an, då är det oftast fullt upp ändå, men på helgerna känns det ofta så ensamt, för då är det som om alla andra umgås med sina familjer och kvar är mitt barn och jag liksom,

    SvaraRadera

Follow JohannaPaues on Twitter Resor
Toppblogg.se