Ett två tre så har det gått ett år till. Och jag är fortfarande kvar i Berlin! Tur det, här har vi det bra och jag har aldrig någonsin ångrat att vi flyttade hit. Tänk om jag inte hade vågat ta steget, säga upp mig och börja frilansa? Om jag stannat i Stockholm och levt på i 140
som jag gjorde förut, vem hade jag varit då? Eller rättare sagt, vem har jag blivit av att bo här? En mindre stressad människa, helt säkert. En människa som har tid att känna efter och göra det som lusten pekar på och som kan planera dagen när den börjar istället för tre veckor tidigare.
2009 har varit ett helt underbart år. Jag har gift mig (och haft en hejdundrande bröllopsfest med utsikt över tevetornet), fått det finaste barn man kan tänka sig och tillsammans i vår lilla familj har vi har format vår vardag här till ett liv som gör mig väldigt lycklig. Ibland känns det som om den här staden har gjort mig fri från all stress och press jag kände förut - även om jag vet att jag mest har mig själv att tacka för det. Fast nog har Berlin med sitt sköna tempo och avslappnade stämning hjälpt till en hel del.
Sen i juli har min vardag mest bestått av bebis och hemmaliv vilket förstås varit väldigt mysigt, men under 2010 planerar jag att komma ut mer igen. Jag längtar efter att oftare uppleva Berlins knasighet, både med och utan barnvagn. Jag ska gå på fler utställningar, fler roliga restauranger och fler skönt pretentiösa minikonserter och poesiuppläsningar. Det får bli mitt nyårslöfte.
Gott nytt år!
2009/12/30
2009/12/21
O Tannenbaumtider
Tyskjul i år igen och eftersom julen är en jämförelsernas tid (hemma hos oss gör vi si och hos oss gör vi så bla bla bla) så har jag de senaste dagarna funderat en del över vilka skillnader det finns mellan att fira i Sverige och att fira här. Här kommer resultatet.
Maten
Tyskar kan tydligen lägga upp det här med julmaten på alla möjliga sätt, men det verkar ändå som om det vanligaste är att äta schnitzel och potatissallad eller något annat klassiskt tyskt på julafton för att sedan slå på stort på juldagen. Då dukas gåsen fram med buller och bång och släktingar och grannar och hela faderuttan är ofta med och äter. Kein julbord och kein plågad gris till jul alltså (men mycket surkål).
Julteve
Naturligt nog visas ingen Kalle Anka eller Karl-Bertil Jonsson, men alla som längtar efter att se "O Tannenbaum" sjungas playback med barnkörer i bakgrunden (som också mimar förstås) kommer att få sitt lystmäte. Tyskarna älskar ompaompasjungprogram och på julafton blir det förstås extra festligt. I morse visades det en show från 80-talet. Den hette "Zwischen Frühstuck und Gänzebraten" (mellan frukost och gåsen, typ) och bortsett från att värdinnan hade enorma axelvaddar, tjocka guldkedjor kring halsen och pratade om Västberlin så var det vad jag kan se inte så stor skillnad mot hur de tyska tv-showerna är nuförtiden. Varför ändra på något som funkar så bra? Och playback är ju så praktiskt!
Kakorna
Här är kakorna gladare än i Sverige. Det är strössel och glasyr i massor av färger och ibland sätts två kakor ihop med sylt som klister. Väldigt fint, men de färgglada kakor jag provat smakar inte så mycket tyvärr. Hårda pepparkakor verkar inte vara någon tysk tradition, här används bara vad jag kunnat se pepparkaksdegen till att bygga hus med. Här ser jag ett tillfälle för lite crossover igen, nästa år blir det pepparkakor med strössel på!
Röjigare midnattsmässa
Vi bor i Friedrichshain, här kan allt kan hända och även i kyrkan. Förra året satt två punkare och skrek "aber das ist Scheisse" (men det där är ju skitsnack) när prästen började prata om de tre vise männen. Prästen höjde rösten lite för att överrösta dem men det funkade inte alls - punkarna blev mer och mer upprörda över det kristna temat och det hela slutade med att de muttrandes stegade ut ur kyrkan. "Gott und Maria und Jesus, alles ist scheisse" (Gud, Maria och Jesus, allt är bara skit). Det är den roligaste och mest bisarra midnattmässa jag varit på, och då vill jag tillägga att jag varit på en där kantorn fick en tuppjuck på den högsta tonen i O helga natt. Det var också kul.
Inte så olikt så man häpnar direkt, men det hade nog ingen väntat sig heller. Vi snackar ju ändå Sverige vs Tyskland här. Det är i stort sett samma samma, fast lite tyskare.
Maten
Tyskar kan tydligen lägga upp det här med julmaten på alla möjliga sätt, men det verkar ändå som om det vanligaste är att äta schnitzel och potatissallad eller något annat klassiskt tyskt på julafton för att sedan slå på stort på juldagen. Då dukas gåsen fram med buller och bång och släktingar och grannar och hela faderuttan är ofta med och äter. Kein julbord och kein plågad gris till jul alltså (men mycket surkål).
Julteve
Naturligt nog visas ingen Kalle Anka eller Karl-Bertil Jonsson, men alla som längtar efter att se "O Tannenbaum" sjungas playback med barnkörer i bakgrunden (som också mimar förstås) kommer att få sitt lystmäte. Tyskarna älskar ompaompasjungprogram och på julafton blir det förstås extra festligt. I morse visades det en show från 80-talet. Den hette "Zwischen Frühstuck und Gänzebraten" (mellan frukost och gåsen, typ) och bortsett från att värdinnan hade enorma axelvaddar, tjocka guldkedjor kring halsen och pratade om Västberlin så var det vad jag kan se inte så stor skillnad mot hur de tyska tv-showerna är nuförtiden. Varför ändra på något som funkar så bra? Och playback är ju så praktiskt!
Kakorna
Här är kakorna gladare än i Sverige. Det är strössel och glasyr i massor av färger och ibland sätts två kakor ihop med sylt som klister. Väldigt fint, men de färgglada kakor jag provat smakar inte så mycket tyvärr. Hårda pepparkakor verkar inte vara någon tysk tradition, här används bara vad jag kunnat se pepparkaksdegen till att bygga hus med. Här ser jag ett tillfälle för lite crossover igen, nästa år blir det pepparkakor med strössel på!
Röjigare midnattsmässa
Vi bor i Friedrichshain, här kan allt kan hända och även i kyrkan. Förra året satt två punkare och skrek "aber das ist Scheisse" (men det där är ju skitsnack) när prästen började prata om de tre vise männen. Prästen höjde rösten lite för att överrösta dem men det funkade inte alls - punkarna blev mer och mer upprörda över det kristna temat och det hela slutade med att de muttrandes stegade ut ur kyrkan. "Gott und Maria und Jesus, alles ist scheisse" (Gud, Maria och Jesus, allt är bara skit). Det är den roligaste och mest bisarra midnattmässa jag varit på, och då vill jag tillägga att jag varit på en där kantorn fick en tuppjuck på den högsta tonen i O helga natt. Det var också kul.
Inte så olikt så man häpnar direkt, men det hade nog ingen väntat sig heller. Vi snackar ju ändå Sverige vs Tyskland här. Det är i stort sett samma samma, fast lite tyskare.
2009/12/18
Salt som i Sverige
Vi hade ett litet glöggparty häromdagen och en av våra tyska vänner hade med sig en påse skandiavisk saltlakrits. Vilken lycka! Det finns ju saltlakrits att köpa här också för den som letar, men några S-märken och salta bumlingar har det ju knappast blivit tal om. Förrän nu!
Presentgodiset kom från ett ställe i Kreuzberg, Kadó, som säljer lakrits från hela Europa. Fast mest från de länder som fattat det fantastiska med salt godis som till exempel Sverige, Finland och Holland.
Nu är det snart bara filmjölken som fattas i mitt tysk-svenska kök, men lite ska man väl ha att längta till också.
Presentgodiset kom från ett ställe i Kreuzberg, Kadó, som säljer lakrits från hela Europa. Fast mest från de länder som fattat det fantastiska med salt godis som till exempel Sverige, Finland och Holland.
Nu är det snart bara filmjölken som fattas i mitt tysk-svenska kök, men lite ska man väl ha att längta till också.
2009/12/15
Mera bajs
Jag ber om ursäkt för att jag tar upp det här äckliga ämnet igen, men med tanke på hur stor del av min vardag det upptar så tycker jag ändå att jag både pratar och skriver om det förhållandevis lite. Det handlar om hundbajset. På trottoarerna.
Det som från början var en ocharmig liten detalj i mitt berlinerliv har nu vuxit till ett riktigt problem. Jag som tycker det är tillräckligt svårt att se korvarna när jag bara har mina fötter att tänka på - förstå hur dåligt det går nu när jag dessutom har barnvagnens fyra hjul att hålla reda på! Jag skulle uppskatta att jag står i vårt badrum och bajssanerar en sisådär tre, fyra gånger i veckan. Det är dåligt alla årstider, men värst var det nog ändå under höstlöveckorna. Utsmetade bajskorvar är förvillande lika blöta och knöliga höstlöv och det hände mer än en gång att jag körde över riktiga bajskalas i tron om att det var helt ofarliga lövhögar.
Alla som följer den här bloggen vet ju att jag älskar Friedrichshain, och jag vet - hundbajs finns i hela Berlin - men jag tror ändå att den här stadsdelen är värst. Vi har nästan alltid en stor hög som väntar på oss precis utanför vår port och om det inte låg tre andra högar bara några meter bort skulle jag börja ta det personligt. Nu kan jag bara konstatera att jag måste bli bättre på bajskryssning.
Det som från början var en ocharmig liten detalj i mitt berlinerliv har nu vuxit till ett riktigt problem. Jag som tycker det är tillräckligt svårt att se korvarna när jag bara har mina fötter att tänka på - förstå hur dåligt det går nu när jag dessutom har barnvagnens fyra hjul att hålla reda på! Jag skulle uppskatta att jag står i vårt badrum och bajssanerar en sisådär tre, fyra gånger i veckan. Det är dåligt alla årstider, men värst var det nog ändå under höstlöveckorna. Utsmetade bajskorvar är förvillande lika blöta och knöliga höstlöv och det hände mer än en gång att jag körde över riktiga bajskalas i tron om att det var helt ofarliga lövhögar.
Alla som följer den här bloggen vet ju att jag älskar Friedrichshain, och jag vet - hundbajs finns i hela Berlin - men jag tror ändå att den här stadsdelen är värst. Vi har nästan alltid en stor hög som väntar på oss precis utanför vår port och om det inte låg tre andra högar bara några meter bort skulle jag börja ta det personligt. Nu kan jag bara konstatera att jag måste bli bättre på bajskryssning.
2009/12/13
2009/12/10
Berlin med i toppen
Berlin har ökat rejält som weekendstad under året som gått. Enligt resebyrån Airtours har antalet svenskar som åker hit gått upp med 54 procent och nu ligger Berlin på deras tio-i-topplista över weekenddestinationer. Inte ett dugg konstigt, tycker jag. Klart alla vill åka hit! Det är ju här det händer. Hipp, hippare, Berlin.
Nu ska jag baka fler tevetornspepparkakor.
Nu ska jag baka fler tevetornspepparkakor.
2009/12/04
En dag i Dresden
Berlins julmarknader i all ära, men nu har jag varit på ärkejulmarknaden nummer ett här i Tyskland - Striezel Markt i Dresden. Alla julståhej jag varit på innan känns som fåniga wannabees i jämförelse. Inte nog med att Striezel Markt är Tysklands äldsta julmarknad, den är full av små ånglok som barnen kan åka i, jultomtar som delar ut klappar, tomteverkstäder och såklart, ett oändligt antal stånd där de säljer glühwein och kanderade äpplen. Dessutom är det här du hittar världens högsta julpyramid (en slags dockkarusell i trä), världens största nötknäckare och - som att ni inte typ håller på att svimma av allt wowande redan - världens största stollenkaka.
En stollen är ett bakverk som serveras varje jul här Tyskland. Det är en tung kaka och tyngden kommer av mängder med torkad frukt (den är sjukt kompakt) och kanske också av all stolthet som de tyska bagarna bakar in i den. I Dresden utser de varje år en stollenflicka som får representera kakan och för att skära upp den finns det speciella skärbrädor och knivar - allt för att utvinna så mycket som möjligt av smaken. I år var Dresdens stollenkaka dryga fyra meter lång, knappa 2 meter bred och vägde omkring 4 ton. Stolligt.
I övrigt är Dresden en fin stad, väldigt pampig. Och lite märklig måste jag säga, med tanke på att alla gamla hus i barock stil inte alls är särskilt gamla - Dresden blev ju totaltbombat under natten mellan den 13 och 14 februari 1945 och har sedan dess pö om pö byggts upp igen. Den mest kända nygamla byggnaden är den ståtliga Frauenkirche som ligger mitt i den gamla delen av staden. Direkt efter bombningarna såg det ut som att kyrkan hade klarat sig ganska bra, men på morgonen den 15 februari 1945 kollapsade den och blev till en enda enorm stenhög. Genom privata donationer från hela världen har den nya Frauenkirche kunnat byggas. Den stod klar 2005.
Vi strosade runt på stan, i sällskap med kanske en miljon andra turister, och avslutade vår dresdendag med att gå på det stora hygienmuseet. Vi hade läst någonstans att det skulle vara kul och det var det. Inga toaletter från 1600-talet som jag hade väntat mig men massor av berättelser om människans förhållande och kunskap till kroppen genom åren. Det var allt från filmer som visade våra tarmkanalers veck (blä) till vackra bilder på hur ett barn blir till och gamla tanter som berättade om sina sexuella äventyr. Det är ganska sällan som jag brukar tycka att museum är roliga men det här gillade jag! Vi var där tills det stängde och sen autobanade vi oss hem till gamla kära Berlin igen.
En stollen är ett bakverk som serveras varje jul här Tyskland. Det är en tung kaka och tyngden kommer av mängder med torkad frukt (den är sjukt kompakt) och kanske också av all stolthet som de tyska bagarna bakar in i den. I Dresden utser de varje år en stollenflicka som får representera kakan och för att skära upp den finns det speciella skärbrädor och knivar - allt för att utvinna så mycket som möjligt av smaken. I år var Dresdens stollenkaka dryga fyra meter lång, knappa 2 meter bred och vägde omkring 4 ton. Stolligt.
I övrigt är Dresden en fin stad, väldigt pampig. Och lite märklig måste jag säga, med tanke på att alla gamla hus i barock stil inte alls är särskilt gamla - Dresden blev ju totaltbombat under natten mellan den 13 och 14 februari 1945 och har sedan dess pö om pö byggts upp igen. Den mest kända nygamla byggnaden är den ståtliga Frauenkirche som ligger mitt i den gamla delen av staden. Direkt efter bombningarna såg det ut som att kyrkan hade klarat sig ganska bra, men på morgonen den 15 februari 1945 kollapsade den och blev till en enda enorm stenhög. Genom privata donationer från hela världen har den nya Frauenkirche kunnat byggas. Den stod klar 2005.
Vi strosade runt på stan, i sällskap med kanske en miljon andra turister, och avslutade vår dresdendag med att gå på det stora hygienmuseet. Vi hade läst någonstans att det skulle vara kul och det var det. Inga toaletter från 1600-talet som jag hade väntat mig men massor av berättelser om människans förhållande och kunskap till kroppen genom åren. Det var allt från filmer som visade våra tarmkanalers veck (blä) till vackra bilder på hur ett barn blir till och gamla tanter som berättade om sina sexuella äventyr. Det är ganska sällan som jag brukar tycka att museum är roliga men det här gillade jag! Vi var där tills det stängde och sen autobanade vi oss hem till gamla kära Berlin igen.
2009/12/03
Ät godis barn, ät!
Det är nånting med barn och godis i det här landet. Eller kanske snarare med de vuxnas förhållande till att barn äter godis. Jag har sett det flera gånger nu - hur det tindrar till i den vuxne tyskens ögon när han eller hon ser en chans till att ge ett barn något sött. Det är som att alla barn måste äta godis, ofta och mycket. För det gör riktiga barn och det är gulligt. Eller nåt.
Min son är fem månader gammal och han har redan blivit itutad choklad. Ok, inte itutad, jag stoppade det hela innan det var för sent (då hade jag redan, på samma adventsfest, hindrat en annan människa från att ge honom en söt kaka). Det kändes inte helt rätt att han skulle gå från bröstmjölk raka vägen ner i godisträsket, om man säger så.
Om hela Tyskland dignade av härligt lösgodis och det bara inte gick att låta bli att äta hade jag haft större förståelse för godisbesattheten men som det är nu begriper jag inte varifrån den kommer. Jag kanske letar på fel ställe, men jag tycker det är svårt att hitta något annat än Haribo i affärerna och då är det mest trista gummibjörnar med hallonsmak och söta colaflaskor som gäller. Eller så är det så enkelt att sötsaker föder sötsug. En gottegris göder en annan. Generation efter generation. Tysk efter tysk. Och så lägger man på lite krigstider utan socker på det och besattheten är ett faktum. Tyskar älskar sweets.
Ni hör ju, min framtid som sötsakspolis är redan utstakad, svensk som jag är. Eller ska jag ge upp på en gång och låta min bebis hugga in bland alla sötsaker på julbordet? Ett halvår gammal och redan en sockeroholic. Hujedannemig.
Min son är fem månader gammal och han har redan blivit itutad choklad. Ok, inte itutad, jag stoppade det hela innan det var för sent (då hade jag redan, på samma adventsfest, hindrat en annan människa från att ge honom en söt kaka). Det kändes inte helt rätt att han skulle gå från bröstmjölk raka vägen ner i godisträsket, om man säger så.
Om hela Tyskland dignade av härligt lösgodis och det bara inte gick att låta bli att äta hade jag haft större förståelse för godisbesattheten men som det är nu begriper jag inte varifrån den kommer. Jag kanske letar på fel ställe, men jag tycker det är svårt att hitta något annat än Haribo i affärerna och då är det mest trista gummibjörnar med hallonsmak och söta colaflaskor som gäller. Eller så är det så enkelt att sötsaker föder sötsug. En gottegris göder en annan. Generation efter generation. Tysk efter tysk. Och så lägger man på lite krigstider utan socker på det och besattheten är ett faktum. Tyskar älskar sweets.
Ni hör ju, min framtid som sötsakspolis är redan utstakad, svensk som jag är. Eller ska jag ge upp på en gång och låta min bebis hugga in bland alla sötsaker på julbordet? Ett halvår gammal och redan en sockeroholic. Hujedannemig.
2009/11/28
Prästostslycka och julstämning
Kaviar, lagrad ost, bregott, julmust och knäckebröd. Och pepparkaksdeg. Allt det där finns i vårt kök nu, för är det någonting vi svenskar gör på Svenska kyrkans julmarknad här i Berlin så är det att handla svensk mat.
Folk (berlinsvenskarna) får nästan något fanatiskt i blicken när det finns så mycket av det gamla hederliga att köpa. Ååååååå kolla! Råååröörda lingon! Fraaaasvåfflor! Det spelar liksom ingen roll att det är av ett märke vi aldrig skulle köpa hemma och att det kostar tre gånger så mycket som på Ica. Det är svenskt. Måste ha.
Jag gillar julmarknaden på Svenska kyrkan. Det känns fint att gå runt bland alla dalahästar, svenska barnböcker och älgkorvar och vara nostalgisk. Det är en liten sverigeinjektion som sätter fart på glöggsuget och en bra start på julmarknadstiden i Berlin. För nu börjar det i varenda hörn av den här staden, bjällerklangandet.
På vägen hem kom vi på att vi bara har en enda pepparkaksform att baka ut vår deg med. Den är i form av tevetornet. Det blir toppen det, svenska pepparkuchen möter Deutschlands snyggaste landmärke. Värsta crossovern.
Folk (berlinsvenskarna) får nästan något fanatiskt i blicken när det finns så mycket av det gamla hederliga att köpa. Ååååååå kolla! Råååröörda lingon! Fraaaasvåfflor! Det spelar liksom ingen roll att det är av ett märke vi aldrig skulle köpa hemma och att det kostar tre gånger så mycket som på Ica. Det är svenskt. Måste ha.
Jag gillar julmarknaden på Svenska kyrkan. Det känns fint att gå runt bland alla dalahästar, svenska barnböcker och älgkorvar och vara nostalgisk. Det är en liten sverigeinjektion som sätter fart på glöggsuget och en bra start på julmarknadstiden i Berlin. För nu börjar det i varenda hörn av den här staden, bjällerklangandet.
På vägen hem kom vi på att vi bara har en enda pepparkaksform att baka ut vår deg med. Den är i form av tevetornet. Det blir toppen det, svenska pepparkuchen möter Deutschlands snyggaste landmärke. Värsta crossovern.
2009/11/25
Istället för Lucia
Tyska dagisbarn går inte i luciatåg, det går i ett lanternatåg. Det är lite samma princip som luciafirandet, de ska med sina lanternor sprida ljus och värme, fast det är inte Lucia som är förebilden här utan helgonet Sankt Martin.
Själva Sankt Martindagen är den 11/11, men titt som tätt under hela november kan man höra barnen utanför fönstret. De går med sina lyktor i stora klungor på stadens gator och sjunger martinsånger. Ofta har de gjort lanternorna själva vilket gör det ännu rarare - vissa består mest av klister, andra av en hel buske med höstlöv.
Enligt legenden om Sankt Martin var han, surprise surprise, en ovanligt schysst kille. Den mest kända historien om honom handlar om hur han en väldigt kall natt mötte en uteliggare som frös. Utan att tveka en sekund rev Martin av en stor bit av sin kappa för att den hemlösa skulle ha något att värma sig med. Ni förstår, vilken kille. Helt klart värd ett tåg han med.
Själva Sankt Martindagen är den 11/11, men titt som tätt under hela november kan man höra barnen utanför fönstret. De går med sina lyktor i stora klungor på stadens gator och sjunger martinsånger. Ofta har de gjort lanternorna själva vilket gör det ännu rarare - vissa består mest av klister, andra av en hel buske med höstlöv.
Enligt legenden om Sankt Martin var han, surprise surprise, en ovanligt schysst kille. Den mest kända historien om honom handlar om hur han en väldigt kall natt mötte en uteliggare som frös. Utan att tveka en sekund rev Martin av en stor bit av sin kappa för att den hemlösa skulle ha något att värma sig med. Ni förstår, vilken kille. Helt klart värd ett tåg han med.
2009/11/22
De exotiska djuren i DDR
När Västberlin hade sitt flotta Zooligischer Garten ville ju inte DDR vara sämre. Så kom djurparken Tierpark Berlin till och där var jag i går.
Man skulle väl kunna säga såhär: Det märks att det inte är en djupark som kom till för kommersens skull. Nu i november är det ju visserligen lågsäsong, men hallå - en lördag förmiddag borde det väl vara några fler där än typ tre pensionärer och tanten i kassan? För att stället ska gå runt, menar jag.
Det kändes helt surrealistisk att gå runt i den extremt avskalade och nästintill tomma parken. Djuren tittade på oss som om de undrade varför vi kommit dit och hela stället andades "här ska man inte förlusta sig, här ska man lära sig hur djur ser ut". Husen var grå, det fanns inget tingeltangel någonstans och på skyltarna som informerade om de olika arterna staplades bara torra fakta. "Apa. Bor i Afrika. Brun svans. Guldgul buk. 30 cm lång." Efter ett tag blev vi hungriga och sugna på en currywurst, men det enda mataktiga vi kunde hitta inlagda gurkor serverade i enlitersplastpåsar. Som sagt, surrealistiskt.
Men, bortsett från att djur i bur alltid gör mig lite nedstämd, så gillade jag ändå Tierpark Berlin på något sätt. Det var som att besöka en svunnen tid och gav lite samma känsla som det nedlagda tivolit i Treptower Park.
Förutom att Tierpark knappast är nedlagt.
Min lunchgurka.
Man skulle väl kunna säga såhär: Det märks att det inte är en djupark som kom till för kommersens skull. Nu i november är det ju visserligen lågsäsong, men hallå - en lördag förmiddag borde det väl vara några fler där än typ tre pensionärer och tanten i kassan? För att stället ska gå runt, menar jag.
Det kändes helt surrealistisk att gå runt i den extremt avskalade och nästintill tomma parken. Djuren tittade på oss som om de undrade varför vi kommit dit och hela stället andades "här ska man inte förlusta sig, här ska man lära sig hur djur ser ut". Husen var grå, det fanns inget tingeltangel någonstans och på skyltarna som informerade om de olika arterna staplades bara torra fakta. "Apa. Bor i Afrika. Brun svans. Guldgul buk. 30 cm lång." Efter ett tag blev vi hungriga och sugna på en currywurst, men det enda mataktiga vi kunde hitta inlagda gurkor serverade i enlitersplastpåsar. Som sagt, surrealistiskt.
Men, bortsett från att djur i bur alltid gör mig lite nedstämd, så gillade jag ändå Tierpark Berlin på något sätt. Det var som att besöka en svunnen tid och gav lite samma känsla som det nedlagda tivolit i Treptower Park.
Förutom att Tierpark knappast är nedlagt.
Min lunchgurka.
2009/11/20
Favoriterna runt hörnet
I snart ett och ett halvt år har jag promenerat, cyklat, vaggat (gravid) och barnvagnat mig fram här i Berlin, och framför allt här i Friedrichshain. Det vore ju konstigt om jag inte hittat några favoriter bland alla kvarterskrogar och kaféer jag besöker längs vägen. Det är ju så lyxigt här dessutom - hemma i Sverige hade jag en thailändsk och en "Stor stark och plankstek för 99 kronor" -restaurang att välja mellan - här i Friedrishshain kryllar det av ställen.
Hur som helst. Här är mina runt-hörnet-älsklingar.
Vineria del Este
Underbar tapasrestaurang där kyparna är rosiga om kinderna och så avslappnade att man får lust att bjuda hem dem. Stearinljusen är nedstoppade i gamla vinpavor och stället känns charmigt slarvigt och rejält på samma gång. Och just det, jättegod mat också.
Bänschstr. 41, Friedrichshain
Orange Coffee
Frukoststället nummer ett. Här har vi ätit så många gånger att vi då och då faktiskt känt oss lite trötta på kafét - bara för att börja längta dit igen efter några dagar. Riktigt schysst och prisvärd mat och bra frukostmenyer att välja mellan. Och väldigt rar personal.
Voigtstrasse 35
Lemon Grass
Världens bästa Tom Kahsoppa. Helt enkelt.
Simon-Dach-Strasse 2
Eismanufaktur
Dom har chokladsorbet, behöver jag säga något mer? Helt grymt för alla som gillar mörk choklad. Och glass förstås.
Simon-Dach-Strasse 9
Itowe - Greg's place
Greg bakar kakor, och det gör han bra. Jag har skrivit förut någon gång att hans cheesecake ska vara stans bästa - det är den. Man kan säga såhär: Det finns finns cheesecake, och så finns det Gregs cheesecake. Gå dit!
Greg själv är förresten en väldigt trevlig amerikan och en av de mest feminina män jag någonsin träffat. När han berättar om sina kakor fullkomligt lyser han.
Samariter Strasse 32
Kos House
Senast i går var jag på favoritgreken Kos House. Det är zorbamusik i högtalarna, hötorgsmålningar över grekiska solnedgångar på väggarna, gyros och tzatziki (i mängder dessutom, extremt stora portioner). Så opretentiöst och så härligt. Och alltid knökfullt.
Karl-Marx-Allee 129
Om ett par månader har jag säkert hittat några favoriter till bland alla nya ställen som poppar upp hela tiden. Det går fort här i Friedrishshain.
Hur som helst. Här är mina runt-hörnet-älsklingar.
Vineria del Este
Underbar tapasrestaurang där kyparna är rosiga om kinderna och så avslappnade att man får lust att bjuda hem dem. Stearinljusen är nedstoppade i gamla vinpavor och stället känns charmigt slarvigt och rejält på samma gång. Och just det, jättegod mat också.
Bänschstr. 41, Friedrichshain
Orange Coffee
Frukoststället nummer ett. Här har vi ätit så många gånger att vi då och då faktiskt känt oss lite trötta på kafét - bara för att börja längta dit igen efter några dagar. Riktigt schysst och prisvärd mat och bra frukostmenyer att välja mellan. Och väldigt rar personal.
Voigtstrasse 35
Lemon Grass
Världens bästa Tom Kahsoppa. Helt enkelt.
Simon-Dach-Strasse 2
Eismanufaktur
Dom har chokladsorbet, behöver jag säga något mer? Helt grymt för alla som gillar mörk choklad. Och glass förstås.
Simon-Dach-Strasse 9
Itowe - Greg's place
Greg bakar kakor, och det gör han bra. Jag har skrivit förut någon gång att hans cheesecake ska vara stans bästa - det är den. Man kan säga såhär: Det finns finns cheesecake, och så finns det Gregs cheesecake. Gå dit!
Greg själv är förresten en väldigt trevlig amerikan och en av de mest feminina män jag någonsin träffat. När han berättar om sina kakor fullkomligt lyser han.
Samariter Strasse 32
Kos House
Senast i går var jag på favoritgreken Kos House. Det är zorbamusik i högtalarna, hötorgsmålningar över grekiska solnedgångar på väggarna, gyros och tzatziki (i mängder dessutom, extremt stora portioner). Så opretentiöst och så härligt. Och alltid knökfullt.
Karl-Marx-Allee 129
Om ett par månader har jag säkert hittat några favoriter till bland alla nya ställen som poppar upp hela tiden. Det går fort här i Friedrishshain.
2009/11/15
Små sting av saknad
Solen skiner, det är runt 10 grader varmt och höstlöven knastrar under fötterna. I dag visar sig Berlin från sin vackraste novembersida och det är svårt att tänka sig att det snart är midvinter och jul. Igen.
Tiden har gått fort och jag har slutat att vara ny här. För ett år sen såg jag på Berlin med en nyförälskads ögon och jag kunde inte komma på någonting jag saknade hemifrån Sverige.
Jag älskar fortfarande Berlin, men jag kan inte säga att jag är nyförälskad längre. Jag har lärt känna staden och gjort allt det nya till min vardag.
Och i den nya vardagen har det börjat smyga sig in små sting av saknad.
Jag saknar vattnet och luften som smakar friskt. Jag saknar vyn över Stockholm från Djurgårdsbron och närheten till naturen. Jag saknar stadsgator utan hundbajs och jag saknar prästost och filmjölk, svenska tidningar, salt lösgodis och låglaktosmjölk som inte är uht-behandlad.
Men mest av allt saknar jag att inte kunna träffa min familj och mina vänner när jag vill, och förmodligen blir det det som får mig att komma tillbaka till Sverige så småningom. Fast inte nu, än är jag inte färdig med berlinerlivet. En till jul väntar, och kanske en höst till med knastrande löv.
Tiden har gått fort och jag har slutat att vara ny här. För ett år sen såg jag på Berlin med en nyförälskads ögon och jag kunde inte komma på någonting jag saknade hemifrån Sverige.
Jag älskar fortfarande Berlin, men jag kan inte säga att jag är nyförälskad längre. Jag har lärt känna staden och gjort allt det nya till min vardag.
Och i den nya vardagen har det börjat smyga sig in små sting av saknad.
Jag saknar vattnet och luften som smakar friskt. Jag saknar vyn över Stockholm från Djurgårdsbron och närheten till naturen. Jag saknar stadsgator utan hundbajs och jag saknar prästost och filmjölk, svenska tidningar, salt lösgodis och låglaktosmjölk som inte är uht-behandlad.
Men mest av allt saknar jag att inte kunna träffa min familj och mina vänner när jag vill, och förmodligen blir det det som får mig att komma tillbaka till Sverige så småningom. Fast inte nu, än är jag inte färdig med berlinerlivet. En till jul väntar, och kanske en höst till med knastrande löv.
2009/11/11
Svinet i Deutschland
Eftersom alla pratar om svininfluensan så kan väl lika gärna jag också göra det. Här i Berlin är det kaos. Åtminstone tycker tidningarna att det är det. Ordnat kaos, skulle jag kalla det. Det verkar finnas vaccin, men inte så mycket och dessutom måste alla de tusentals läkare som vill ge spruta först bli godkända som svininfluensavaccinerare, något som verkar ta tid.
Vi får väl se hur utslaget Berlin blir innan alla intyg kommit på plats och vaccinet börjar användas. Ordning och reda är ju toppen, men det här känns som ett typiskt tillfälle då det hade varit praktiskt om Tyskland var aningens mindre byråkratiskt.
Äsch, vad vet jag. Det kanske går hur bra som helst allithop. Har vi tur tar svinflunsan seden dit den kommer, tar en nummerlapp, ställer sig i kön och väntar på ett beslut innan den börjar smitta.
Vi får väl se hur utslaget Berlin blir innan alla intyg kommit på plats och vaccinet börjar användas. Ordning och reda är ju toppen, men det här känns som ett typiskt tillfälle då det hade varit praktiskt om Tyskland var aningens mindre byråkratiskt.
Äsch, vad vet jag. Det kanske går hur bra som helst allithop. Har vi tur tar svinflunsan seden dit den kommer, tar en nummerlapp, ställer sig i kön och väntar på ett beslut innan den börjar smitta.
2009/11/09
20 år senare
Så har dominobrickorna fallit. Mäktigt. Det var Wind of change och storskärmar med allt som hände på Brandenburger Tor, hundratals poliser och avspärrningar, currywurststånd, glühwein och fyrverkerier.
Jag måste säga att det känns riktigt häftigt att ha varit här i Berlin i dag. Berlinmurens fall är utan tvekan en av vår tids viktigaste händelser, hade den stått kvar hade vår värld sett helt annorlunda ut. Och jag är så glad över att bo här nu, nu när staden är både gammal och ny på en gång. Och ständigt förändras.
Här kan ni lyssna på mig i P1:s specialprogram om muren. I sändningens tredje timme.
Muren som föll i P1
Jag måste säga att det känns riktigt häftigt att ha varit här i Berlin i dag. Berlinmurens fall är utan tvekan en av vår tids viktigaste händelser, hade den stått kvar hade vår värld sett helt annorlunda ut. Och jag är så glad över att bo här nu, nu när staden är både gammal och ny på en gång. Och ständigt förändras.
Här kan ni lyssna på mig i P1:s specialprogram om muren. I sändningens tredje timme.
Muren som föll i P1
2009/11/08
Yogabidrag, bitte
Det tog mig ett och ett halvt år, men äntligen har jag börjat förstå hur det tyska försäkringskassesystemet fungerar. Det är inte som i Sverige, där alla skrivna i landet hör till the one and only Försäkringskassan - här finns en hel drös med olika kassor och alla som har en tysk anställning är fria att välja vilken de vill. Så länge de inte väljer en privat försäkringskassa - det får bara den göra som har tjänat massor av pengar i minst tre år eller är egenföretagare (som om det skulle vara samma sak! Pah! Att vara rik och att vara egenföretagare är väl snarare väldigt ofta en motsats - åtminstone här i Berlin där så många är fattiga konstnäringsidkare).
Hur som helst, det finns såklart både bra och dåliga saker med det tyska systemet och positiv som jag väljer jag att från och med nu bara se det som är bra. Som till exempel att kassorna är så förtjusta i prevention. Här får du BETALT för att gå på yoga! Inte konstigt att det är finns typ fem yogaställen i varje kvarter! Är inte skräddarställning och solhälsningar din kopp te går det förmodligen lika bra med en kurs i mindfullness, undervattensrugby eller varför inte burlesquedans - så länge du väljer något som är bra för hälsan. Totalt kan du få omkring 1500 kronor av din försäkringskassa i preventionspengar. Flott!
Hur som helst, det finns såklart både bra och dåliga saker med det tyska systemet och positiv som jag väljer jag att från och med nu bara se det som är bra. Som till exempel att kassorna är så förtjusta i prevention. Här får du BETALT för att gå på yoga! Inte konstigt att det är finns typ fem yogaställen i varje kvarter! Är inte skräddarställning och solhälsningar din kopp te går det förmodligen lika bra med en kurs i mindfullness, undervattensrugby eller varför inte burlesquedans - så länge du väljer något som är bra för hälsan. Totalt kan du få omkring 1500 kronor av din försäkringskassa i preventionspengar. Flott!
2009/11/04
Baka baka murjubileumskaka
Nu är det inte långt kvar, om bara fyra dagar ska 1000 två och en halv meter höga dominobrickor falla genom Berlin. Dominoeffekten ska förstås symbolisera murens fall och är en del av Fest der Freiheit, Frihetsfesten, som går av stapeln på måndag kväll. För att riktigt dra ut på effekten ska fallandet stoppas lite då och då - det vore ju dumt att inte låta fler än en viktig människa få putta igång det hela och så blir det ju så fint dramaturgiskt sett.
Den allra första brickan ska Polens före detta president Lech Walesa få välta. Det blir vid Reichstag, sen ska brickorna få falla ända bort till Brandenbruger Tor där Gorbatjov ska få säga några ord och Bon Jovi (lever han?) sjunga en sång. Den andra dominoomgången sätts igång av José Manuel Barroso, europaparlamentets talman Jezy Buzek och ett gäng skolbarn (så vackert) medan de sista brickorna får börja falla lite mer diskret - allt för att sluteffekten ska bli så mäktig som möjligt med fyrverkerier och hymner och hela kitet.
Alltså, ingredienserna för murjubileumet i Berlin 2009:
Tydlig symbolik
Politiker
Skolbarn
Bon Jovi
Fyrverkerier
och sjukt många dominobrickor.
Den allra första brickan ska Polens före detta president Lech Walesa få välta. Det blir vid Reichstag, sen ska brickorna få falla ända bort till Brandenbruger Tor där Gorbatjov ska få säga några ord och Bon Jovi (lever han?) sjunga en sång. Den andra dominoomgången sätts igång av José Manuel Barroso, europaparlamentets talman Jezy Buzek och ett gäng skolbarn (så vackert) medan de sista brickorna får börja falla lite mer diskret - allt för att sluteffekten ska bli så mäktig som möjligt med fyrverkerier och hymner och hela kitet.
Alltså, ingredienserna för murjubileumet i Berlin 2009:
Tydlig symbolik
Politiker
Skolbarn
Bon Jovi
Fyrverkerier
och sjukt många dominobrickor.
2009/10/27
Toalettkonsert i Kreuzberg
Vi har varit på konsert. I ett hus som förut var en offentlig toalett men som nu gjorts om till ett kafé. Längst bort i lokalen, kanske där urinoaren tidigare stod, satt bandet och spelade söta små sånger om livet och kärleken. Trummisen spelade på en trägroda, en resväska och en sko.
Själv satt jag på en stol på andra sidan rummet, ammade och njöt av livet. Globen och O2 World i all ära, men jag tror nog bannemig att jag gillar de små konserterna bäst.
Toalettkaféet ligger vid Hallesches Tor i Kreuzberg och här är tjejen som sjöng:
www.myspace.com/linneamusic
Själv satt jag på en stol på andra sidan rummet, ammade och njöt av livet. Globen och O2 World i all ära, men jag tror nog bannemig att jag gillar de små konserterna bäst.
Toalettkaféet ligger vid Hallesches Tor i Kreuzberg och här är tjejen som sjöng:
www.myspace.com/linneamusic
2009/10/26
Konst överallt, varje dag om man vill
Nu hörni. Nu blir det kultur för hela slanten. De senaste dagarna har nämligen gått i konstens tecken för mig. I lördags var jag på utställningen Berlin 89/09 på Berlinische Galerie, och på söndagspromenaden råkade jag hamna i ett konstverk utan att det ens var meningen.
Berlin 89/09 var ganska spännande. Utställningen innehåller verk som skapats efter murens fall och tanken är att de på olika sätt ska beskriva den förändring Berlin har genomgått sen dess. Det var mycket "så här såg det ut förut, nu ser det ut såhär" men ja, jo, varför inte? Det är ju rätt intressant i sig att se hur Berlin gått från DDR-propanda till putsade fasader och reklamväggar. Verkar inte utställningen intressant tycker jag nog att man kan gå till Berlinische Galerie bara för att lokalen är så fin.
Uställningen i söndags bestod av ett gäng kavajer som hängde på vajrar i en kyrka utan tak. Jag har aboslut ingen aning om vad konstnären tänkte när han hängde upp dem, men när de vajade i vinden under en ganska regntung himmel blev det riktigt effektfullt.
Det är väldigt tacksamt att låta sina dagar gå i konstens tecken här i Berlin, det pågår alltid hur mycket utställningar som helst och ofta räcker det med att gå ut genom dörren för att få uppleva något kulturellt. Berlin är ett centrum för konstnärer och det märks verkligen. Enligt German Instititute for Economic Research bor det drygt 21 000 konstnärer och musiker här. Ska vi räkna med andra typer av kreatörer också, som arkitekter, grafiker, journalister och publicister, kan vi lägga på ytterligare 80 000 personer.
Tyvärr tjänas det knappast några pengar på konsten - trots att tyska staten lägger 564 miljoner euro om året på kultur så går det mesta till de stora instutitionerna som typ Deutsche Oper och Ägyptische Museum. Nä, hit kommer konstnärerna för att kunna leva samtidigt som de skapar sina alster nu när New York, London och Paris blivit alldeles för dyrt. Och återigen tänker jag på hur härligt det är att leva i en stad fylld av kreativa människor som kommit hit för att testa sina idéer. Och på vilken lyx det är att vara här just nu, när staden fortfarande är så spännande och ofärdig och så på gång. Bästa berlinertiden är nu.
Berlin 89/09 var ganska spännande. Utställningen innehåller verk som skapats efter murens fall och tanken är att de på olika sätt ska beskriva den förändring Berlin har genomgått sen dess. Det var mycket "så här såg det ut förut, nu ser det ut såhär" men ja, jo, varför inte? Det är ju rätt intressant i sig att se hur Berlin gått från DDR-propanda till putsade fasader och reklamväggar. Verkar inte utställningen intressant tycker jag nog att man kan gå till Berlinische Galerie bara för att lokalen är så fin.
Uställningen i söndags bestod av ett gäng kavajer som hängde på vajrar i en kyrka utan tak. Jag har aboslut ingen aning om vad konstnären tänkte när han hängde upp dem, men när de vajade i vinden under en ganska regntung himmel blev det riktigt effektfullt.
Det är väldigt tacksamt att låta sina dagar gå i konstens tecken här i Berlin, det pågår alltid hur mycket utställningar som helst och ofta räcker det med att gå ut genom dörren för att få uppleva något kulturellt. Berlin är ett centrum för konstnärer och det märks verkligen. Enligt German Instititute for Economic Research bor det drygt 21 000 konstnärer och musiker här. Ska vi räkna med andra typer av kreatörer också, som arkitekter, grafiker, journalister och publicister, kan vi lägga på ytterligare 80 000 personer.
Tyvärr tjänas det knappast några pengar på konsten - trots att tyska staten lägger 564 miljoner euro om året på kultur så går det mesta till de stora instutitionerna som typ Deutsche Oper och Ägyptische Museum. Nä, hit kommer konstnärerna för att kunna leva samtidigt som de skapar sina alster nu när New York, London och Paris blivit alldeles för dyrt. Och återigen tänker jag på hur härligt det är att leva i en stad fylld av kreativa människor som kommit hit för att testa sina idéer. Och på vilken lyx det är att vara här just nu, när staden fortfarande är så spännande och ofärdig och så på gång. Bästa berlinertiden är nu.
2009/10/20
Fikonfrenzie
I lördags köpte jag grönsaker. Massor av grönsaker. Det är lätt hänt när man besöker den turkiska marknaden i Kreuzberg.
Vi kom dit vid tretiden. Det är i senaste laget men helt perfekt, upptäckte vi, om man vill fynda på riktigt.
"Bananer 70 cent kilot!" "Tre mangos för en euro!" Försäljarna verkade tävla i att skrika högst och stämningen var minst sagt hetsig. Och när det var dags att betala gällde det verkligen att ha pengarna klara, det gick undan. Men roligt var det!
Roligast av allt var nog när min kompis, som hade fått i uppdrag att köpa lite fikon, kom tillbaka med en hel kartong av den blåa frukten. "Hjääääälp, det blev för många. Det kan inte stämma!" sa hon och såg väldigt förvirrad och lite rädd ut. Men det stämde och var bara galet billigt. Hon hade lämnat fram en euro och fått fyrtio fikon. Fatta frukstsalladen vi gjorde sen!
Tre kassar kom vi hem med och jag tror inte att vi gjorde av med mer än tio euro totalt. Jag säger det igen, det går verkligen att leva billigt i Berlin.
Vi kom dit vid tretiden. Det är i senaste laget men helt perfekt, upptäckte vi, om man vill fynda på riktigt.
"Bananer 70 cent kilot!" "Tre mangos för en euro!" Försäljarna verkade tävla i att skrika högst och stämningen var minst sagt hetsig. Och när det var dags att betala gällde det verkligen att ha pengarna klara, det gick undan. Men roligt var det!
Roligast av allt var nog när min kompis, som hade fått i uppdrag att köpa lite fikon, kom tillbaka med en hel kartong av den blåa frukten. "Hjääääälp, det blev för många. Det kan inte stämma!" sa hon och såg väldigt förvirrad och lite rädd ut. Men det stämde och var bara galet billigt. Hon hade lämnat fram en euro och fått fyrtio fikon. Fatta frukstsalladen vi gjorde sen!
Tre kassar kom vi hem med och jag tror inte att vi gjorde av med mer än tio euro totalt. Jag säger det igen, det går verkligen att leva billigt i Berlin.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
