Tacheles - klyschigt men ändå fint på något sätt.

Tacheles. En bra turistgrej kanske men för en som bott här i nästan två år (jag) känns huset rätt klyschigt. Det är underground (ööh, inte längre. Snarare en turistmagnet á la KaDeWe), ett kreativt centrum ("åh det är här konstscenen är!", utropar alla skandinaviska Berlinbesökare i femtioårsåldern när de går runt i huset, samtidigt som de håller för näsan för att det luktar lite kiss överallt) och kanske framförallt - det är sådär härligt anarkistiskt frigjort som det bara kan vara här i Berlin. Suck. Lite trött på det där nu.

För er som inte varit där kan man beskriva det som ett hus där konstnärer kan skapa och ställa ut sin konst. Det är riktigt ruffigt, fönsterrutorna är trasiga och väggarna sönderklottrade. Länge var huset ett artypartysquat men sen Berlins politiker bestämde att hela Tachelesprojektet faktiskt inte är så dumt och ockupanterna fick vara kvar så är det inte lika ballt längre. Fast nu verkar det likförbannat som att de i alla fall är på väg att bli vräkta, det är något med att det saknas pengar (fast jag misstänker att det bara är ett rykte som hittats på i hopp om att öka på ballheten lite igen, men jag kanske är orättvis).

Fast, jag måste ändå säga att det vore rätt synd om det stängdes. Visst, långt ifrån all konst där är intressant eller ens det minsta bra, men det är ändå ett hus där oetablerade konstnärer får en chans att visa sina verk och kanske bli upptäckta, eller åtminstone tjäna några euro. Och det är faktiskt rätt kul att se på när snubben som gör jättemonster i stål löder ihop sina verk, eller att spana in det senaste klottret i trappuppgångarna.
Tacheles må vara klyschan av Berlin, men so be it.



Här är en av alla konstnärer som har sin atelje huset, och som är rätt känd även utanför Tacheles väggar. Han är lite snuskig. Det är mycket tevetornet som dildo i hans konst.