Trött, trött, trött. Jag är en av dem nu. En hålögd småbarnsförälder som med tom blick och gröngrå hy tar sig i genom dagarna. Förkylningar, tänder som kommer och en bebis som i hela sitt liv har knarkat bröstvårta men som nu går på avvänjning. Misär.
Dagar som den här tröstar jag mig med att det nog hade känts betydligt värre om jag bodde i typ, låt säga, ja varför inte... Stockholm.
Hu vad hemskt om alla runt omkring mig var skitsnygga och välklädda! Här i Berlin är jag långt i från den enda sunkiga och trötta människan och det är knappast, hoppas jag i alla fall, någon som bryr sig om att jag har bebisnor på tröjan när jag hängandes över barnvagnen släpar mig till Lidl för att köpa mer snytpapper. Partykidsen är konstant bakis och ser under dagtid inte längre än till kaffemuggen rakt framför dem, kulturfolket är inte så flärdfulla över huvudtaget och resten av berlinarna, åtminstone i mina kvarter, är helt enkelt inte så himla bra på att piffa upp sig själva. Eller inte så intresserade.
Så där har ni ännu en bra anledning till att skaffa barn i Berlin. Tada!
du övertygar en om att Berlin är bäst hela tiden, bra jobbat!
SvaraRaderaBerlin ÄR bäst, ingen protest!
SvaraRadera:) kriseberg är Malmös Berlin, så känns det nämligen här med. man kan se ut som man ser ut utan att tänka på det. fast det händer ju inte så mycket i kirseberg som i berlin såklart.
SvaraRadera