2013/12/17

Hur blev lucia då?


Jag har ju helt glömt bort att berätta hur det gick med luciafirandet! Först gick ju jag och Eje ett minitåg för hans kitagrupp. Det var kul! Vi väckte kompisarna efter vilan med vår skönsång (ehrm) och jag måste nog säga att det blev nog rätt effektfullt ändå. Tänk er, plötsligt kommer en vitklädd mamma in, sjungandes på en konstig sång och med ljus på huvudet. Och bjuder på bullar!

Fast Eje, som innan tåget varit extremt exalterad och stolt över sin stjärngossestrut, tyckte plötsligt att allt var superpinsamt och gick med struten framför ansiktet istället för på huvudet. Nåväl. Det är ju inte hela världen om de tyska ungarna tror att det är så vi gör, tänkte jag.

Ja, så berättade jag i stora drag vem den där bruden var och varför hon hade ljus på huvudet etc. Alla som ville fick prova kronan och struten och sätta glitter på huvudet – väldigt rörande för mig som blir lite extra blödig på Lucia. De åt någon tugga på varsin lussekatt, och slängde sedan resten. Ovant med saffranssmak, tydligen.

Sedan blev det eftermiddag och cirka femton svensktalande barn med nästan dubbelt så många föräldrar kom hem till oss för att gå tåg mellan vårt sovrum och vardagsrum. Jag vet, jag är galen som bjuder in så mycket folk, men det blev trevligt! Om än en aning.. hektiskt. Så hektiskt att det enda foto jag hann ta på mina luciafirande barn var det här på Isa. Som jag i all hast dragit på en av mina vita t-shirtar i brist på annat. Sedan att hon råkade ha en ytterst oluciig Kiss-body på sig och gick runt och viftade med en motorsåg under hela firandet.... Ah well.


Hur som helst. Firande blev det. Så in i bengen. Nu måste mamma vila lite innan nästan gång.




2 kommentarer:

  1. Vad lustigt, jag tänkte på det tidigare idag och undrade hur det gått för dig. Men det låter ju helt ok om än hektiskt :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det var jättefint! Men jäklar vad trött jag var efteråt.

      Radera

Follow JohannaPaues on Twitter Resor
Toppblogg.se