Från platz till palast

Jag sitter här och hämtar mig efter en intensiv dag i går. Intensiv och kall (även om våren säkert kommit lite längre här än i Sverige så är den ändå inte riktigt helt framme ännu. Den måste liksom hitta en parkeringsplats först och det verkar vara rätt tjockt på gatorna just nu).

Det började med en elva timmar lång videoinspelning på diverse kända platzer i Berlin, Alexanderplatz, Pariser Platz och Potsdamer Platz, och slutade med orkestermusik och skön lullighet djupt nere i en fåtölj på Admiralspalast.

Efter att ha överfört 25 GB filmmaterial till datorer och hårddiskar och gud vet vad så sprang jag (ja, sprang. Jag var väldigt sen) någon gång vid åttatiden på kvällen till Friedrichstrasse och José Gonzalez. Finaste José, vad bra han är! Och hans orkester, vilken orkester! Ingen ville sluta applådera när allt var klart, tre extranummer blev det och jag ville inte gå därifrån. Jag satt så skönt i palatsets mjuka teaterstolar och hade det så bra med José, hans vackra musik och min öl. Låt mig va, liksom.

Och nu är det dagen efter och jag är fortfarande alldeles rusig, frusen och nöjd (när jag egentligen borde greja med min bokföring). Så kan det vara.