Måste bada

Berlin i all ära, men nu längtar jag till vattnet. Det är varmt här och jag vill bada. Jag vill ha sommarvindar, havsdoft och varma klippor under fötterna. Jag vill plaska med fötterna, bli värmd av solen och vaggad av en brygga innan jag glider ner i det kalla, ljuvliga.

Allt det där kan jag få vid stugan i Sverige, men eftersom Herr Darlington inte har sin långa semester förrän i augusti så får hemlandet vänta och vi nöja oss med utflykter här i krokarna så länge.

Det finns en hel del fina ställen att kring Berlin. Har jag hört, i alla fall –än så länge har vi faktiskt inte  varit utanför stan så himla mycket. Ett schysst utflyktsmål är ju Hemliga sjön förstås (som inte är så hemlig längre. Den ligger typ vid Ruhlsdorf norr om Berlin), där finns det en stor sandstrand med fin, mjuk sand. Sedan har vi Spreewald som ska vara väldigt tjusigt och så förstås alla pölar här i närheten.

Nackdelen med badplatserna runt stan är det ofta är så mycket folk där att man knappt får plats i vattnet, och att det kostar att komma in. Men det är klart, är man inte så kräsen går det förstås att hoppa i lite var som. I förrgår till exempel fick jag med mig hela famlien till  en gräsplätt vid Weisser see som bara ligger en kvart med bil från Friedrichshain. Det var fullt av ankbajs, hundbajs, skräp och lera som luktade sunk, men jag fick bada så jag var nöjd. Resten av familjen var... kanske inte lika nöjda. Varken sonen eller mannen är några badare så de fick snällt stå mitt i sunket och titta på medan mamma kluckade lyckligt en bit ut.
Är min treåring förresten den enda i hela världen som inte gillar vatten? Det känns lite så.

Och just det, om någon av er därute har ett tips på ett mysigt ställe att åka till (gärna ett där det går att bada), dela gärna med er!

Bara en månad kvar, sedan är jag där igen.